Pluggdags!

Sover asdåligt just nu. Och inte kan jag skylla på lillan, hon vaknar 2 ggr/natt, ammar fort och smidigt och somnar om bums. Somnar om gör däremot inte jag. När jag väl vaknat verkar kroppen vara inställd på morgon, redo att sätta igång med vad som nu står på agendan. Spelar ingen roll om jag sovit 3 timmar eller 7 timmar, vaken = morgon. I natt blev det amning kl 01 och sen dess har jag legat och småslumrat fram till nästa amning kl 4, sen var det lönlöst att försöka mer. Som vanligt när jag är uppe sådär i ottan blir det brödbak, vilket resulterat i en totalt överfull frys, fylld till bredden med surdeg. Morgonen  havrefrallor får följa med upp till Norrland.

För nu drar vi igen, och den här gången åker vi vidare till Umeå efter ett stopp i Sundsvall. I Umeå ska det pluggas, en ergonommagister ska tas är det tänkt. Får se hur det går med lillskruttan i föreläsningssalen =)

Tränas har det gjorts också, trots lätträkneliga antal timmars sömn de senaste nätterna och dagar fyllda med barnaktivitet har jag fått till träningen hyfsat. Måndagens snabbpass löpning följdes av ett spinningpass + crosstrainer i tisdags och igår blev det ett återseende med simhallen och våtvästen. Idag blir det vilodag och resdag och resten av veckan tänkte jag få till 2-3 stycken bra löppass ute i norrlandsskogarna (mamma och pappa är den sortens mormor och morfar som gick och köpte en Nordic Cab med alla tillbehör nu när jag och brorsan producerat varsin unge samma år =) Det tackar vi för!)

Nähä, dags att dra till tåget, tjao!

Mormof och morfar/farmor och farfar med barnbarn

Snabbhet vs. mängd

Efter helgens lite längre, lite långsammare pass ville jag känna på lite snabbhet idag. Känner överhuvudtaget att jag vill fokusera på snabbhet i höst, tror jag behöver mer tid för att förbättra den än uthålligheten. Och ska man bli bra på även längre sträckor måste man vara riktigt snabb på kortare, så att det känns bekvämt att ligga i typ 4-tempo. Så, jag kör ett årsupplägg som är lite tvärtemot vad många "experter" förespråkar, där jag prioriterar snabbhet på höst och vinter och ju närmare tävlingssäsong jag kommer, desto mer jobbar jag på att bibehålla farten längre distanser. Såklart behövs mängdträningen också, men mest för att kroppen ska bli tålig nog att klara en stor träningsdos (sen beror det ju på hur långa distanser man tänker tävla förstås; längre sträcka = mer mängdträning).

En annan anledning att köra mer snabbhet nu och inte så mycket mängd är att spara kroppen. Fick som jag nämnde lite känningar i rygg och bäcken igår, och jävlar vad rädd jag är att få problem med det igen! Räckte bra med foglossningarna i somras...

Så, det blev snabbhet idag. Först 6 x 1 minut med Charioten så Frida fick sova gott och sen avslutade jag med 3 x 400m på Farsta IP. Idag gick 400-ingarna strax under 1,20 och det är satans snabbt för mig just nu så nöjd med det! Dock kutade Tomas en tusing på 3:05 förra året så mitt mål är att klara åtminstone 400m i det tempot, då måste jag ner på 1:14....

Den här bilden skulle kunna symbolisera min mammaledighet ;-)

 Min bästa supporter!

Helgens utflykter

Båda jag och Tomas hade en ganska oplanerad helg för ovanlighetens skull, väldigt skönt faktiskt som omväxling. Så,vad hittar man på då? I lördags blev det långfrukost och lite hemmafix innan lunch, sen packade vi in oss själva och barnvagn i bilen och åkte ut till ett av våra absoluta favoritspår; 15km-spåret i Gömmarskogen i Segeltorp. Ett fantastiskt trailspår, om man jämför med Extremespåret i Ursvik så får tiderna tala-mitt rekord i Gömmaren är 1:17 jämfört med i Ursvik där jag har en bästa tid ca 1:05. Och alla som kutat i Ursvik vet att det inte är en dans på rosor. Kort sagt, åk till Gömmaren, spring och njut.

