onsdag 25 december 2013

Äntligen Gesunda!

En veckas julledighet på Sollerön. En vecka i en stuga med TV och mat som främsta underhållning. Lugnt och skönt, avkopplande och mysigt. Men utan minst ett pass om dagen kryper man på väggarna eller hamnar i lätt soffdepression, vilket innebär högriskläge  med tanke på att underlaget gör det lite tungt att åka skidor, rullskidor skulle bara kännas alltför mycket misär och hojen står hemma med dubbade däck. Mycket löpning med andra ord… ett ont knä, lite känning i en höft, stramar i baksidan… man borde kanske… fast om jag springer i backen då, det är väl mer styrka än löpning? Eller bara ett kort pass? Jättekort men fort? Det sliter väl inte så mycket? Fan, egentligen skulle man nog behöva ta en… nä, det går inte, då blir det garanterat stugkoma! Jag gör som vanligt, stoppar huvudet i sanden och gasar. Vem sa att man lär av sina misstag?

Idag valde jag att inte lyssna på kroppen på Gesundaberget J 

Trots tre år tillsammans med Tomas har jag på nått märkligt vis lyckats att inte tagit mig upp på toppen tidigare, men nu var det dags! Med icebugsen på fötterna drog vi iväg, Frida lämnade vi snattrandes i vagnen med farmor och farfar. Ca 3 km transportlöpning till bergets fot, sen började klättringen. Från starten nere vid Siljan skulle ca 350 höjdmeter avverkas, här snackar vi några dimensioner upp från Högdalstoppen därhemma. Slut på snacket, blicken i marken och börja tugga höjdmetrar. Långt från stugvärme och brasmys halkade vi oss sakta upp mot den stängda toppstugan. Vet inte hur det var med Tomas men i alla fall jag hade lätt blodsmak i munnen när jag kom upp (han lät rätt ansträngd han med, även om han lade in ett ryck sista metrarna innan toppen…)   

Topprycket!

Inget fel på utsikten från Gesundaberget

...fånigt men va fan, man måste ju få göra sig lite till ;-)

Vi simulerade två downhillcyklar ner och gick loss ordentligt i de doserade kurvorna och dropsen, sjukt kul. Sen sprang (gick) vi upp igen, den här gången obanat i svarta pisten och jag skulle vilja se den fan som lyckas springa upp där.. vi gjorde det inte. Men upp kom vi och sen utför igen, den här gången valde vi kortaste vägen och jag fick åter igen äta upp mina principer och tacka för dubbarna under fötterna. 

Så skoj det var.. om vi någon gång, vilket jag betvivlar, skulle behöva gå i parterapi - då tar vi bara en tur upp på berget! 


söndag 22 december 2013

Kort rapport från Dalarna

I torsdags packade vi in oss i Forden och åkte till svärföräldrarnas stuga på Sollerön utanför Mora. Ingen snö här heller men ett stackars konstsnöspår på 2 km finns det vid skidstadion här i Mora, så dit for vi igår och harvade några varv medan farfar promenerade med Frida i vagnen. Barnvakt är en lyx vi inte direkt är bortskämda med i Stockholm! Det utnyttjade vi igen efter middagen då jag och Tomas tog vår första löprunda tillsammans sedan skruttan föddes, riktigt nice trots mörker och dubbar klapprande mot istäckta gator. Blott en halvtimme blev det men med rätt bra tryck i benen.

Idag blir det löpning på Gesundaberget, garanterat fritt från skidåkare...

My



tisdag 17 december 2013

Kvällsträning

Just hemkommen från gymmet, nöjd efter ett bra löppass på bandet. 8 x 500m i 3.30-tempo med ca 2 min joggvila mellan. Tycka vad man vill om löpband men det blir ju alltid ett bra pass! Digitalt liksom. Har jag planerat för 8 x 500m i 3.30-tempo så blir det just så också. Inte fel heller att få dra på sig korta brallor och linne i december.

Sen det här med att träna på kvällen. Innan jag fick barn hade jag väldigt svårt för det, kunde inte få något vettigt gjort innan träningen var avklarad. Hela dagen blev bara en lång lätt ångestfylld väntan på att det där passet skulle klaras av. Men nu, sen lillskrutt kom till världen, är det helt annorlunda. Nu kan jag gå och småmysa hela dagen och se fram emot lite "egentid" på kvällen.

På tal om egentid så har Frida just somnat och när Tomas kommer hem från sin löprunda väntar en flaska bubbel i kylen för att fira vår 35-månadersdag! (Alla anledningar att dricka bubbel en vardagkväll är bra anledningar =)

I morgon blir det vila, då ska vi på julfrukost på jobbet och sen födelsedagsfika i Uppsala. Sen blir det avfärd mot ett snötomt Mora för julfirande hos svärföräldrarna!

lördag 14 december 2013

Så ska löpning vara!

Åh vad skoj det var ute i skogen idag! Äntligen några som vågar arrangera ett riktigt terränglopp på underbar singeltrack och bitvis obanat. Sicklaskiftet från sin bästa sida.

Vi var runt 60 tror jag som ställde upp på startlinjen idag och drog iväg in i skogen. Förutom jag var det två tjejer som sprintade med i starten och jag såg framför mig 10 tuffa kilometrar för att få en bra placering. Men i första backen gick jag om dem och sen lät jag helt enkelt bli att kika bakåt, tycker mentalt det är enklare och roligare att springa om jag inte känner mig jagad ;-)

Sen följde kilometer efter kilometer av teknisk, rolig, kuperad stiglöpning. Jag invigde mina nya Icebug som jag vann på Ismilen i vintras, första gången jag springer med ståldubbar.. tycker egentligen inte om det, känns hårt och konstigt och jag vet liksom inte hur de reagerar mot olika typer av underlag, men dom satt väldigt bra på fötterna och i terrängen märker man inte så himla mycket av dubbarna. Asfalt undvikes dock...

Hade bra sällskap av några killar, först fick jag en rygg att hänga i och efter typ halva loppet gick jag om och drog in till mål. Avslutet nedför Hammarbybacken var grymt, äntligen en anledning att kuta fort utför! Väl i mål tackade jag för mig och åkte hem till lillan som väntade på att lunchen skulle serveras. Sen blev det lunch för mig också framför damernas 15 km längdskidor, härligt trött och nöjd i kroppen. Såg resultatlistan nu, första tjej med drygt 4 minuters marginal och ännu mer nöjd =)


Nu ska jag gå och leta fram skidorna inför julen, känns ju lite onödigt om man kollar ut... men nog ska det väl vara vitt i norrland över nyår åtminstone?

I morgon är det 3e advent
På måndag fyller Frida 4 månader
På tisdag firar jag och Tomas 2 år och 11 månader!
Tänk att det finns något att fira nästan varje dag =) 

fredag 13 december 2013

Sickla Trail 10

Igår kväll fick jag nys och Sickla Trail 10, och vem kan motstå ett terränglopp som involverar Hammarbybacken? Mailade arrangörerna och frågade om det var ok med sen anmälan vilket det var, så strax drar jag iväg till Hammarbybacken där starten går. Älskar såna här smålopp på fina banor =) Perfekt som snabbdistanspass en mulen decemberlördag!

Ska bli skoj också att se var formen ligger någonstans. Igår körde jag ett superkort pass med kort backintervall och då kändes benen riktigt pigga.

Problemet för oss just nu är dock att lillskrutt vägrar äta ur flaska, vilket betyder att jag är den enda matstationen för tillfället. Att hon dessutom fortfarande äter minst var 3e timme ger lite begränsningar... men det borde funka- Amma ombytt och klar, spurtar ut till bilen och kör till H-backen, hämtar nummerlappen, startar, går i mål, hoppar in i bilen och åker hem! Det ska ju kunna göras på mindre än 3 timmar.

torsdag 12 december 2013

Tidiga kvällar och barnvagnsfri träning

Igår slog jag alla rekord i att lägga mig tidigt, kl 20.30 släcktes lägenheten och jag kröp ner under täcket. Var kanske inte så trött men hade förbannat tråkigt! Tomas var borta på julbord och jag var bara helt uttråkad och tom på inspiration att göra något vettigt. Frida hade dessutom bestämt sig för att sova för natten redan kl 17, så jag trodde hon skulle vakna astidigt och kände inte för en trött fredag. Men man kan aldrig förutspå de där små människorna, klockan är nu över halv 7 och hon sover fortfarande. Dock har jag blivit väckt typ varannan timme av både dotter och sambo (alltså Tomas väckte mig inte varannan timme, bara en gång runt kl 01 då han kom hem inte heeelt diskret...de andra gångerna stod Frida för) så jag är ändå rätt tacksam för den tidiga kvällen. Morgonen har jag liksom aldrig kunnat sova på i allafall, oavsett hur sent jag lägger mig.

Det värsta med den här konstanta sömnbristen man går omkring med är nog att jag känner mig lite småförkyld hela tiden + att jag blir så omotiverad till det mesta när jag är trött. Saker känns inte lika roliga när man helst vill slänga allt ansvar man någonsin haft och har och bara vila för sig själv en stund!

