Lördag morgon. Ligger kvar i sängen och ser på film. En veckas jobb till, och sen nästan 10 månader innan jag börjar igen. Svårt att greppa. Men jag antar att jag inte kommer att ligga kvar i sängen och se på film alltför många av de kommande mornarna. Möjligen barnfilm =)
Utanför ligger min vän och hennes dotter på 2,5 år, vi har minsann finbesök i helgen! Och idag kommer fler kompisar och en liten tjej till på 1,5 år, vänner från tiden vi pluggade till sjukgymnast. Det är 6 år sedan vi tog examen... mycket har hänt sedan dess!
Så idag blir det picknick i parken, promenad, umgänge, matlagning och säkert en del stopp i lekparken. Inte så mycket träning alls, eller prat om träning heller för den delen. Det är skönt. Ibland, kanske för ofta, tar den delen av livet alltför stor plats. Nog för att jag älskar det livet, kan inte räkna alla de oförglömliga stunder som jag fått uppleva tack vare löpningen, skidåkningen och cyklingen. Ensamma långpass över fantastiska vyer, skidturer på knarrande snö i alperna tillsammans med min käraste. Babblande löprundor med vänner, lopp och utmaningar där man fått testa gränser, mentala och fysiska prövningar där man växer som både idrottare och människa. Lugnet i kroppen efter en dag på fjället... kan fortsätta hur länge som helst.
Men livet är ändå så mycket mer än så. Det är en vardag, ibland grå och ibland sprakande, det är arbete, samarbete och ibland konflikter, lunchkoma och kafferaster, matlagning och att läsa en bok i sängen innan man somnar. Det är stora funderingar som hur man ska bo, var man ska bo, livsval som påverkar ens liv mer än vad man väljer att ta för väg till jobbet. Småbarn och uppfostran, relationer... det är helt enkelt skönt att ibland få umgås med vänner där löpningen inte ligger i första rummet.
Igår blev det lite träning i allafall, ett dopp i utebassängen på Eriksdalbadet innan jobbet. Planen var vattenlöpning 10 x 2 minuter. Men under den 9:onde intervallen fick jag såna sammandragningar så jag la ner. Provade crawla några längde istället men det kändes inte 100 i ryggen så efter bara drygt en halvtimme gick jag upp och satte mig i bastun istället. Men istället för att bli frustrerad över ett dåligt pass var jag väldigt nöjd över det som blev! Kanske har jag ändå lärt mig något under de här månaderna ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar