En ostörd natt

I morse hände något konstigt. Jag vaknade och kände att jag behövde gå på toaletten. Slängde en blick på mobilen för att se vad klockan var - 06.15. 06.15!!!! What?! Hade jag varit vaken tidigare under natten? Nej, jag tror inte det, även om man ibland glömmer sånt i sömnruset. Vi somnade igår någon gång efter kl 22 och då hade Frida precis fått en ny blöja och lite käk. Sen, för första gången i hennes 7 månader långa liv, sov hon hela natten! Dvs, JAG sov hela natten. 8 hela underbara timmar!!!

Grymt skönt, förstås. Men så kommer de där igen, alla känslor.. Det är ju puckat, som jag gått och längtat efter en ostörd natt! Men ändå... ska jag nu inte längre få plocka upp en varm, gosig, trött liten bebis i famnen och lägga till bröstet? Sitta där i mörkret mitt i natten och snusa på hennes fjuniga huvud? Lägga tillbaka henne och se hur hon vänder sig på sidan och drar upp snuttis över ansiktet innan hon somnar om?

Åh lilla älskade fina unge, ska du bli stor?

Då måste vi nog ha en till ;-)