Men träningen brukar ändå locka, det blir som ett andrum när jag bara har mig själv att tänka på (förutom de gånger jag springer med vagnen förstås, inga mamma-maffia kommentarer nu tack!). Och därför känns det fint att jag kastat om dagens träning lite. Hade tänkt köra ett intervallpass på bana med barnvagnen vid sidan nu på förmiddagen, men nu blir det luciafirande på Öppna Förskolan istället. Så träningen får vänta tills ikväll när Tomas kommit hem = vagnfri! Okej, det blir väl på bekostnad av fredagsmiddag och myspys, men just nu känner jag mer för kvällsmys i mörkret på Farsta IP tillsammans med ett gäng 400ingar!

Glad Lucia på er!

onsdag 11 december 2013

Veckan som gått

Så var man tillbaka i höstgråa storstan efter en vecka i vinterparadiset. Om man skulle ta och flytta ändå, såhär kan man ju inte ha det i december!

Nä, såhär ska det se ut!

Bilden är tagen efter ett 15 km pass längs vintervägar ute i Ljustorp hos mamma och pappa. Balsam för själen.

Efter några dagar i Ljustorp drog vi till Uppsala på julbord med familjen, där Tomas mötte upp vid station för vidare färd ut mod Krusenbergs Herrgård.

Frida disponerade vakentiden lite fel, hon höll igång på tågresan men sov sig genom julbordet

Med morfar på tåget

Mina älsklingar!
Sen fortsatte vi mot ett vintrigt Umeå för att våldgästa mina fina kusiner och avsluta kursen jag läst i höst.
Yngsta eleven?
Träningen har blivit rätt eftersatt de här dagarna.. klämde in en morgonrunda på herrgården och en tur med barnvagnen i Umeå, men det var inga pass skryta med direkt. Nu på morgonen blev det ett styrkepass på utegymmet innan öppna förskolan och ikväll ska det springas ordentligt! Tänkte flytta in på gymmet och kuta på löpband som omväxling, 8 x 500m har jag tänkt och siktar på att klara av dem i 3.35-fart. Behöver känna på lite tempo efter senaste dagarnas mellanmjölksträning...

Men först ett bad med lillskruttan



Kolla in den här artikeln förresten!




tisdag 3 december 2013

Tusan vad jobbigt!

Jepp, idag blev det tusingar efter att Tomas kommit hem och tagit över kvällspasset med Frida. Hon håller på att testa olika röstlägen och snattrar som en tok, så jag valde att lämna hörlurarna hemma och njuta av lite tystnad (och så finns det ju faktiskt ingen musik som slår hennes joller heller =).

Målet för dagen var att köra på under 3.45 och jag hade väl tänkt att 5 stycken var lagom. Men när jag drog iväg kände jag att den här satans förkylningen fortfarande lurar i luftrören så jag plockade bort en intervall. Och faktum är väl att det var rätt skönt oavsett sjukdom eller ej ;-) har nog blivit lite bekväm... men lite tempo hoppades jag fortfarande på och lyckades precis med vad jag satt upp för mål. Dom gick i 3:40, 3:42, 3:36, 3:45. Det bästa med det här passet var nog ändå att jag lyckades pressa mig när det blev jobbigt och inte bara ligga och gröta i komfortzonen som jag haft en tendens att göra på sistone...

Nu blir det Norrlandsresa i morgon och förhoppningsvis några fina pass ute i storskogen innan helgen  =)

måndag 2 december 2013

Förkylningstider

Går inget vidare med träningen just nu, förkylningen tog om så det har inte blivit nått riktigt bra pass på över två veckor. Men det känns ok. Eller rätt bra till och med! Inser hur himla bra jag mår av att träna när jag inte kan göra det. Uppskattar bara att komma ut på en liten futtig joggrunda när man har haft konvalescens några dagar. Det viktigaste är liksom inte hur fort intervallerna går, det viktigaste är att jag är frisk och hel och kan vara ute.  

Jepp, som ni märker fortsätter jag med mina omvärderingar av livet generellt och träning specifikt. Det går rätt bra! Finner ett lugn i upplägget med 3 planerade nyckelpass i veckan och utöver det får det bli som det passar. 

Idag passade det grymt bra med en lugn morgonjogg bort till utegymmet i Farsta för ett styrkepass. Frida brukar så passande somna runt 7-tiden efter lite morgonlek och jag är ju ett fan av morgonträning, så jag brukar passa på att lägga ner henne i Charioten och dra iväg i ottan. Så får man en soluppgång på hemvägen som en bonus också! Ikväll blir det också någon typ av träning, får se vad som lockar. Jag gissar på rullskidor, sugen att testa nya pannlampan

Veckans 3 nyckelpass då?
I morgon blir det tusingar, nästan nervöst! Det var aslänge sen och jag blir besviken om jag inte fixar under 3.45... sen blir det någon form av korta intervaller eller kort backe på torsdag och ett långpass på fredag. 

Hejsvejs!

onsdag 27 november 2013

Springa så man spyr

Har alltid haft någon sjuk fascination över de som lyckas pressa kroppen till den gräns att den gör sig av med maginnehållet bakvägen, alltså framvägen. Hmm, springer tills dom spyr med andra ord. Har en bild på näthinnan från ett inomhuspass på Munktellarenan i Eskilstuna, på den tiden jag bodde där och tränade med Vilsta IK, av en snubbe som står och spyr i soptunnan efter att ha pressat sig max på 400-ingar. Respekt.

Idag lyckades jag för första gången själv med den bedriften! Fast jag kan inte ta åt mig äran av att ha lyckats maxa löpningen bortom mina egna fysiska gränser.. jag tog en leverpastejmacka till hjälp istället. Ni vet det där superglamourösa stället Lilla Wien på Södra Stationen.. finns nu en anledning att förutom alkisklientelet att man inte äter där.

Hade ett av mina fina nyckelpass inplanerade för kvällen, barnfritt och med fullt fokus att kuta så fort jag kunde 2 varv runt Fagersjös fina lilla elljusspår på 3,2 km. Första varvet ok, lite segt och visst hade jag lite känningar från magtrakten men inte värre än att de kunde räknas in under "normala löpkänningar". Gick in på 12.27, en snittfart på 3.53. Inte fantastiskt men absolut inget att skämmas över. Vilade några minuter och drog iväg på andra varvet, men nu var löpkänslan totalt bortblåst. Stånkade uppför långbacken med mer än bara lite känningar från magen. Fortsatte några hundra meter till på den mer lättlöpta delen av spåret innan jag gav upp och tänkte lätta på trycket bakom en gran. Han dock inte mer än vända mig mot skogen innan magen tömmer sig ut och in och jag kaskadspyr! Fy fan vad otrevligt det var! Joggar några hundra meter till innan det är dags igen. Sen är det en rätt urlakad tjej som stapplar hem närmare 35.3-tempo än 3.53-tempo...

Nu mår jag hur bra som helst och har kompenserat med en brakmiddag, var ju urhungrig när magen väl lugnat ner sig! I morgon blir det revansch med 400-ingar på bana.

söndag 24 november 2013

Spontanträna, hur fan gör man?

Det var ju den här veckan jag skulle börja mitt nya ostrukturerade spontanhärliga träningsliv! Måndag, denna ständiga nystartsdag. Till skillnad från de flesta andra jobbar jag dock tvärtom, inga nya träningslöften eller bantningskurer utan mindre struktur, sämre träningsupplägg och mer nollkoll =)

Kan man lära gamla hundar att sitta?

Idag är en "spontandag", när jag ska slänga benen över sängkanten och känna efter från tårna:
 "- hmmm, undrar vad jag vill göra idag! Hårda intervaller? En promenad? Kanske köra ett spinningpass ikväll? Jag gör en kopp kaffe och känner efter lite till"

Gjorde jag så? Hmm, hur var det nu.. Frida väckte mig runt kl 4 och villa ha käk. Jag tar upp henne och känner försiktigt efter i halsen med en liten sväljning. Satan, den gör fortfarande ont! Jag som skulle spontanspringa på Högdalstoppen idag! Kaos!

Gör om gör rätt. Kom igen nu, jag kan ju i alla fall försöka känna efter vad jag vill. Vad känner jag för? Hmm, sol, jag suktar efter solstrålar. När går solen upp? 08:06. En promenad i soluppgången?Men jag hade ju tänkt springa... men det är ju en spontandag, jag behöver inte springa! men jag hade ju tänkt... Okej, en kompromiss: Det får bli en soluppgångsjogg i mycket makligt tempo om halsen känns okej när jag kommer ut.

Det är inte så himla enkelt att vara spontan!

onsdag 20 november 2013

Upp till bevis

Så himla rastlös! Både jag och skruttan blev förkylda efter Tömilen, hon lite snuvig och jag har tappat rösten totalt och harklar nattslem till långt inpå dagen. Men jag mår liksom bra nu, känner mig egentligen pigg men kan ju ändå inte umgås med folk när jag inte kan prata! Hur frustrerande som helst, och jag som mår så kasst av att gå hemma och vanka. Och stackars Frida får väl någon fet lucka i den verbala utvecklingen nu när hon inte får någon respons alls på sitt ljuvliga joller... få se om vi går till Kyrkans sångstund idag så hon får höra lite röster, jag kan ju bara sitta där och vara tyst... =/

Har gått och smält tisdagens inlägg ett tag nu och det känns väldigt bra, men svårt! På sätt och vis enklare också att starta med en förkylning, lite som att börja om på oskrivet blad. Så med start nästa vecka har jag nu planerat in mina nyckelpass:
- måndag, banintervaller 400ingar
- onsdag, snabbdistans 2 x 3km + några vändor i kort backe
- lördag eller söndag, långpass med backinslag

Så, det var den enkla delen. Det svåra blir att inte smygplanera in träning de övriga dagarna... jag ska vakna, fundera vad jag har på dagsagendan, hur jag mår och vad jag känner för. Sen får jag se om och vad det blir för träning den dagen!


tisdag 19 november 2013

Värderingar...