Mysmorgon med mina finaste!

Frida verkar måttligt road =)

Men lite annorlunda upplägg blir det nu för oss med lillan, vi kan ju inte springa tillsammans utan får turas om i skogen. Men det kan bli en väldigt trevlig familjeutflykt ändå! Först ut på spåret var jag medan Tomas värmde upp med barnvagn. Löpningen kändes helt ok, planen var att ha det ganska mysigt ute i skogen men för den skull inte mesa utan ändå pressa på lite. Spåret är krävande och tar ut sin rätt, framförallt benen får bekänna färg på det tekniska underlaget. Sen fick jag lite känning från rygg och bäcken också som gjorde att jag inte vågade trycka på riktigt som jag ville. Det har gått såpass lätt att komma igång så jag glömmer att det bara var 10 veckor sedan förlossningen.. Var ändå tillbaka vid bilen efter 1h och 18min, vilket är typ samma som mitt pers på spåret, så helt klart nöjd med dagens träningsinsats! Växlade över till Tomas som studsade in bland träden medan jag passade på att köra lite styrka och stretch med Frida. Sen började det regna så vi satte oss i bilen och lekte Fridas bästa lekar (Stå upp, sitta upp, prata och sjunga. Ganska lättroad). Lite amning och sen var Tomas tillbaka efter en imponerande runda på 1.10, starkt! 

I söndags stod det rullskidor på schemat för oss bägge, jag var först ut igen och drog redan kl 8 iväg på en 2-milarunda klassisk skidåkning. Segt idag, känns att jag inte åkt klassiskt på länge. Men för mig är syftet med skidåkningen framförallt att få lite bål- och överkroppsstyrka, inte att åka fort, så dessa pass är ändå ganska kravlösa och det gör inget om dom blir lite sega. Blött och grisigt var det så det blev dusch för både mig och utrustning efteråt. Ammade och lekte en stund med Frida medan Tomas körde sitt pass på skidorna, sen hoppade vi alla in i bilen igen och åkte ut till Artipelag för brunch och skogspromenad  =)

Hon kämpade tappert mot sömnen hela brunchen men fick tillslut ge upp.. inte lätt att vara liten!

Så visst kan man fortsätta göra såna här träningsuyflykter även om man har litet barn! Man kan kanske inte springa tillsammans (Inte om man vill springa i skogen iaf..), men det blir ändå en gemensam utflykt och man får mycket mystid tillsammans med Frida. Enklare att ge henne full uppmärksamhet inregnade i en bil än hemma där det hela tiden är så mycket annat att "fixa" med!

Reflektion över prestation

Så har det gått några dagar sedan tävlingsdebuten. Reflektioner? Tja, kanske att det inte känns så satans viktigt. Jag har varit så himla fokuserad på att komma igen efter förlossningen, jag har nog egentligen vart ganska rädd att jag inte ska lyckas ta mig tillbaka till samma nivå. Nu är jag redan där, eller i alla fall nästan, och då slås jag istället av känslan - hur jäkla viktigt är det att vara här?

Visst, det är askul att prestera, det är en grym känsla att vara stark och jag älskar att tävla. Men det är inte på liv och död. Det är inte värt att pussla bort all annan vardagskvalité för att få till det optimala träningsupplägget. Det är definitivt inte värt ångest över ett missat träningspass.

Vardagen ser annorlunda ut nu, och jag VILL att den ska göra det. Det är mer som ska stämma, mer att ta hänsyn till, mer att anpassa mig efter. Jag har också fått en massa nya bekantskaper genom mammagrupper och andra sociala mamma-barnaktiviteter som jag inte vill prioritera bort. Jag känner helt enkelt att tävlandet och presterandet inte är riktigt fullt så viktigt! Med sagt menar jag inte att jag lägger ner  - å nej, givetvis kommer det fortsätta satsas friskt, men det får ske efter de förutsättningar som finns. Eller snarare efter de prioriteringar jag väljer att göra. Och jag vill ju tro att att det ändå ska räcka jäkligt långt! Och, jag tror ju också på att träna smart snarare än att nöta mängd. Det här en ypperlig chans att testa om jag har rätt ;-)

Men, det innebär också att jag måste välja mina mål smart. 8 dagar över alperna rimmar tämligen dåligt med minskad mängdträning till förmån för kvalitétsträning. Hmm, jag ska nog ta mig en och annan funderare...

