Rullskiddebut!

Tänk, det var visst sant ändå, det som alla säger - räkna inte med att hinna så mycket när du är föräldraledig. Äh vadå, man är ju bara hemma HELA dagen, man måste ju ha hur mycket tid som helst! Ja - förvisso. Men de här små knoddsen TAR också hur mycket tid som helst! De stunder som Frida är nöjd med att ligga själv och finurla på livets stora gåta tar man tacksamt emot för att plocka rätt på allt man drällt omkring med under dagen, diskar, tömmer en tvättmaskin och kanske lägger sig och vilar en stund. Och även dessa stunder är man liksom ständigt redo, inte läge att dra igång något större projekt som man inte kan avsluta på stört.

Men det är ju det här jag sett lite fram emot. Att för en gångs skull i mitt 29-åriga liv tvingas ta hänsyn till någon annan än mig själv. Med det menar jag inte att jag helt försakar mitt eget välbefinnande, men det får liksom anpassas så det funkar.

Fysiskt känner jag att det går framåt med stormsteg för varje dag. Igår gjorde vi en utflykt till Lovön där Tomas brände av två varv på Fornstigen med cykeln medan jag och Frida tog en riktig långpromenad på nästan 2 timmar. Och peppar peppar, inget ryggont! Blev ett stopp för matning, så nu har vi fält-ammat också. Det tar sig!

Idag tänkte jag testa vad som händer om jag pressar mig lite mer, så när Frida var nyäten och verkade sova utan större bekymmer om livet passade jag på att knäppa på mig rullskidorna och dra iväg på en kort runda. Första gången utan stormage, måste medge att det var grymt skönt! Kändes bra i kroppen också, kunde ta i hyfsat rejält i stakningen och riktigt njöt av att äntligen få bli trött i musklerna! Blev bara en kort tur, ca 6km, men lika nöjd som om jag vunnit första pris i marathon =)

Nöjd efter nydebuten