Åkte på en förkylning efter Tömilen, antar att sömnbrist + maxprestation - dusch = värdelöst immunförsvar... sjuktid => vila => reflektion. Många ekvationer.

Reflektera har jag gjort en massa senaste tiden, egentligen ända sedan graviditeten kom och vände uppochner på tillvaron. En tillvaro som typ bestod (består?) av 99% träningsfokus. Jag har tänkt, och känt efter, och klurat och pratat en massa kloka fina människor. Pratat om värderingar, livssyn, vad som är viktigt här i det lilla liv vi lever. Var ligger fokus, var vill jag att fokus ska ligga? Hur viktigt är det att prestera? Hur viktigt är det vad andra tycker? Hur mycket tycker egentligen andra? Hur mycket ligger det bakom den där tummen upp på facebook (sluta nu inte bara gilla mina uppdateringar ;-)? Och vad spelar det för roll? Varför vill jag vara mer, prestera bättre, springa fortare än andra?

För att jag är en tävlingsmänniska. jag gillar ju att tävla både mot mig själv och mot andra. jag gillar utmaningar. Jag gillar känslan av att vara stark, att orka, att överträffa mig själv. Jag gillar uppmärksamheten det ger, jag gillar att få stå långt fram i startfältet, jag gillar att okända människor ropar "Heja tjejen, du leder"! Jag vill att allt detta ska vara en del av mitt liv.

Men hur stor del? Hur viktigt är det, egentligen? Hur mycket är jag beredd att uppoffra? Ska ett missat träningspass verkligen få ge sådan ångest att jag är på dåligt humör resten av kvällen?

Ja ni hör ju, såhär håller jag på. Försöker finna någon slags balans, men det är inte så himla lätt. Först måste jag tänka en tanke, sen fånga känslan, sen omsätta den i praktiken. Det som först är väldigt luddigt och flum-filosofiskt måste till en handling innan det verkligen blir en förändring.

Det här verkar ju hur urlöjligt som helst när jag skriver det, men va fan, för mig är det helt klart ett steg till att ta det här med träningen lite mer softish men utan att släppa greppet helt. Jag tänker skippa mitt fenomenala upplägg med periodisering (2 hårda + 1 lugn vecka) och sluta planera in veckans träning så detaljerat. Istället kör jag 3 nyckelpass som jag planerar in varje vecka, och resten av dagarna får vara så oplanerade som det bara är möjligt. Utöver de tre nycklepassen kör jag sen vad jag känner för, efter dagsform, motivation och vad som passar helt enkelt! Kan bli asmycket träning, kan bli betydligt mindre än idag.

Nyckelpassen då? Det får bli ett kortare fartpass, ett långpass och ett backpass i någon form. Alternativt 2 fartpass om jag kör mycket backe under långpasset.

Allt för idag, klockan är snart 21 och jag är på väg till kudden. När man är sjuk får man gå och lägga sig hur tidigt man vill, så det så!

Nattinatti!

lördag 16 november 2013

Tömilen

Verkar ju som det funkar bra att träna ostrukturerat, sova dåligt och vara allmänt ofokuserad. Varför hålla på och krångla med olika träningsupplägg egentligen? Kör man bara skiter ur sig hyfsat regelbundet räcker det nog så långt.

Idag grejade jag sub 40 för första gången! Wohoo =) 39.53 tror jag det blev och det räckte till en 5e plats.. just typiskt, typ vilket tidigare år som helst hade det givit en topp 3-placering, men i år gick 3 tuffa tjejer under 39 minuter! Hårt.

Det kändes rätt fint och kontrollerat hela loppet, eftersom man springer som en åtta är det mentalt lätt att dela upp loppet i olika korta bitar som man betar av en i taget, och så vips är det bara upploppet kvar! Hade lite draghjälp av en grabb sista 3 km och jag kan nog tacka honom för de där sekundrarna på rätt sida 40. Hade span på tjejen framför mig hela tiden men lyckades inte knappa in någonting på henne, snarare ökade avståndet sakta men säkert och jag kände att jag inte hade så mycket att komma med i den uteblivna duellen...

Nu blir det en bärs, lite plugg och sen ska vi iväg på middag och fira Fridas 3-månadersdag! Stora tjejen =)

Stortjejen!



Få se nu, hur fick man upp de här säkerhetsnålarna nu igen...

Måste öva på fotominen..

I mål med trean Petra Kindlund som kutade in på imponerande 38.33! 


Reviderar: Inget plugg. Läste Runners World istället. 

Ja ä inte dö

.. har bara haft lite annat att göra. Typ hänga på öppna förskolan och sjunga Prästens Kråka ;-) Fan det är grymt att vara mammaledig!

Sen har jag ju börjat plugga också, så datortiden har ägnats mer åt rapportskrivning än egobloggande.

Lite har det tränats också. Inte så mycket som vanligt kanske, inte så mycket som jag tänkt kanske, men det har känts rätt ok ändå. Jag har boostat det sociala kontot istället. Nog så viktigt. Nä, antagligen viktigare.

Aja, idag ska det kutas i allafall! Tömilen startar på två och en halv timme och då står jag förhoppningsvis på startlinjen. Har inga större förväntningar idag, har som sagt inte tränat så optimalt och känner mig inte speciellt taggad heller. Men det är fint väder och det ska bli skoj att göra en utflykt! Och jag skulle bli förvånad om inte tävlingsdjävulen kommer och knackar på när jag väl är på plats..

Dags att klä på lillskruttan och mig själv och gå till tåget, hejsvejs!

torsdag 31 oktober 2013

Pluggdags!

Sover asdåligt just nu. Och inte kan jag skylla på lillan, hon vaknar 2 ggr/natt, ammar fort och smidigt och somnar om bums. Somnar om gör däremot inte jag. När jag väl vaknat verkar kroppen vara inställd på morgon, redo att sätta igång med vad som nu står på agendan. Spelar ingen roll om jag sovit 3 timmar eller 7 timmar, vaken = morgon. I natt blev det amning kl 01 och sen dess har jag legat och småslumrat fram till nästa amning kl 4, sen var det lönlöst att försöka mer. Som vanligt när jag är uppe sådär i ottan blir det brödbak, vilket resulterat i en totalt överfull frys, fylld till bredden med surdeg. Morgonen  havrefrallor får följa med upp till Norrland.

För nu drar vi igen, och den här gången åker vi vidare till Umeå efter ett stopp i Sundsvall. I Umeå ska det pluggas, en ergonommagister ska tas är det tänkt. Får se hur det går med lillskruttan i föreläsningssalen =)

Tränas har det gjorts också, trots lätträkneliga antal timmars sömn de senaste nätterna och dagar fyllda med barnaktivitet har jag fått till träningen hyfsat. Måndagens snabbpass löpning följdes av ett spinningpass + crosstrainer i tisdags och igår blev det ett återseende med simhallen och våtvästen. Idag blir det vilodag och resdag och resten av veckan tänkte jag få till 2-3 stycken bra löppass ute i norrlandsskogarna (mamma och pappa är den sortens mormor och morfar som gick och köpte en Nordic Cab med alla tillbehör nu när jag och brorsan producerat varsin unge samma år =) Det tackar vi för!)

Nähä, dags att dra till tåget, tjao!

Mormof och morfar/farmor och farfar med barnbarn

måndag 28 oktober 2013

Snabbhet vs. mängd

Efter helgens lite längre, lite långsammare pass ville jag känna på lite snabbhet idag. Känner överhuvudtaget att jag vill fokusera på snabbhet i höst, tror jag behöver mer tid för att förbättra den än uthålligheten. Och ska man bli bra på även längre sträckor måste man vara riktigt snabb på kortare, så att det känns bekvämt att ligga i typ 4-tempo. Så, jag kör ett årsupplägg som är lite tvärtemot vad många "experter" förespråkar, där jag prioriterar snabbhet på höst och vinter och ju närmare tävlingssäsong jag kommer, desto mer jobbar jag på att bibehålla farten längre distanser. Såklart behövs mängdträningen också, men mest för att kroppen ska bli tålig nog att klara en stor träningsdos (sen beror det ju på hur långa distanser man tänker tävla förstås; längre sträcka = mer mängdträning).

En annan anledning att köra mer snabbhet nu och inte så mycket mängd är att spara kroppen. Fick som jag nämnde lite känningar i rygg och bäcken igår, och jävlar vad rädd jag är att få problem med det igen! Räckte bra med foglossningarna i somras...

Så, det blev snabbhet idag. Först 6 x 1 minut med Charioten så Frida fick sova gott och sen avslutade jag med 3 x 400m på Farsta IP. Idag gick 400-ingarna strax under 1,20 och det är satans snabbt för mig just nu så nöjd med det! Dock kutade Tomas en tusing på 3:05 förra året så mitt mål är att klara åtminstone 400m i det tempot, då måste jag ner på 1:14....

Den här bilden skulle kunna symbolisera min mammaledighet ;-)

 Min bästa supporter!

Helgens utflykter


Båda jag och Tomas hade en ganska oplanerad helg för ovanlighetens skull, väldigt skönt faktiskt som omväxling. Så,vad hittar man på då? I lördags blev det långfrukost och lite hemmafix innan lunch, sen packade vi in oss själva och barnvagn i bilen och åkte ut till ett av våra absoluta favoritspår; 15km-spåret i Gömmarskogen i Segeltorp. Ett fantastiskt trailspår, om man jämför med Extremespåret i Ursvik så får tiderna tala-mitt rekord i Gömmaren är 1:17 jämfört med i Ursvik där jag har en bästa tid ca 1:05. Och alla som kutat i Ursvik vet att det inte är en dans på rosor. Kort sagt, åk till Gömmaren, spring och njut.


Mysmorgon med mina finaste!

Frida verkar måttligt road =)

Men lite annorlunda upplägg blir det nu för oss med lillan, vi kan ju inte springa tillsammans utan får turas om i skogen. Men det kan bli en väldigt trevlig familjeutflykt ändå! Först ut på spåret var jag medan Tomas värmde upp med barnvagn. Löpningen kändes helt ok, planen var att ha det ganska mysigt ute i skogen men för den skull inte mesa utan ändå pressa på lite. Spåret är krävande och tar ut sin rätt, framförallt benen får bekänna färg på det tekniska underlaget. Sen fick jag lite känning från rygg och bäcken också som gjorde att jag inte vågade trycka på riktigt som jag ville. Det har gått såpass lätt att komma igång så jag glömmer att det bara var 10 veckor sedan förlossningen.. Var ändå tillbaka vid bilen efter 1h och 18min, vilket är typ samma som mitt pers på spåret, så helt klart nöjd med dagens träningsinsats! Växlade över till Tomas som studsade in bland träden medan jag passade på att köra lite styrka och stretch med Frida. Sen började det regna så vi satte oss i bilen och lekte Fridas bästa lekar (Stå upp, sitta upp, prata och sjunga. Ganska lättroad). Lite amning och sen var Tomas tillbaka efter en imponerande runda på 1.10, starkt! 

I söndags stod det rullskidor på schemat för oss bägge, jag var först ut igen och drog redan kl 8 iväg på en 2-milarunda klassisk skidåkning. Segt idag, känns att jag inte åkt klassiskt på länge. Men för mig är syftet med skidåkningen framförallt att få lite bål- och överkroppsstyrka, inte att åka fort, så dessa pass är ändå ganska kravlösa och det gör inget om dom blir lite sega. Blött och grisigt var det så det blev dusch för både mig och utrustning efteråt. Ammade och lekte en stund med Frida medan Tomas körde sitt pass på skidorna, sen hoppade vi alla in i bilen igen och åkte ut till Artipelag för brunch och skogspromenad  =)

Hon kämpade tappert mot sömnen hela brunchen men fick tillslut ge upp.. inte lätt att vara liten!

Så visst kan man fortsätta göra såna här träningsuyflykter även om man har litet barn! Man kan kanske inte springa tillsammans (Inte om man vill springa i skogen iaf..), men det blir ändå en gemensam utflykt och man får mycket mystid tillsammans med Frida. Enklare att ge henne full uppmärksamhet inregnade i en bil än hemma där det hela tiden är så mycket annat att "fixa" med!

onsdag 23 oktober 2013

Reflektion över prestation

Så har det gått några dagar sedan tävlingsdebuten. Reflektioner? Tja, kanske att det inte känns så satans viktigt. Jag har varit så himla fokuserad på att komma igen efter förlossningen, jag har nog egentligen vart ganska rädd att jag inte ska lyckas ta mig tillbaka till samma nivå. Nu är jag redan där, eller i alla fall nästan, och då slås jag istället av känslan - hur jäkla viktigt är det att vara här?

Visst, det är askul att prestera, det är en grym känsla att vara stark och jag älskar att tävla. Men det är inte på liv och död. Det är inte värt att pussla bort all annan vardagskvalité för att få till det optimala träningsupplägget. Det är definitivt inte värt ångest över ett missat träningspass.

Vardagen ser annorlunda ut nu, och jag VILL att den ska göra det. Det är mer som ska stämma, mer att ta hänsyn till, mer att anpassa mig efter. Jag har också fått en massa nya bekantskaper genom mammagrupper och andra sociala mamma-barnaktiviteter som jag inte vill prioritera bort. Jag känner helt enkelt att tävlandet och presterandet inte är riktigt fullt så viktigt! Med sagt menar jag inte att jag lägger ner  - å nej, givetvis kommer det fortsätta satsas friskt, men det får ske efter de förutsättningar som finns. Eller snarare efter de prioriteringar jag väljer att göra. Och jag vill ju tro att att det ändå ska räcka jäkligt långt! Och, jag tror ju också på att träna smart snarare än att nöta mängd. Det här en ypperlig chans att testa om jag har rätt ;-)

Men, det innebär också att jag måste välja mina mål smart. 8 dagar över alperna rimmar tämligen dåligt med minskad mängdträning till förmån för kvalitétsträning. Hmm, jag ska nog ta mig en och annan funderare...

måndag 21 oktober 2013

Haninge Trail

Så var det alltså dags då för comeback i löparspåren på riktigt. Efter ca 4 månaders uppehåll hade jag ca 4 veckors löpträning i benen varav 2 pass över en mil. Dock hade jag ju hållit igång bra med cykel och rullskidor hela tiden både före och efter förlossningen. Att farten fanns tyckte jag nog jag fått kvitto på, frågan var väl om jag skulle hålla hela distansen?

Starten gick kl 12, vi skulle ses kl 11 för att få nummerlapp och värma upp lite. Själv tänkte jag ta det lite lugnt med uppvärmningen, här gällde det att spara på löparmusklerna! Ammade lillan det sista jag gjorde innan vi klev ur bilen med förhoppning att hinna i mål innan nästa matning. Ytterligare ett incitament att springa fort med andra ord ;-)

Lite uppsnack med vänner och klubbkamrater och så gick starten och vi var iväg. Fick nästan ett glädjerus när vi drog iväg över fältet, jäklar vad kul att tävla igen! Pejlade in vilka tjejer som var framför mig för att ha lite koll på vilken plats jag låg på, räknade till 3 guppande hästsvansar. Bara efter några hundra meter hade jag passerat två av dem och ytterligare några hundra meter var jag först utan att ha pressat mig jättehårt. Benen kändes bra och det var riktigt kul!

Låg där och rullade på, vi blev en grupp på 5-6 löpare som hängde ihop ett tag. Kände dock att jag var starkare i uppförsbackarna (tack Frida för all backträning med barnvagn!) och i en lite längre backe tryckte jag i lite extra och lämnade gruppen bakom. Sprang solo någon kilometer innan jag kom ifatt två killar, varav en hängde på och höll min rygg sen hela vägen för att trycka till med en slutspurt där jag var rätt chanslös... men jag gillar att dra, det gör att jag känner mig stark!

Har egentligen inte så mycket att skriva om resten av loppet. Kilometrarna rullade på, hade ingen direkt svacka utan tyckte jag låg i ett "lagom" tempo. Såklart var det jobbigt, man får verkligen inte en meter gratis på den banan utan det är upp och ner HELA tiden. Men det var ändå kontrollerat hela tiden, drog aldrig på någon syra i uppförsbackarna. Visste inte alls hur långt försprång jag hade till tvåan, men eftersom jag lyckades hålla ungefär samma tempo hela tiden hoppades jag behålla placeringen in i mål. Med två kilometer kvar insåg jag att jag dessutom skulle slå min tid från ifjol vilket gav lite extra energi uppför de sista backarna, och när sen Tomas och Frida kom och mötte med Charioten var sista biten ren och skär löpar- och tävlingslycka!

Passerade mållinjen på 1:14:59 vilken var över två minuter bättre än förra året och över 4 minuter före andra tjej. Dock var banan mycket torrare i år, svårt att säga vad det gjorde i tid. Men största segern var att jag var tillbaks, att det kändes bra hela vägen och att jag inte fick ont någonstans. Och, givetvis, att jag hann tillbaka innan Frida vaknade och ville ha mat igen =)

Uppsnack innan start

Jag lovar, det var kul

Olle och Johan på milen

lördag 19 oktober 2013

Norrländsk avkoppling


Sitter på tåget hem mot Stockholm igen efter några dagar med familjen i Timrå. Jag, bror och svägerska tog ungar, katt och hund och installerade oss ute hos mamma och pappa i skogen. Mycket samkväm och mindre träning!  Låter bilderna tala.






Träning? Jodå, ett backpass med storebror och ett intervallpass med mamma. Och långa underbara promenader med svägerska och kusin Ida. Fan, jag tror vi måste flytta ut i skogen.. 

söndag 13 oktober 2013

Andra långpasset (och sista inför Haninge Trail..)

Väcktes halv 6 av en hungrig dotter och konstaterade att hon sovit över det annars obligatoriska 4-amningen = fler sovtimmar till mig! Tackar vi för. Efter matning av oss bägge fick lillan fortsätta morgonmysa med Tomas medan jag fortsatte mitt mys på helt galet vackra höstiga stigar runt Flaten och längs med Drevviken. En ren njutning att springa såna stunder, fy fan vad fint det var. Kändes rätt bra också, stor skillnad mot förra helgens långpass. Tror jag snittade typ 4.45-fart. Fortfarande inte i klass med tiderna jag hade inför Haninge Trail förra året, men det kanske inte är att förvänta heller...

Var förresten inne och kikade på startlistan och kunde konstatera både 3 och 4 riktigt starka namn...blir nog ingen walk in the park på söndag.

Men innan dess väntar en norrlandsresa och några lugna dagar hos mormor och morfar, får se vad lite Ljustorpsluft gör för löpformen!

fredag 11 oktober 2013

Hjärnan i handen

Är ju sedan 2v tillbaka i mitt egna lilla träningsupplägg med 2v intensiv träning + 1v lugnare återhämtningsvecka, så det här är alltså slutet av den tuffare perioden. Det är typ nu det bruka kunna kännas lite slitigt och det är då det är så bra att veta att det kommer en lugnare vecka sen!

Haft en del bra kvalitetspass i veckan, i tisdags 2 x 3,2 km terräng och igår drog jag och Frida till med 6 km barnvagnsdistans med ett snitt på 3:58, känner mig grymt nöjd med det :-) Så nöjd att det firades med mammafika i Farsta och en shoppingutflykt till Gröna Villan i Älvsjö, där jag bla köpte en bättre begagnad hoppgunga. Så snart kan lillan börja jobba på benstommen.

Vill du förresten veta om du har bra förutsättningar som idrottare eller om du lika gärna kan lägga ner sub 40-målet på en gång? Kolla på din hand, är ditt pekfinger kortare än ringfingret? Då hade din mamma mycket testosteron i omlopp under graviditetens tredje trimester och du kan tacka henne för en väl utvecklad högra hjärnhalva och goda förutsättningar att lyckas i idrotter som kräver framförallt snabbhet och/eller styrka.  Googla 2D:4D kvoten om du vill läsa mer.

Frida verkar ha goda förutsättningar..
... sämre med morsan

Kanske blir en basketspelare?



onsdag 9 oktober 2013

Flyter på

Ett tag sen jag skrev, har inte haft så mycket att skriva.. Träningen har flutit på finemang men fokus har legat på lite annat. På en liten annan :-) Rätt skönt faktiskt, att få tänka på någon annan än sig själv ibland! 

Men för att ändå skriva lite om träningen som vart; 
- körde första långpasset i söndags, 20 km blev det i ca 5-minuterstempo. Kändes väl ok men kan åter konstatera att det är jobbigt att springa! Kikade på klockan när jag passerade 16,7 km och den visade då 1:28 vilket är 11 minuter långsammare än vad det tog att avverka Haninge Trail-banan i fjol.. Tänker inte analysera det närmare. 

- körde två dar senare ett kvalitetspas på 2 x 3,2 km kuperat som kändes asbra och där jag snittade ca 3:50-tempo

- igår blev det spinningpass och lite styrka, idag är planen kort backe med barnvagn. 

Kan åter konstatera att farten nog finns, men att hålla den längre sträckor... Nja. 

Nu verkar lillan ha ammat klart, klockan är 4 på morgonen och jag ska försöka sova någon timme till! 

söndag 6 oktober 2013

Vikingatåget, så gick det!

Igår var det alltså dags för smygdebut på tävlingsarenan, kändes lagom oseriöst att ställa upp i Vikingatåget. Kände inte så mycket press eftersom första momentet var roddmaskin och mina konkurrenter var just roddare. Dock hoppades jag ju såklart ändå kunna plocka mycket på den avslutande löpningen.. och det visade sig att det var precis så det blev. Gick ut som nummer 3 av 4 efter rodden, som för övrigt var precis så vidrig som väntat och lite värre ändå (tack Maria och Annika för peppande och hejande!), och var inte alltför långt efter de två tjejerna som var före. Sen skulle man lyfta en 15-kilos viktplatta 15 gånger över huvudet, jobbigt men som en barnlek i jämförelse med kräkrodden. Efter det var det bara att lubba 1500m och ca 50 höjdmeter så var man i mål. Med rodd i benen och den stigningen var det rätt jobbigt, och när jag passerade tjejen som ledde ganska tidigt så lökade jag nog lite.. dumt, hade ju vart bättre att maxa och passa på att få ett fint kvaltétspass! Men satan, det är jobbigt att springa och blodsmaken i munnen från rodden gjorde sig snabbt påmind i stigningarna. Jag fegade ur helt enkelt. Men vann gjorde jag och skoj var det och mycket bra smakade lunchen som efteråt intogs på Kafé Klavér tillsammans med Frida, Anders och Emmylou!

Detta moment skulle visst motsvara "att dra upp vikingabåten på land"..

fredag 4 oktober 2013

Skidgång och snabbdistans a´la babystajl

Babybjörnskidgång (Tomas stryper mig om jag säger stavgång som jag gjorde förut  ;-), funkar ju ypperligt! Kunde kanske inte gå på riktigt som önskat, men å andra sidan fick jag drygt 4 kg extra vikt att transportera. Frida sov gott.

Efter 10 vändor fick hon hoppa ner i vagnen och så drog vi iväg på en snabbdistanslöprunda hemåt. Hade innan siktat på att hålla 4-minuterstempo men det var sega ben och kändes mer som 4.30-tempo. Så när jag stoppade klockan efter 4,3 km och konstaterade att snittet ändå blev 4.08-tempo kände jag mig rätt nöjd ändå. Antar att vagnen gör det lite segare också. Men jag inser att det saknas en del distansträning inför Haninge Trail.. har ju egentligen bara kört olika typer av intervaller eller backe sen jag började springa, det är lite annat att hålla tempo långa sträckor.

Måste medge att jag har lite respekt inför distansen, för mig är 16,7 km aslångt i nuläget...

Men dit är det 2 veckor, först kommer morgondagen med Vikingatåget!  Haha, det blir grymt =)

Hejsvejs och trevlig fredag kväll!

torsdag 3 oktober 2013

Träningsupplägg

Jag hör till den typ av löpare som gärna vill ha en träningsplan och ett upplägg att följa. Inte  nödvändigtvis ett färdigt program, det ger för lite flexibilitet och särskilt nu med småknodd är man rätt beroende av just det! Ett spikat program ger också sämre möjlighet att lyssna på kroppen och korrigera passen efter vad den säger (vilket jag i och för sig helt värdelös på ändå så det spelar kanske mindre roll...).

Mitt upplägg bygger på periodisering och nyckelpass. Jag har lite svårt att köra hårt när det ska vara hårt, lugnt när det ska vara lugnt och vila när det är dags för vila. Blir gärna "mellanmjölksträning" av alltihop om jag inte har en plan.

Mitt upplägg bygger på två intensiva veckor följt av en lugn vecka, har kommit fram till att det funkar bäst för mig. Det taggar mig att köra hårt under de intensiva veckorna när jag vet att det kommer en lugnare vecka efteråt och jag vågar verkligen dra ner på träningen under den lugna veckan för jag vet att det blir hårdkörning efteråt. Det jag gör under den lugna veckan är att jag minskar längden på passen men inte på intensiteten, dvs färre intervaller, kortare pass och framförallt fler vilodagar. Sen använder jag nyckelpass, har en 5 stycken olika typer av kvalitétspass som jag växlar mellan och jag stoppar in 2 av dessa varje vecka + ett långpass. Alltså har jag 3 "bestämda" löppass varje vecka och utöver dessa fyller jag ut veckan som jag känner för, gärna med alternativträning typ cykel, vattenlöpning eller rullskidor. Tidigare körde jag styrka också minst 2 pass/vecka men nu med Frida funkar det inte att springa på gymmet så bra så styrkan blir mer sporadiskt, typ lite armhävningar när tillfälle ges.

Det här funkar bäst för mig! Ganska fritt men med ramar.

Idag då? Jo det är en sån där dag med "utfyllnadsträning" och eftersom jag ska ut och slå klackarna i taket ikväll så blir träningen förpassad till dagtid = Fridatid. Tänkte testa om det funkar att köra skidgång med BabyBjörnen =) Lite extra vikt måste ju bara vara en fördel!

onsdag 2 oktober 2013

Vikingatåget

Hade tänkt skriva ett inlägg om träningsupplägg och hur jag tänker kring det, men känner inte för det nu så jag skriver om helgens kommande utmaning istället.

Vikingatåget!

Såhär ser inbjudan ut:

"Inbjudan Vikingatåget hösten 2013

Lördag 5 oktober kl 12:00, båthuset Hammarby rodd

Anmälan:
Först till kvarn, fram till och med fredag 4/10.

Efteranmälan:
Accepteras om antal föranmälningar är mindre än 30.

Genomgång av banan och regler:
I båthuset kl 11:30.

Start:
Vid roddmaskinerna vid båthuset, första gruppen klockan 12:00, därefter var 10:e minut.

