Idag när jag var ute på långpass sprang jag och funderade på
lite av varje, och som vanligt när tankarna flyter fritt är det spännande att
se var de hamnar. Det är ju lite speciellt att vara ute på resa såhär. Eller
rätt mycket speciellt kanske, vardagen ser ju inte direkt normal ut. Även om
mammalivet hemma inte hade så många rutiner så följde dagarna ändå ett visst
mönster. Jag märker att jag har lite svårt när dessa rutiner eller mönster
saknas! Det är i och för sig inget nytt för mig, jag har vetat det länge och även försökt
jobba med den biten hos mig själv, att kunna ta dagarna mer som de kommer. Inte
minst vad gäller träningen vilket ni som följt bloggen fått tagit lite del av i tidigare inlägg.
Idag var jag dock lite snällare mot mig själv. Jag tänkte
att jag är nog helt enkelt inte en sådan personlighet. Jag önskar att jag kunde
vakna på morgonen och inte ha några planer, och njuta av det. Att se vad som
händer, vad jag känner för och vad som erbjuds. Jag önskar jag kunde njuta av
att bara vara hemma tills något dyker upp och då nappa på det, och om inget
dyker upp vara nöjd ändå. Jag avundas de som kan t ex vara hemma för sig själva en
fredagkväll, kanske för att de är trötta efter en arbetsvecka, utan att känna
sig miserabla och ensammast på jorden. De som kan få för sig att bjuda
hem vänner på middag utan att fundera över om alla trivs, om maten smakar bra och
om man verkar sådär skönt relax och avslappnad med lite lagom koll på allt (fast
man egentligen har järnkoll..). Jag undrar
hur det vore att bara kunna gå in på ett fik och sätta sig vid första bästa
bord utan att fundera på om inte det där bordet där borta vid fönstret ser lite mysigare ut att sitta vid (alla
dessa menlösa val gör mig galen!). Önskar det kunde gå tre veckor utan att jag
kört ett enda långpass bara för det inte passat sig och inte bry mig så mycket
mer om det.
Men jag är inte en sådan person. När jag vaknar varje morgon
ser jag dagen mer som en kamp som ska genomföras med minsta möjliga motgång. Har
jag bestämt en utekväll med en vän oroar jag mig mer över att lokalen ska vara
för skränig eller maten för dålig istället för att bara se fram emot
sällskapet. När Frida sover så njuter jag inte så länge av lugnet och egentiden
innan jag börjar oroa mig att hon ska vakna och skrika (särskilt när hon var
skitliten, nu är hon nästan alltid på gott humör när hon vaknar =). När hon är
på gott humör kan jag oroa jag mig för att hon ska bli på dåligt humör.. När vi
ska äta är jag rädd att hon inte ska vilja ha sin mat och förstöra måltidsstunden.
Nu på resan när vi kommer fram till nytt boende oroar jag mig över om sängen är
för mjuk, om det finns plats nog för alla väskor, om det finns bra med golvyta
för Frida, att inte vandringslederna ska vara så bra som vi trott etc etc… Det är
i allt detta oroande som mitt rutinknarkande kommer in, allt är så mycket
enklare när det följer bestämda mönster och vanor, när jag inte behöver ta en
massa beslut och göra olika val som jag sedan får ta konsekvenserna av.
Som sagt, jag önskar jag vore mer tillbakalutad och nöjd i
stunden. Att jag inte funderade så himla mycket på om det vore bättre om jag
gjort si eller så. Men jag är inte så, och jag tror det är enklare att
acceptera det och förhålla mig till det på ett sunt sätt istället för att
stånga mig blodig ständiga försök att förändra tänket. Med det inte sagt att
jag ska sluta jobba på de här grejerna, men kanske mer på hur jag förhåller mig
till mina tankar än att förändra själva tankarna. Typ se på dem med lite
distans och inte låta de påverka mig så himla mycket
Men det har sina
fördelar också att se livet som en kamp. Jag är ju sjukt nöjd när jag går och
lägger mig efter en helt vanlig dag som passerat utan större bekymmer. En
måltid med god aptit från lillskruttans sida blir en stor seger istället för
att passera obemärkt. En löprunda på en ytterst ordinär led blir till en grym
löpupplevelse. En lyckad utekväll blir ett minne för livet. Och lyckas jag laga
en punktering på cykeln utan att behöva gå hem är lyckan total!
Dagens dravel: Försök inte ändra dig, men jobba med att
förstärka dina positiva sidor och minimera de negativa, och se på dig själv
med lite sunt perspektiv =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar