Äntligen Gesunda!

En veckas julledighet på Sollerön. En vecka i en stuga med TV och mat som främsta underhållning. Lugnt och skönt, avkopplande och mysigt. Men utan minst ett pass om dagen kryper man på väggarna eller hamnar i lätt soffdepression, vilket innebär högriskläge  med tanke på att underlaget gör det lite tungt att åka skidor, rullskidor skulle bara kännas alltför mycket misär och hojen står hemma med dubbade däck. Mycket löpning med andra ord… ett ont knä, lite känning i en höft, stramar i baksidan… man borde kanske… fast om jag springer i backen då, det är väl mer styrka än löpning? Eller bara ett kort pass? Jättekort men fort? Det sliter väl inte så mycket? Fan, egentligen skulle man nog behöva ta en… nä, det går inte, då blir det garanterat stugkoma! Jag gör som vanligt, stoppar huvudet i sanden och gasar. Vem sa att man lär av sina misstag?

Idag valde jag att inte lyssna på kroppen på Gesundaberget J 

Trots tre år tillsammans med Tomas har jag på nått märkligt vis lyckats att inte tagit mig upp på toppen tidigare, men nu var det dags! Med icebugsen på fötterna drog vi iväg, Frida lämnade vi snattrandes i vagnen med farmor och farfar. Ca 3 km transportlöpning till bergets fot, sen började klättringen. Från starten nere vid Siljan skulle ca 350 höjdmeter avverkas, här snackar vi några dimensioner upp från Högdalstoppen därhemma. Slut på snacket, blicken i marken och börja tugga höjdmetrar. Långt från stugvärme och brasmys halkade vi oss sakta upp mot den stängda toppstugan. Vet inte hur det var med Tomas men i alla fall jag hade lätt blodsmak i munnen när jag kom upp (han lät rätt ansträngd han med, även om han lade in ett ryck sista metrarna innan toppen…)   

Topprycket!

Inget fel på utsikten från Gesundaberget

...fånigt men va fan, man måste ju få göra sig lite till ;-)

Vi simulerade två downhillcyklar ner och gick loss ordentligt i de doserade kurvorna och dropsen, sjukt kul. Sen sprang (gick) vi upp igen, den här gången obanat i svarta pisten och jag skulle vilja se den fan som lyckas springa upp där.. vi gjorde det inte. Men upp kom vi och sen utför igen, den här gången valde vi kortaste vägen och jag fick åter igen äta upp mina principer och tacka för dubbarna under fötterna. 

Så skoj det var.. om vi någon gång, vilket jag betvivlar, skulle behöva gå i parterapi - då tar vi bara en tur upp på berget! 

Kort rapport från Dalarna

I torsdags packade vi in oss i Forden och åkte till svärföräldrarnas stuga på Sollerön utanför Mora. Ingen snö här heller men ett stackars konstsnöspår på 2 km finns det vid skidstadion här i Mora, så dit for vi igår och harvade några varv medan farfar promenerade med Frida i vagnen. Barnvakt är en lyx vi inte direkt är bortskämda med i Stockholm! Det utnyttjade vi igen efter middagen då jag och Tomas tog vår första löprunda tillsammans sedan skruttan föddes, riktigt nice trots mörker och dubbar klapprande mot istäckta gator. Blott en halvtimme blev det men med rätt bra tryck i benen.

Idag blir det löpning på Gesundaberget, garanterat fritt från skidåkare...

My

Kvällsträning

Just hemkommen från gymmet, nöjd efter ett bra löppass på bandet. 8 x 500m i 3.30-tempo med ca 2 min joggvila mellan. Tycka vad man vill om löpband men det blir ju alltid ett bra pass! Digitalt liksom. Har jag planerat för 8 x 500m i 3.30-tempo så blir det just så också. Inte fel heller att få dra på sig korta brallor och linne i december.

Sen det här med att träna på kvällen. Innan jag fick barn hade jag väldigt svårt för det, kunde inte få något vettigt gjort innan träningen var avklarad. Hela dagen blev bara en lång lätt ångestfylld väntan på att det där passet skulle klaras av. Men nu, sen lillskrutt kom till världen, är det helt annorlunda. Nu kan jag gå och småmysa hela dagen och se fram emot lite "egentid" på kvällen.

På tal om egentid så har Frida just somnat och när Tomas kommer hem från sin löprunda väntar en flaska bubbel i kylen för att fira vår 35-månadersdag! (Alla anledningar att dricka bubbel en vardagkväll är bra anledningar =)

I morgon blir det vila, då ska vi på julfrukost på jobbet och sen födelsedagsfika i Uppsala. Sen blir det avfärd mot ett snötomt Mora för julfirande hos svärföräldrarna!

Så ska löpning vara!

Åh vad skoj det var ute i skogen idag! Äntligen några som vågar arrangera ett riktigt terränglopp på underbar singeltrack och bitvis obanat. Sicklaskiftet från sin bästa sida.

Vi var runt 60 tror jag som ställde upp på startlinjen idag och drog iväg in i skogen. Förutom jag var det två tjejer som sprintade med i starten och jag såg framför mig 10 tuffa kilometrar för att få en bra placering. Men i första backen gick jag om dem och sen lät jag helt enkelt bli att kika bakåt, tycker mentalt det är enklare och roligare att springa om jag inte känner mig jagad ;-)

Sen följde kilometer efter kilometer av teknisk, rolig, kuperad stiglöpning. Jag invigde mina nya Icebug som jag vann på Ismilen i vintras, första gången jag springer med ståldubbar.. tycker egentligen inte om det, känns hårt och konstigt och jag vet liksom inte hur de reagerar mot olika typer av underlag, men dom satt väldigt bra på fötterna och i terrängen märker man inte så himla mycket av dubbarna. Asfalt undvikes dock...

Hade bra sällskap av några killar, först fick jag en rygg att hänga i och efter typ halva loppet gick jag om och drog in till mål. Avslutet nedför Hammarbybacken var grymt, äntligen en anledning att kuta fort utför! Väl i mål tackade jag för mig och åkte hem till lillan som väntade på att lunchen skulle serveras. Sen blev det lunch för mig också framför damernas 15 km längdskidor, härligt trött och nöjd i kroppen. Såg resultatlistan nu, första tjej med drygt 4 minuters marginal och ännu mer nöjd =)

Nu ska jag gå och leta fram skidorna inför julen, känns ju lite onödigt om man kollar ut... men nog ska det väl vara vitt i norrland över nyår åtminstone?

I morgon är det 3e advent

På måndag fyller Frida 4 månader

På tisdag firar jag och Tomas 2 år och 11 månader!

Tänk att det finns något att fira nästan varje dag =) 

Sickla Trail 10

Igår kväll fick jag nys och Sickla Trail 10, och vem kan motstå ett terränglopp som involverar Hammarbybacken? Mailade arrangörerna och frågade om det var ok med sen anmälan vilket det var, så strax drar jag iväg till Hammarbybacken där starten går. Älskar såna här smålopp på fina banor =) Perfekt som snabbdistanspass en mulen decemberlördag!

Ska bli skoj också att se var formen ligger någonstans. Igår körde jag ett superkort pass med kort backintervall och då kändes benen riktigt pigga.

Problemet för oss just nu är dock att lillskrutt vägrar äta ur flaska, vilket betyder att jag är den enda matstationen för tillfället. Att hon dessutom fortfarande äter minst var 3e timme ger lite begränsningar... men det borde funka- Amma ombytt och klar, spurtar ut till bilen och kör till H-backen, hämtar nummerlappen, startar, går i mål, hoppar in i bilen och åker hem! Det ska ju kunna göras på mindre än 3 timmar.

Tidiga kvällar och barnvagnsfri träning

Igår slog jag alla rekord i att lägga mig tidigt, kl 20.30 släcktes lägenheten och jag kröp ner under täcket. Var kanske inte så trött men hade förbannat tråkigt! Tomas var borta på julbord och jag var bara helt uttråkad och tom på inspiration att göra något vettigt. Frida hade dessutom bestämt sig för att sova för natten redan kl 17, så jag trodde hon skulle vakna astidigt och kände inte för en trött fredag. Men man kan aldrig förutspå de där små människorna, klockan är nu över halv 7 och hon sover fortfarande. Dock har jag blivit väckt typ varannan timme av både dotter och sambo (alltså Tomas väckte mig inte varannan timme, bara en gång runt kl 01 då han kom hem inte heeelt diskret...de andra gångerna stod Frida för) så jag är ändå rätt tacksam för den tidiga kvällen. Morgonen har jag liksom aldrig kunnat sova på i allafall, oavsett hur sent jag lägger mig.

Det värsta med den här konstanta sömnbristen man går omkring med är nog att jag känner mig lite småförkyld hela tiden + att jag blir så omotiverad till det mesta när jag är trött. Saker känns inte lika roliga när man helst vill slänga allt ansvar man någonsin haft och har och bara vila för sig själv en stund!

Men träningen brukar ändå locka, det blir som ett andrum när jag bara har mig själv att tänka på (förutom de gånger jag springer med vagnen förstås, inga mamma-maffia kommentarer nu tack!). Och därför känns det fint att jag kastat om dagens träning lite. Hade tänkt köra ett intervallpass på bana med barnvagnen vid sidan nu på förmiddagen, men nu blir det luciafirande på Öppna Förskolan istället. Så träningen får vänta tills ikväll när Tomas kommit hem = vagnfri! Okej, det blir väl på bekostnad av fredagsmiddag och myspys, men just nu känner jag mer för kvällsmys i mörkret på Farsta IP tillsammans med ett gäng 400ingar!

Glad Lucia på er!

Veckan som gått

Så var man tillbaka i höstgråa storstan efter en vecka i vinterparadiset. Om man skulle ta och flytta ändå, såhär kan man ju inte ha det i december!

Nä, såhär ska det se ut!

Bilden är tagen efter ett 15 km pass längs vintervägar ute i Ljustorp hos mamma och pappa. Balsam för själen.

Efter några dagar i Ljustorp drog vi till Uppsala på julbord med familjen, där Tomas mötte upp vid station för vidare färd ut mod Krusenbergs Herrgård.

Frida disponerade vakentiden lite fel, hon höll igång på tågresan men sov sig genom julbordet

Med morfar på tåget

Mina älsklingar!

Sen fortsatte vi mot ett vintrigt Umeå för att våldgästa mina fina kusiner och avsluta kursen jag läst i höst.

Yngsta eleven?

Träningen har blivit rätt eftersatt de här dagarna.. klämde in en morgonrunda på herrgården och en tur med barnvagnen i Umeå, men det var inga pass skryta med direkt. Nu på morgonen blev det ett styrkepass på utegymmet innan öppna förskolan och ikväll ska det springas ordentligt! Tänkte flytta in på gymmet och kuta på löpband som omväxling, 8 x 500m har jag tänkt och siktar på att klara av dem i 3.35-fart. Behöver känna på lite tempo efter senaste dagarnas mellanmjölksträning...

Men först ett bad med lillskruttan

Kolla in den här artikeln förresten!

Tusan vad jobbigt!

Jepp, idag blev det tusingar efter att Tomas kommit hem och tagit över kvällspasset med Frida. Hon håller på att testa olika röstlägen och snattrar som en tok, så jag valde att lämna hörlurarna hemma och njuta av lite tystnad (och så finns det ju faktiskt ingen musik som slår hennes joller heller =).

Målet för dagen var att köra på under 3.45 och jag hade väl tänkt att 5 stycken var lagom. Men när jag drog iväg kände jag att den här satans förkylningen fortfarande lurar i luftrören så jag plockade bort en intervall. Och faktum är väl att det var rätt skönt oavsett sjukdom eller ej ;-) har nog blivit lite bekväm... men lite tempo hoppades jag fortfarande på och lyckades precis med vad jag satt upp för mål. Dom gick i 3:40, 3:42, 3:36, 3:45. Det bästa med det här passet var nog ändå att jag lyckades pressa mig när det blev jobbigt och inte bara ligga och gröta i komfortzonen som jag haft en tendens att göra på sistone...

Nu blir det Norrlandsresa i morgon och förhoppningsvis några fina pass ute i storskogen innan helgen  =)

Förkylningstider

Går inget vidare med träningen just nu, förkylningen tog om så det har inte blivit nått riktigt bra pass på över två veckor. Men det känns ok. Eller rätt bra till och med! Inser hur himla bra jag mår av att träna när jag inte kan göra det. Uppskattar bara att komma ut på en liten futtig joggrunda när man har haft konvalescens några dagar. Det viktigaste är liksom inte hur fort intervallerna går, det viktigaste är att jag är frisk och hel och kan vara ute.  

Jepp, som ni märker fortsätter jag med mina omvärderingar av livet generellt och träning specifikt. Det går rätt bra! Finner ett lugn i upplägget med 3 planerade nyckelpass i veckan och utöver det får det bli som det passar. 

Idag passade det grymt bra med en lugn morgonjogg bort till utegymmet i Farsta för ett styrkepass. Frida brukar så passande somna runt 7-tiden efter lite morgonlek och jag är ju ett fan av morgonträning, så jag brukar passa på att lägga ner henne i Charioten och dra iväg i ottan. Så får man en soluppgång på hemvägen som en bonus också! Ikväll blir det också någon typ av träning, får se vad som lockar. Jag gissar på rullskidor, sugen att testa nya pannlampan. 

Veckans 3 nyckelpass då?

I morgon blir det tusingar, nästan nervöst! Det var aslänge sen och jag blir besviken om jag inte fixar under 3.45... sen blir det någon form av korta intervaller eller kort backe på torsdag och ett långpass på fredag. 

Hejsvejs!