Deltagaravgift:
0 kr

Syfte:
Mäta vattensäsongsrelaterad fysik. Verka för effektivt användande av lokal geografisk kupering och roddmaskin som landsäsongsträning. Tydliggöra betydelsen av vikt och effekt. Ha kul.

Upplägg:
Tre moment utan vila mellan, totaltid räknas. Starter i grupper om 5-6 pers.

Moment 1 roddmaskin, 150 energienheter (cal), tar ca 5-10 minuter. Vikingatågets rodd använder energienheter som mått för att göra tidsbesparingar proportionella till ökad arbetseffekt. Det stärker landroddsförmågans betydelse gentemot övriga moment och momentet belönar mycket stort tungviktare, eller iaf roddstarka, personer.

Moment 2 svarar mot en landstigning eller ett båtbärande och består av 15 repetioner av att lyfta en 15kgs viktskiva (ungefär vikten på en båt) från bröst till över huvud, tid ca 20s till 2 minuter beroende på grad av utmattning. Tanken är att ge lite vila för ben och syrenivåer och att alla ska klara vikten, samt ge ett minsta mål i axelstyka för att självständigt kunna ro på vatten när säsongen kommer. Gynnar personer med korta armar.

Moment 3 svarar mot en vikingräd, eller en hjälpinsats om man så vill, på de brittiska kusterna och består av löpning. Bansträckningen går från klubbhuset 1500 meter upp till värnet på berget i Årstaskogen, stigningen är nästan 50meter. Den stora lutningen gör tidsbesparingar nästan, men inte riktigt, proportionella mot ökad arbetsintensitet (vilket rodden var). Löpning i backe är en bra träningsform under landsäsongen. Gynnar stort benstarka och lätta personer. Tid ca 5-10 minuter.

Duration:
Tävlingen bör ta 12-20 minuter att genomföra bör vara mycket dynamisk med avseende på hur snabba olika deltagare är på olika moment, dvs mycket spännande och svårförutsedd vad gäller slutplaceringar givet tidigare placeringar i pågående lopp (nyckeln till att göra förutsägelser bör vara vattenroddfysik).

Pris:
Fin utsikt och topp-3-placeringar i herr och damklass får göra en vikingaräd mot ett prisbord med brittiska vikingabyten, bl a små flaskor (5cl) skotsk whiskey men även alkoholfria byten finns"

Det ska bli grymt kul! Undrar bara hur långt efter jag kommer vara efter rodden och om det finns någon chans att plocka det på löpningen? Var faktiskt på gymmet nu ikväll och körde ett spinningpass så jag passade på att testa ro 150 cal vilket tog mig 9 min och 58 sek. Det är typ den sämsta tiden det kan antas ta enligt inbjudan...  =/

Det här är nog mer jag på vattnet...

måndag 30 september 2013

Tempobesked

En snabb uppdatering för jag är trött och sängen lockar. Men det gick ju fint det där! Körde 6 x 400m på bana och lyckades till och med kapa några sekunder från fjolårets tider när jag jämförde samma pass. Idag blev det 1.20 på de 4 första och 1.19 på de två sista. Dock var jag rätt slut efter den sista, så även om tempot finns så finns inte uthålligheten, i allafall inte på lite högre intensitet.  Frågan är om det räcker på 3 ynka veckor för att träna upp det?

Den som lever får se.
Go´natt


söndag 29 september 2013

Dags för riktig träning

Så har ännu en helg förlöpt, och vi har haft besök av mormor från Sundsvall. På lördagen stod det Lidingölopp på schemat med mamma på startlinjen. Själv tog jag cykeln och kryssade mig fram mellan fotgängare och vägarbeten ut till Lidingö lagom till löparna skulle passera Grönsta gärde inför sista milen. Dock lyckades jag missa mamma, började frysa efter efter den svettiga cykelturen, fick hemlängtan efter Frida och cyklade hem igen. Dagens sämsta supporter. Näväl, mamma gjorde en strålande insats och sprang i mål på 2h och 46min vilket var nytt personligt rekord med marginal!
Och väl hemma fick jag själv mysa ner mig med Tomas, Frida och en stor kopp te i soffan framför upploppet i damernas linjelopp där Emma Johansson knep silvermedaljen.

I går var det dags för cykel igen, nu i mindre format i form av MTB DM ute vid äventyrsbanan vid Älta. Nu var det Tomas tur att göra sig startklar medan jag, mamma och Frida bänkade oss på en stubbe i solen och drack kaffe och fikade. Tomas följde sitt koncept från föregående helg och knep förstaplatsen =) För egen del var det en mycket trött dag och jag hade nästan tänkt skippa träningen helt men tog mig i allafall ut på en lufta lungorna-tur på rullskidorna.

Kaffe i solen i väntan på cyklister

..och här är cyklisterna!

Ikväll är det dags att köra igång med löpträningen på allvar, bara 3veckor kvar till Haninge Trail! Först på schemat står ett intervallpass så ikväll drar jag iväg till Farsta IP och kör 400-ingar! Det blir ett riktigt tempotest, lite nervöst faktiskt. Rapport kommer.

fredag 27 september 2013

Studiebesök, kvalitélöpning och uppgraderat babygym

Blev en minst sagt onödig start på den här dagen, typiskt att när lillan sover som en ängel är det jag som ligger klarvaken från kl 02.00 och inte kan sova =/ Aja, 4 timmars sömn är bättre än ingen sömn! Gick upp redan kl 05.30 med Tomas som tänkte hinna till jobbet innan rusningen eftersom han var tvungen att ta bilen idag. På hojjen behöver man inte bry sig, då kan man bara garva åt alla stackare som sitter i bilköerna och susa vidare.

Idag var det dock inte bara Tomas som skulle iväg utan jag och Frida skulle till mitt jobb och hälsa på också och vara med en stund på deras studiedag (gissa om jag var populär som baxade in barnvagnen på tunnelbanan i rusningstid). Trevligt i allafall att träffa kollegorna och givetvis skoj att få visa upp vårt lilla underverk, som för övrigt skötte sig utmärkt och storflinade åt varenda en som gullade med henne. Löjligt stolt mamma =)

Hemma igen var det dags att ge mig ut på första löprundan utan barnvagn, kändes jättekonstigt och väldigt enkelt! Gav mig iväg till lilla elljusspåret i Fagersjö där jag drog upp farten och satte igång klockan. 12min 37sek och 3,2km senare pustade jag ut och joggade lugnt hem. Det ger ett snitt på under 4min och då är det en hyfsat kuperad bana. 

Jomenserni det blir nog en start på 16km på Haninge Trail. Det är ju bara 13km längre än idag, hur svårt kan det vara? 

Förresten, igår var jag ute och åt med kollegorna så Tomas och lillan var ensamma hemma några timmar, varpå detta möter mig när jag kommer hem:

 
Har ni sett något snyggare babygym? 

onsdag 25 september 2013

Öppna förskolan och backträning

Idag knatade jag och Frida bort till Farsta Strand och Öppna Förskolan där i sällskap med Martina och hennes Julissaga. Jag vet, Frida är fortfarande för liten för att uppskatta dom där sångerna och lekarna dom pysslar med men JAG tycker det är väldigt trevligt att träffa andra mammalediga och snacka lite skit (i dubbel bemärkelse...).

Nu när jag umgås så väldigt mycket med helt "vanliga" människor, dvs sådana som inte vigt sitt liv åt träningshysteri, så slås jag av vilken skillnad det är på hur man ser på träning och motion. De flesta är ändå "normalaktiva" och en promenad på ca 4 km från Hökis till Farsta strand ses som en skön höstpromenad och är inget konstigt alls. Sen finns det en del som reagerar med ett "Va, GICK ni hela vägen, vad DUKTIGA ni är". Vad svarar men på det? "Nej, det vet jag inte om jag tycker vi var så duktiga, det är ju bara en promenad på 4 kilometer!" Det funkar ju inte, då säger man liksom samtidigt att "Hur dålig kondis har du egentligen din late stackare", och det var ju verkligen inte det man ville förmedla. Så för att slippa den sortens kommentarer smög jag in på toaletten när jag bytte om till träningskläderna eftersom jag tänk köra dagens träning löpandes hem via Högdalstoppen.

Blev ett riktigt bra pass! Först ca 4 km distanslöpning, försökte hålla lite tempo men körde utan klockan så facit får jag aldrig veta. Sen drog vi 4 vändor upp till toppen innan vi fortsatte de återstående 2 km hem till lägenheten.

Är så himla glad att det funkar så bra att springa! Och att det funkar så bra att springa med vagnen också. Frida sover aldrig så gott som när vi är ute i den.

Frida på toppen

Jag på toppen

måndag 23 september 2013

Sömnlogistik, finns den?

Åh vad jag önskar man kunde förstå sig på de små krabaterna. Efter några nätter med helt ok sömn kommer en sån där natt igen. Knappt har man hunnit lägga i amningsskyddet innan hon vill ha käk igen, och däremellan, i bästa fall, en timmes orolig sömn. Tror jag var uppe 5 gånger i natt. Djupsömn, hej vart tog du vägen?