Haninge Trail

Så var det alltså dags då för comeback i löparspåren på riktigt. Efter ca 4 månaders uppehåll hade jag ca 4 veckors löpträning i benen varav 2 pass över en mil. Dock hade jag ju hållit igång bra med cykel och rullskidor hela tiden både före och efter förlossningen. Att farten fanns tyckte jag nog jag fått kvitto på, frågan var väl om jag skulle hålla hela distansen?

Starten gick kl 12, vi skulle ses kl 11 för att få nummerlapp och värma upp lite. Själv tänkte jag ta det lite lugnt med uppvärmningen, här gällde det att spara på löparmusklerna! Ammade lillan det sista jag gjorde innan vi klev ur bilen med förhoppning att hinna i mål innan nästa matning. Ytterligare ett incitament att springa fort med andra ord ;-)

Lite uppsnack med vänner och klubbkamrater och så gick starten och vi var iväg. Fick nästan ett glädjerus när vi drog iväg över fältet, jäklar vad kul att tävla igen! Pejlade in vilka tjejer som var framför mig för att ha lite koll på vilken plats jag låg på, räknade till 3 guppande hästsvansar. Bara efter några hundra meter hade jag passerat två av dem och ytterligare några hundra meter var jag först utan att ha pressat mig jättehårt. Benen kändes bra och det var riktigt kul!

Låg där och rullade på, vi blev en grupp på 5-6 löpare som hängde ihop ett tag. Kände dock att jag var starkare i uppförsbackarna (tack Frida för all backträning med barnvagn!) och i en lite längre backe tryckte jag i lite extra och lämnade gruppen bakom. Sprang solo någon kilometer innan jag kom ifatt två killar, varav en hängde på och höll min rygg sen hela vägen för att trycka till med en slutspurt där jag var rätt chanslös... men jag gillar att dra, det gör att jag känner mig stark!

Har egentligen inte så mycket att skriva om resten av loppet. Kilometrarna rullade på, hade ingen direkt svacka utan tyckte jag låg i ett "lagom" tempo. Såklart var det jobbigt, man får verkligen inte en meter gratis på den banan utan det är upp och ner HELA tiden. Men det var ändå kontrollerat hela tiden, drog aldrig på någon syra i uppförsbackarna. Visste inte alls hur långt försprång jag hade till tvåan, men eftersom jag lyckades hålla ungefär samma tempo hela tiden hoppades jag behålla placeringen in i mål. Med två kilometer kvar insåg jag att jag dessutom skulle slå min tid från ifjol vilket gav lite extra energi uppför de sista backarna, och när sen Tomas och Frida kom och mötte med Charioten var sista biten ren och skär löpar- och tävlingslycka!

Passerade mållinjen på 1:14:59 vilken var över två minuter bättre än förra året och över 4 minuter före andra tjej. Dock var banan mycket torrare i år, svårt att säga vad det gjorde i tid. Men största segern var att jag var tillbaks, att det kändes bra hela vägen och att jag inte fick ont någonstans. Och, givetvis, att jag hann tillbaka innan Frida vaknade och ville ha mat igen =)

Uppsnack innan start

Jag lovar, det var kul

Olle och Johan på milen

Norrländsk avkoppling

Sitter på tåget hem mot Stockholm igen efter några dagar med familjen i Timrå. Jag, bror och svägerska tog ungar, katt och hund och installerade oss ute hos mamma och pappa i skogen. Mycket samkväm och mindre träning!  Låter bilderna tala.

Träning? Jodå, ett backpass med storebror och ett intervallpass med mamma. Och långa underbara promenader med svägerska och kusin Ida. Fan, jag tror vi måste flytta ut i skogen.. 

Andra långpasset (och sista inför Haninge Trail..)

Väcktes halv 6 av en hungrig dotter och konstaterade att hon sovit över det annars obligatoriska 4-amningen = fler sovtimmar till mig! Tackar vi för. Efter matning av oss bägge fick lillan fortsätta morgonmysa med Tomas medan jag fortsatte mitt mys på helt galet vackra höstiga stigar runt Flaten och längs med Drevviken. En ren njutning att springa såna stunder, fy fan vad fint det var. Kändes rätt bra också, stor skillnad mot förra helgens långpass. Tror jag snittade typ 4.45-fart. Fortfarande inte i klass med tiderna jag hade inför Haninge Trail förra året, men det kanske inte är att förvänta heller...

Var förresten inne och kikade på startlistan och kunde konstatera både 3 och 4 riktigt starka namn...blir nog ingen walk in the park på söndag.

Men innan dess väntar en norrlandsresa och några lugna dagar hos mormor och morfar, får se vad lite Ljustorpsluft gör för löpformen!

Hjärnan i handen

Är ju sedan 2v tillbaka i mitt egna lilla träningsupplägg med 2v intensiv träning + 1v lugnare återhämtningsvecka, så det här är alltså slutet av den tuffare perioden. Det är typ nu det bruka kunna kännas lite slitigt och det är då det är så bra att veta att det kommer en lugnare vecka sen!

Haft en del bra kvalitetspass i veckan, i tisdags 2 x 3,2 km terräng och igår drog jag och Frida till med 6 km barnvagnsdistans med ett snitt på 3:58, känner mig grymt nöjd med det :-) Så nöjd att det firades med mammafika i Farsta och en shoppingutflykt till Gröna Villan i Älvsjö, där jag bla köpte en bättre begagnad hoppgunga. Så snart kan lillan börja jobba på benstommen.

Vill du förresten veta om du har bra förutsättningar som idrottare eller om du lika gärna kan lägga ner sub 40-målet på en gång? Kolla på din hand, är ditt pekfinger kortare än ringfingret? Då hade din mamma mycket testosteron i omlopp under graviditetens tredje trimester och du kan tacka henne för en väl utvecklad högra hjärnhalva och goda förutsättningar att lyckas i idrotter som kräver framförallt snabbhet och/eller styrka.  Googla 2D:4D kvoten om du vill läsa mer.

Frida verkar ha goda förutsättningar..

... sämre med morsan

Kanske blir en basketspelare?

Flyter på

Ett tag sen jag skrev, har inte haft så mycket att skriva.. Träningen har flutit på finemang men fokus har legat på lite annat. På en liten annan :-) Rätt skönt faktiskt, att få tänka på någon annan än sig själv ibland! 

Men för att ändå skriva lite om träningen som vart; 

- körde första långpasset i söndags, 20 km blev det i ca 5-minuterstempo. Kändes väl ok men kan åter konstatera att det är jobbigt att springa! Kikade på klockan när jag passerade 16,7 km och den visade då 1:28 vilket är 11 minuter långsammare än vad det tog att avverka Haninge Trail-banan i fjol.. Tänker inte analysera det närmare. 

- körde två dar senare ett kvalitetspas på 2 x 3,2 km kuperat som kändes asbra och där jag snittade ca 3:50-tempo

- igår blev det spinningpass och lite styrka, idag är planen kort backe med barnvagn. 

Kan åter konstatera att farten nog finns, men att hålla den längre sträckor... Nja. 

Nu verkar lillan ha ammat klart, klockan är 4 på morgonen och jag ska försöka sova någon timme till! 

Vikingatåget, så gick det!

Igår var det alltså dags för smygdebut på tävlingsarenan, kändes lagom oseriöst att ställa upp i Vikingatåget. Kände inte så mycket press eftersom första momentet var roddmaskin och mina konkurrenter var just roddare. Dock hoppades jag ju såklart ändå kunna plocka mycket på den avslutande löpningen.. och det visade sig att det var precis så det blev. Gick ut som nummer 3 av 4 efter rodden, som för övrigt var precis så vidrig som väntat och lite värre ändå (tack Maria och Annika för peppande och hejande!), och var inte alltför långt efter de två tjejerna som var före. Sen skulle man lyfta en 15-kilos viktplatta 15 gånger över huvudet, jobbigt men som en barnlek i jämförelse med kräkrodden. Efter det var det bara att lubba 1500m och ca 50 höjdmeter så var man i mål. Med rodd i benen och den stigningen var det rätt jobbigt, och när jag passerade tjejen som ledde ganska tidigt så lökade jag nog lite.. dumt, hade ju vart bättre att maxa och passa på att få ett fint kvaltétspass! Men satan, det är jobbigt att springa och blodsmaken i munnen från rodden gjorde sig snabbt påmind i stigningarna. Jag fegade ur helt enkelt. Men vann gjorde jag och skoj var det och mycket bra smakade lunchen som efteråt intogs på Kafé Klavér tillsammans med Frida, Anders och Emmylou!

Detta moment skulle visst motsvara "att dra upp vikingabåten på land"..

Skidgång och snabbdistans a´la babystajl

Babybjörnskidgång (Tomas stryper mig om jag säger stavgång som jag gjorde förut  ;-), funkar ju ypperligt! Kunde kanske inte gå på riktigt som önskat, men å andra sidan fick jag drygt 4 kg extra vikt att transportera. Frida sov gott.

Efter 10 vändor fick hon hoppa ner i vagnen och så drog vi iväg på en snabbdistanslöprunda hemåt. Hade innan siktat på att hålla 4-minuterstempo men det var sega ben och kändes mer som 4.30-tempo. Så när jag stoppade klockan efter 4,3 km och konstaterade att snittet ändå blev 4.08-tempo kände jag mig rätt nöjd ändå. Antar att vagnen gör det lite segare också. Men jag inser att det saknas en del distansträning inför Haninge Trail.. har ju egentligen bara kört olika typer av intervaller eller backe sen jag började springa, det är lite annat att hålla tempo långa sträckor.

Måste medge att jag har lite respekt inför distansen, för mig är 16,7 km aslångt i nuläget...

Men dit är det 2 veckor, först kommer morgondagen med Vikingatåget!  Haha, det blir grymt =)

Hejsvejs och trevlig fredag kväll!

Träningsupplägg

Jag hör till den typ av löpare som gärna vill ha en träningsplan och ett upplägg att följa. Inte  nödvändigtvis ett färdigt program, det ger för lite flexibilitet och särskilt nu med småknodd är man rätt beroende av just det! Ett spikat program ger också sämre möjlighet att lyssna på kroppen och korrigera passen efter vad den säger (vilket jag i och för sig helt värdelös på ändå så det spelar kanske mindre roll...).

Mitt upplägg bygger på periodisering och nyckelpass. Jag har lite svårt att köra hårt när det ska vara hårt, lugnt när det ska vara lugnt och vila när det är dags för vila. Blir gärna "mellanmjölksträning" av alltihop om jag inte har en plan.

Mitt upplägg bygger på två intensiva veckor följt av en lugn vecka, har kommit fram till att det funkar bäst för mig. Det taggar mig att köra hårt under de intensiva veckorna när jag vet att det kommer en lugnare vecka efteråt och jag vågar verkligen dra ner på träningen under den lugna veckan för jag vet att det blir hårdkörning efteråt. Det jag gör under den lugna veckan är att jag minskar längden på passen men inte på intensiteten, dvs färre intervaller, kortare pass och framförallt fler vilodagar. Sen använder jag nyckelpass, har en 5 stycken olika typer av kvalitétspass som jag växlar mellan och jag stoppar in 2 av dessa varje vecka + ett långpass. Alltså har jag 3 "bestämda" löppass varje vecka och utöver dessa fyller jag ut veckan som jag känner för, gärna med alternativträning typ cykel, vattenlöpning eller rullskidor. Tidigare körde jag styrka också minst 2 pass/vecka men nu med Frida funkar det inte att springa på gymmet så bra så styrkan blir mer sporadiskt, typ lite armhävningar när tillfälle ges.

