Haninge Trail

Så var det alltså dags då för comeback i löparspåren på riktigt. Efter ca 4 månaders uppehåll hade jag ca 4 veckors löpträning i benen varav 2 pass över en mil. Dock hade jag ju hållit igång bra med cykel och rullskidor hela tiden både före och efter förlossningen. Att farten fanns tyckte jag nog jag fått kvitto på, frågan var väl om jag skulle hålla hela distansen?

Starten gick kl 12, vi skulle ses kl 11 för att få nummerlapp och värma upp lite. Själv tänkte jag ta det lite lugnt med uppvärmningen, här gällde det att spara på löparmusklerna! Ammade lillan det sista jag gjorde innan vi klev ur bilen med förhoppning att hinna i mål innan nästa matning. Ytterligare ett incitament att springa fort med andra ord ;-)

Lite uppsnack med vänner och klubbkamrater och så gick starten och vi var iväg. Fick nästan ett glädjerus när vi drog iväg över fältet, jäklar vad kul att tävla igen! Pejlade in vilka tjejer som var framför mig för att ha lite koll på vilken plats jag låg på, räknade till 3 guppande hästsvansar. Bara efter några hundra meter hade jag passerat två av dem och ytterligare några hundra meter var jag först utan att ha pressat mig jättehårt. Benen kändes bra och det var riktigt kul!

Låg där och rullade på, vi blev en grupp på 5-6 löpare som hängde ihop ett tag. Kände dock att jag var starkare i uppförsbackarna (tack Frida för all backträning med barnvagn!) och i en lite längre backe tryckte jag i lite extra och lämnade gruppen bakom. Sprang solo någon kilometer innan jag kom ifatt två killar, varav en hängde på och höll min rygg sen hela vägen för att trycka till med en slutspurt där jag var rätt chanslös... men jag gillar att dra, det gör att jag känner mig stark!

Har egentligen inte så mycket att skriva om resten av loppet. Kilometrarna rullade på, hade ingen direkt svacka utan tyckte jag låg i ett "lagom" tempo. Såklart var det jobbigt, man får verkligen inte en meter gratis på den banan utan det är upp och ner HELA tiden. Men det var ändå kontrollerat hela tiden, drog aldrig på någon syra i uppförsbackarna. Visste inte alls hur långt försprång jag hade till tvåan, men eftersom jag lyckades hålla ungefär samma tempo hela tiden hoppades jag behålla placeringen in i mål. Med två kilometer kvar insåg jag att jag dessutom skulle slå min tid från ifjol vilket gav lite extra energi uppför de sista backarna, och när sen Tomas och Frida kom och mötte med Charioten var sista biten ren och skär löpar- och tävlingslycka!

Passerade mållinjen på 1:14:59 vilken var över två minuter bättre än förra året och över 4 minuter före andra tjej. Dock var banan mycket torrare i år, svårt att säga vad det gjorde i tid. Men största segern var att jag var tillbaks, att det kändes bra hela vägen och att jag inte fick ont någonstans. Och, givetvis, att jag hann tillbaka innan Frida vaknade och ville ha mat igen =)

Uppsnack innan start

Jag lovar, det var kul

Olle och Johan på milen