Man försöker finna mönster som ska förklara de olika natt scenariorna, men den här gången kommer jag inte på något.. Vi hade en riktigt bra dag igår, hon sov gott både när jag var ute sprang i backar och fikade med vänner och hon var vaken och glad när vi var hemma. Sen, alldeles lagom till Tomas kommer hem (stackarn får ju mest se en rätt tråkig del dotterns humör) sätter det igång. Småkinkig, gnällig, vill bara bli buren och helst ligga vid bröstet och småsnutta hela tiden. Vi brukar studsa runt här både ståendes, gåendes och sittandes på bollar i några timmar tills vi inte orkar mer, då åker babybjörnen fram och vi går ut och pallar äpplen istället. I den somnar hon, och visst skulle vi kunna lägga henne där tidigare men då är jag rädd att hon inte sover på natten istället!

Ett annat sätt att få henne lugn är såklart att amma. Men jag vill inte "tröstamma", då hamnar vi bara i onda cirklar där hon vill småsnutta lite hela tiden och aldrig äter ordentligt. Dels skulle jag bli en mjölkkossa och sitta med henne vid bröstet från kl 17 till 22 varje kväll, dels skulle hon aldrig få i sig den goaste feta mjölken som kommer sist.  Därför försöker vi dra ut på det så det går minst 2h mellan amningarna. (vilket ändå är jävligt ofta! Har räknat ut att jg ammar mellan 5-7h varje dag...var hemma hos en kollega i söndags vars sambo fick gissa hur mycket tid man ammade, och han trodde ca 20-30 minuter/dag. I wish!). Efter sista matningen på kvällen brukar vi toppa upp lite extra med ersättning så hon förhoppningsvis ska sova riktigt gott och länge. Men trots att man försöker att tänka rätt, har en plan och lyckas följa den är det långt ifrån en garanti för god nattsömn. I natt bara vägrade hon komma till ro, Jag har accepterat att det bara är så ibland. Man får ta en skopa extra kaffe i bryggaren och se glad ut.

Och ändå. Nu precis satte jag fröken i bärselen, och då - tätt intill mig lägger hon huvudet mot bröstet, sluter ögonen och somnar så tryggt. Jag behöver bara böja huvudet lite framåt för att känna hennes mjuk fjun till hår mot läpparna och doften av henne i näsan. Kärlek

Underbara unge!

lördag 21 september 2013

10 km + cykelsupport

Bättre väder kunde vi knappast få under vår Hellas-utflykt där Hammarby Hill gick av stapeln med Tomas på startlinjen. Jag och Frida passade förutom att heja på cyklisterna på att få en fin löprunda längs med Sicklasjön bort mot Duvnäs. Planen var att testa mer kontinuerlig löpning och se vad kroppen tyckte om det, vilket gick utmärkt! 10 km blev det med 6 x 2min tempoökningar (och däremellan rätt lökigt tempo, men ändå!) Totalt tog det oss 48 minuter men tiden kändes inte viktig idag, segern var att springa oavbrutet en mil.

Så nu blir det definitiv start i Haninge Trail om en månad, frågan är bara vilken distans... milen känns just nu mer lockande, ska jag ställa upp i 16 km vill jag känna att jag är i såpass bra form att jag i alla fall kan göra ett försök att försvara segern från förra året, och det känns nog lite orealistiskt.

Fast den största segern stod ändå min kära sambo för som kammade hem vinsten i H30, grymt trampat!

Nöjd efter dagens löprunda

torsdag 19 september 2013

underbara sömn!

Efter några dagars ganska tuff träning tog jag en skön vilodag igår, och den kunde inte kommit lämpligare för Frida hade bestämt sig för att inte sova mer än max 1 timme i sträck natten innan. Så det var med viss vånda jag väntade in gårdagskvällen, inställd på ännu en vaken natt. Men lillan var en riktig praktunge, vaken och glad fram till kl 21 (fattas bara annat för jag hade chefen här på finbesök =), åt och somnade. Sov till 02.15, åt, somnade om. Vaknade sedan 05.30!

Känner mig som superwoman idag!

Hon somnade dessutom om nu på morgonen så nu har jag lagat mat, städat, kört styrka, satt en surdeg och betalat räkningar. Sällan har sådan effektivitet skådats. Nu ska vi mysa en liten stund innan Frida och Emmylou kommer för en promenad, fram med regnkläder. Fast Frida har inga.. hon får nog rum innanför min jacka i bärselen. Tanken är en tur bort till denna trevliga butik där jag tänkte kitta upp med lite fina mjöler till framtida degar och en glad kyckling till morgondagens middagsbjudning. Eller alltså, nu är den död. Men jag hoppas den var glad innan dess.

Sen får vi se, hade tänkt köra rullisar ikväll men det vete fan om det inte blir inomhusträning på gymmet istället... såna här dagar längtar efter att kunna springa som vanligt, då spelar det mindre roll om det så är storm ute. Men rullskidor i regn, det är inget hit...och löpningen vill jag spara tills i morgon, vill ännu inte springa mer än typ 2 ggr/veckan och helst med några dagars mellanrum.

måndag 16 september 2013

Roddintervaller

Att ställa in alla planer för gårdagen var ett klokt beslut, behövde det. Var knappt itanför dörren på hela dagen, frånsett en kortare promenad med Babybjörnen mellan två regnskurar. Jag försökte sova lite på dagen men har tyvärr extremt svårt med det, räcker att någon liten tanke dyker upp i skallen så ligger jag och klurar på det istället för att somna.

Men en lugn dag fick vi a alla fall så när Tomas kom hem från jobbet kände jag mig ändå hyfsat taggad att dra iväg och träna.

Sprang till gymmet, det är inte mer än drygt en kilometer så det räknas knappt men ändå jäkligt skönt att dra på lite och få igång kroppen! Det funkar faktiskt väldigt bra att få ihop träningen. Kör några pass med barnvagnen på dagtid, backintervaller och distanslöpning tex funkar fint. Även styrka på utegymmet kan gå ibland om fröken sover riktigt djupt... sen turas vi om att träna kvalitétspass på kvällarna, för min del har det då framförallt handlat om rullskidor men planen är att gradvis köra mer och mer löpning igen. Tomas cykelpendlar 16km till jobbet så han får sin mängdträning där.

i alla fall, väl framme på gymmet drog jag till konditionsmaskinerna och satte mig i den mest förhatliga, roddmaskinen. Men igår var även den ok, det är så himla skönt att bara vara igång igen! 7 x 3 min blev det och höll ett tempo under 2.10/500m. Om det är bra eller dåligt har jag ingen uppfattning om, men svettig blev jag!

Sprang hem så fort jag kunde, kände mig lätt och glad. Sen blev det knappt mer än en dusch innan jag stupade i säng!

söndag 15 september 2013

Idag ger vi upp

Planen var en sväng in till stan och hälsa på kollegorna på jobbet, jag hade sett fram emot att få visa upp lillan. Man är ju löjligt stolt =) Men, efter knappa 4 timmars sömn (nej, inte i sträck, det hade varit lyx) så känner jag att det blir oss övermäktigt. Dessutom är det min träningskväll ikväll och jag hade tänkt köra superduper-högintensiva intervaller på roddmaskin + lite löpning vilket kräver en något mer utvilad kropp än vad min är för tillfället.

Så, vi ställer in alla besöksplaner, laddar upp med film och täcke och mackor och bröstmjölk och härbärgerar oss i sängen tills Tomas kommer hem och tar över rodret.

Så kan det bli ibland. Tack och lov för regnet ;-)

Två trötta tjejer

fredag 13 september 2013

Wohow, första löppasset!

Så himla skönt att dra på sig löpardojjornaoch dra ut p en runda i all sin enkelhet! Ingen hjälm, ingen cykel, ingen lokal att ta sig till. Bara ut genom dörren och iväg, tillbaka 40 minuter senare trött, svettig och nöjd =) Som jag saknat det, tror det var typ 4 månader sedan senaste turen...

Nu blev det ju inte ren vacker distanslöpning utan jag växlade lite, sprang 5 min och gick 2 min. Men de sträckor jag sprang körde jag rätt ordentligt, känns som det är bättre för kroppen att springa på aktivt än att lufsa fram. Musklerna aktiveras effektivare och tekniken blir mycket bättre.. så jag försökte hålla mig under 4.30-tempo  och det var faktiskt inga större problem, även om det kändes att löparmusklerna var rätt ovana. Frida gjorde som hon brukar och sov sig genom ytterligare ett träningspass =)

Väl hemma körde vi bägge lite styrketräning...


...Frida i sitt gym...


...och jag i mitt!

Sen satt det fint med en fika på Farsta Gård i trevligt sällskap =)


Sen blev det helg igen och nu verkar middagen vara serverad!

Trötter och Glader

Vaknade i morse efter att typ inte sovit. Kan man vakna från vakenhet? Aja, en mindre bra natt kan man säga. - "Man får passa på att sova på dagen då barnet sover". Bra tips, men är det någon småbarnsförälder som följer det? Gjorde jag det skulle jag snabbt bli en oupplyst mjukisbyxelurv utan kontakt med omvärlden och ett socialt umgänge begränsat till en 4-veckorsbebis (inget ont om Frida men sååå stor intellektuell stimulans får man inte av henne). Nä, det är ju när dom små sover som man passar på att ta de där underbara långa höstpromenaderna, tränar, umgås med en vän eller bara får möjlighet att röja undan frukosten.