Det här funkar bäst för mig! Ganska fritt men med ramar.

Idag då? Jo det är en sån där dag med "utfyllnadsträning" och eftersom jag ska ut och slå klackarna i taket ikväll så blir träningen förpassad till dagtid = Fridatid. Tänkte testa om det funkar att köra skidgång med BabyBjörnen =) Lite extra vikt måste ju bara vara en fördel!

Vikingatåget

Hade tänkt skriva ett inlägg om träningsupplägg och hur jag tänker kring det, men känner inte för det nu så jag skriver om helgens kommande utmaning istället.

Vikingatåget!

Såhär ser inbjudan ut:

"Inbjudan Vikingatåget hösten 2013

Lördag 5 oktober kl 12:00, båthuset Hammarby rodd

Anmälan:
Först till kvarn, fram till och med fredag 4/10.

Efteranmälan:
Accepteras om antal föranmälningar är mindre än 30.

Genomgång av banan och regler:
I båthuset kl 11:30.

Start:
Vid roddmaskinerna vid båthuset, första gruppen klockan 12:00, därefter var 10:e minut.

Deltagaravgift:
0 kr

Syfte:
Mäta vattensäsongsrelaterad fysik. Verka för effektivt användande av lokal geografisk kupering och roddmaskin som landsäsongsträning. Tydliggöra betydelsen av vikt och effekt. Ha kul.

Upplägg:
Tre moment utan vila mellan, totaltid räknas. Starter i grupper om 5-6 pers.

Moment 1 roddmaskin, 150 energienheter (cal), tar ca 5-10 minuter. Vikingatågets rodd använder energienheter som mått för att göra tidsbesparingar proportionella till ökad arbetseffekt. Det stärker landroddsförmågans betydelse gentemot övriga moment och momentet belönar mycket stort tungviktare, eller iaf roddstarka, personer.

Moment 2 svarar mot en landstigning eller ett båtbärande och består av 15 repetioner av att lyfta en 15kgs viktskiva (ungefär vikten på en båt) från bröst till över huvud, tid ca 20s till 2 minuter beroende på grad av utmattning. Tanken är att ge lite vila för ben och syrenivåer och att alla ska klara vikten, samt ge ett minsta mål i axelstyka för att självständigt kunna ro på vatten när säsongen kommer. Gynnar personer med korta armar.

Moment 3 svarar mot en vikingräd, eller en hjälpinsats om man så vill, på de brittiska kusterna och består av löpning. Bansträckningen går från klubbhuset 1500 meter upp till värnet på berget i Årstaskogen, stigningen är nästan 50meter. Den stora lutningen gör tidsbesparingar nästan, men inte riktigt, proportionella mot ökad arbetsintensitet (vilket rodden var). Löpning i backe är en bra träningsform under landsäsongen. Gynnar stort benstarka och lätta personer. Tid ca 5-10 minuter.

Duration:
Tävlingen bör ta 12-20 minuter att genomföra bör vara mycket dynamisk med avseende på hur snabba olika deltagare är på olika moment, dvs mycket spännande och svårförutsedd vad gäller slutplaceringar givet tidigare placeringar i pågående lopp (nyckeln till att göra förutsägelser bör vara vattenroddfysik).

Pris:
Fin utsikt och topp-3-placeringar i herr och damklass får göra en vikingaräd mot ett prisbord med brittiska vikingabyten, bl a små flaskor (5cl) skotsk whiskey men även alkoholfria byten finns"

Det ska bli grymt kul! Undrar bara hur långt efter jag kommer vara efter rodden och om det finns någon chans att plocka det på löpningen? Var faktiskt på gymmet nu ikväll och körde ett spinningpass så jag passade på att testa ro 150 cal vilket tog mig 9 min och 58 sek. Det är typ den sämsta tiden det kan antas ta enligt inbjudan...  =/

Det här är nog mer jag på vattnet...