tisdag 19 november 2013

Värderingar...

Åkte på en förkylning efter Tömilen, antar att sömnbrist + maxprestation - dusch = värdelöst immunförsvar... sjuktid => vila => reflektion. Många ekvationer.

Reflektera har jag gjort en massa senaste tiden, egentligen ända sedan graviditeten kom och vände uppochner på tillvaron. En tillvaro som typ bestod (består?) av 99% träningsfokus. Jag har tänkt, och känt efter, och klurat och pratat en massa kloka fina människor. Pratat om värderingar, livssyn, vad som är viktigt här i det lilla liv vi lever. Var ligger fokus, var vill jag att fokus ska ligga? Hur viktigt är det att prestera? Hur viktigt är det vad andra tycker? Hur mycket tycker egentligen andra? Hur mycket ligger det bakom den där tummen upp på facebook (sluta nu inte bara gilla mina uppdateringar ;-)? Och vad spelar det för roll? Varför vill jag vara mer, prestera bättre, springa fortare än andra?

För att jag är en tävlingsmänniska. jag gillar ju att tävla både mot mig själv och mot andra. jag gillar utmaningar. Jag gillar känslan av att vara stark, att orka, att överträffa mig själv. Jag gillar uppmärksamheten det ger, jag gillar att få stå långt fram i startfältet, jag gillar att okända människor ropar "Heja tjejen, du leder"! Jag vill att allt detta ska vara en del av mitt liv.

Men hur stor del? Hur viktigt är det, egentligen? Hur mycket är jag beredd att uppoffra? Ska ett missat träningspass verkligen få ge sådan ångest att jag är på dåligt humör resten av kvällen?

Ja ni hör ju, såhär håller jag på. Försöker finna någon slags balans, men det är inte så himla lätt. Först måste jag tänka en tanke, sen fånga känslan, sen omsätta den i praktiken. Det som först är väldigt luddigt och flum-filosofiskt måste till en handling innan det verkligen blir en förändring.

Det här verkar ju hur urlöjligt som helst när jag skriver det, men va fan, för mig är det helt klart ett steg till att ta det här med träningen lite mer softish men utan att släppa greppet helt. Jag tänker skippa mitt fenomenala upplägg med periodisering (2 hårda + 1 lugn vecka) och sluta planera in veckans träning så detaljerat. Istället kör jag 3 nyckelpass som jag planerar in varje vecka, och resten av dagarna får vara så oplanerade som det bara är möjligt. Utöver de tre nycklepassen kör jag sen vad jag känner för, efter dagsform, motivation och vad som passar helt enkelt! Kan bli asmycket träning, kan bli betydligt mindre än idag.

Nyckelpassen då? Det får bli ett kortare fartpass, ett långpass och ett backpass i någon form. Alternativt 2 fartpass om jag kör mycket backe under långpasset.

Allt för idag, klockan är snart 21 och jag är på väg till kudden. När man är sjuk får man gå och lägga sig hur tidigt man vill, så det så!

Nattinatti!

4 kommentarer:

  1. Skrev en lång kommentar här fr mobilen som antaglen försvann. Blö för sånt. Men bra blogg har du iallaf. :)

    SvaraRadera
  2. Rullskidnyckelpassen då? ;)

    SvaraRadera
  3. Jag har gett upp tanken på att precisionsplanera min träning för att uppnå det där lilla extra. Egentligen det som gör skillnaden, att vara först eller bara 4:a.
    Men jag måste må bra. Det är viktigare i det hela. Och jag mår bäst när jag tränar mer på känsla.
    Så då får det bli så. Kommer jag inte riktigt så långt som jag kanske kunnat så ok, jag tror jag kan hålla på längre och jag har kul hela tiden.

    SvaraRadera
  4. Tack Carina!
    Lasse, alla pass utöver nyckelpassen baseras på lust och dagsform. Fatta vad mycket rullskidor det får plats där! ;-)
    Jan-Erik: Klok man, kloka ord.
    /Maria

    SvaraRadera