Men idag är jag astrött. Frida är jätteglad och pigg. Vi kompletterar varandra kan man säga ;-)

Det är dock en stor dag idag, hade tänkt vi skulle ge oss ut på en första liten löprunda nu innan lunch. Har ju tjuvat och provsprungit lite uppför backen och så, men ingen direkt distanslöpning ännu. Det blir det väl inte direkt i dag heller, planen är att springa 5 min i taget och gå någon minut mellan. Och ja, jag vet, det är bara 4 veckor efter förlossning. Kanske är jag för ivrig, kanske kommer det straffa sig. MEN det känns ju så bra i kroppen och jag kommer ta det löjligt försiktigt.

Rapport kommer

tisdag 10 september 2013

Mål i sikte

Tänkte fortsätta skriva lite på ämnet målsättning. Har ju som sagt haft en hel del tid i sommar att sukta efter och fundera på nästa säsongs tävlande. Helt klart att jag kör vidare på terrängspåret, eller Trail som man visst ska säga ;-) Det är det som är roligast och som jag är bäst på, så varför inte? Och så kan man hitta såna där okända små lopp i någon liten håla så har man chans att plocka åt sig en och annan pallplats också :-) Det är onekligen svårare på typ Stockholm Marathon.. 

Men det är lite svårt att sätta ett mål på den typen av lopp. En tidsangivelse säger inte mycket om man inte känner till loppets karaktär, dvs vilken terräng det är och hur höjdprofilen ser ut. Har man sprungit samma lopp tidigare är det lättare, då kan man alltid utgå från gamla tider (men det blir ändå svårt att briljera på jobbet med 4.30 på ett fjällmaraton när dom har en granne som kutat en asfaltsmara en hel timme snabbare). 

Att sikta på en viss placering är också svårt på förhand, särskilt på mindre lopp, och säger många gånger mer om motståndarna än om den egna prestationen.. 

Men nu tänkte jag ju också kuta några lite större hyfsat välkända lopp där jag klurat lite extra på just målsättning: Stockholm Marathon- sprang det för en himla massa år sedan på typ 5.20 eller nått sånt. Sen dess har jag bara sprungit terrängmaror, och mitt pers på distansen är från Vansbro terrängmaraton med tiden 3,34. Så vad kan vara ett rimligt mål inför Sthlm Marathon 2014? Spontant vill jag säga 3.15, men jag borde nog sikta högre. Så 3.10 får bli mitt officiella mål! 

Andra målsättningar är 38 på milen och 2.15 på Lidingöloppet. Jepp, nu har jag iaf inte fegat! 

lördag 7 september 2013

Tävlingsdebut

Idag var det tävlingsdebut! Ja alltså som supporter (så kul ska vi inte ha ännu). Men det var i alla fall rätt dag att vara supporter, Sigtuna visade sig från sin bästa sida denna strålande sensommardag och Tomas var inte sämre han. Med en sommar på cykelsadel och blott en månads löpträning får man lov att imponeras över de 38.34 han tog på sig för att avverka milen idag.

Dagens prestation

Och gissa om det suger i tävlingstarmen... snart, snart.. har ju tjuvstartat lite och börjat smyga in korta löpsessioner i promenaderna, och peppar peppar... det känns fint.

Men för egen del stod det rullskidor på programmet idag (igen...), så i morse efter amning rullade jag iväg mot Hellas för en lite lugnare halvlångt pass. Kände mig rätt seg till en början men som vanligt nästan på rullskidor kom jag igång allt bättre under passet. Dryga 30km på 1h 40min, det är ändå helt ok för mig på rullskidor. Körde skate idag igen, dels är det så mycket roligare men framförallt inbillar jag mig att det är bättre för löpformen =) Om det nu gömmer sig någon sådan i kroppen efter alla dessa veckor? Ahh det kliar i benen att få testa! Tålamod, yes, det är ju min starka sida....

torsdag 5 september 2013

Tacksamhet

Just hemkommen från ett tufft backpass. Skickade iväg sambon på sitt cykelpass. Ligger och läser en bra bok med finaste ungen sovandes på magen. 

Blir som överväldigad av tacksamhet ibland... Vilket jag ska minnas om en liten stund när det numer rutinmässiga kvälls-kinkigheten kulminerar ;-) 

Älskar min lilla familj! 

tisdag 3 september 2013

Målsättningar

Jaja, det har bara gått 2,5v sedan jag krystade ut lilla underverket och med allt förnuft borde jag inte börja sätta upp mål med löpningen redan i höst. Men sen när började jag agera förnuftigt? Det känns alldeles för bra i kroppen för att inte sätta upp bara ett liiitet mål =) Typ Vinterloppet på 8km i början av november. Det känns fullt rimligt. Om jag sen skulle råka känns mig stark redan till Haninge Trail den 20 oktober så kanske det blir en efteranmälan till 10 km där också... kanske.

Provsprang lite igår, lade in några 30 sekunders joggbitar under barnvagnspromenaden. Inte mycket men en liten början och det viktigaste, det kändes bra! Inte ont någonstans och jag tyckte kroppen satt ihop skapligt ;-)

Idag är Tomas inne på kontoret så jag och Frida har egen primetime hela dagen. Började morgonen med amning, blöjbyte, amning, blöjbyte, frukost, och så en 45 min promenad i Babybjörnen. Ett sant nöje att se alla stressa iväg mot jobb när man själv strosar sakta fram på gatorna och luktar på hösten =)

Morgonpromenad

söndag 1 september 2013

Backe med barnvagn


Känns som saker börjar falla på plats. Med god planering finns utrymme för både Fridatid och Träningstid. Igår drog vi iväg i regnet (som sagt, man får hugga de tillfällen som bjuds) på första barnvagnspasset. Som en riktig Powerwalkare (Gud jag längtar till jag får springa!) drog jag och Frida iväg mot Högdalstoppen. Hittade en barnvagnsvänlig väg upp och fick till ett riktigt bra pass, 6 vändor upp och ner. Innan vi vände hemåt knyckte jag åt mig en puss av Tomas som också kommit dit för att köra sitt backpass. Hela familjen samlad :-) 
Frida sov lugnt i varma torra vagnen, omedveten om både regn och backar

...medan jag blev desto blötare! 

Idag blev det första lite längre passet,rullskidorna fick tjänstgöra som transportmedel i 30 blåsiga km vilket tog exakt 1h och 45min att avverka. 

Nu är vi på väg till årsmöte för NVSK, dags för Frida att introduceras i klubben! 



fredag 30 augusti 2013

Två veckor på jorden

Idag fyller lillan 2 veckor. Tänk att endast ha existerat i två ynka veckor... då har man rätt mycket kvar att uppleva! Känns dock som hon varit med längre än så, redan svårt att komma ihåg hur det var innan dagarna fylldes av bärande och matande =)

Känns i alla fall som jag redan kommit igång hyfsat med träningen, så jag tänkte ge en liten tidig reflektion över hur det funkar att få till träningen med pyttebarn i hemmet.

Jag hör till dem som i vanliga fall gärna vill klara av träningen så tidigt på dagen som möjligt, har liksom alltid haft svårt att slappna av och njuta riktigt av något annat innan jag har avverkat dagens pass. Det är nu ett minne blott... jag kan med lite tur välja om jag vill träna innan eller efter lunch, men utöver det får jag helt enkelt hugga det tillfälle som bjuds dvs när hon ätit och verkar tillräckligt nöjd med tillvaron för att inte vilja äta igen närmaste timmen. Så när jag bestämt vad jag ska köra under dagen så lägger jag fram kläder redan på morgonen, och när läget verkar bra så byter jag om snabbt som satan och kastar mig iväg.

Sen vill jag helst inte vara borta längre än en timme heller, så det blir till att effektivisera passen. Kvalité före kvantitét. Det stämmer dock väl överens med min träningsfilosofi i stort, tror att många ligger och nöter onödigt många timmar i medelintensitet. Fast mer om det vid ett annat tillfälle. Idag tex provade jag att cykla för första gången sedan förlossningen, och cykel är ju annars en typisk träningsform där man kör lååånga pass. Men väljer man att kötta backe på max så har man ett effektivt pass avklarat på bara drygt en timme, inklusive transportsträckor! Så det blev 7 x Högdalstoppen på menyn idag. Gissa om jag njöööt av att cykla utan stormage! Jäklar vad lätt jag kände mig.

Nästa utmaning blir att få ihop det när Tomas går tillbaka på jobbet om en vecka. När jag bara vågar börja springa så smått igen blir det lite enklare, då kommer jag kunna köra de medel- och lågintensiva passen och lite backträning med barnvagnen och så får jag ta tempopassen några kvällar efter att Tomas kommit hem eller på helgerna. Fördelen att vara två träningsnördar i familjen är att förståelsen för den andres behov är fullständigt! Men jag ska nog vänta några veckor till innan jag testar springa... Nog för att det känns jättebra i kroppen, men det vore ju förbannat klantigt om jag kör igång för tidigt och får ont i ryggen igen eller nått. Antar att det fortfarande är lite glapp här och där i kroppen...

Idag var vi på BVC förresten, och skruttan har nu passerat 3-kilossträcket med råge! Inget fel på aptiten där i allafall.