Kolmården Trail

Det tar liksom emot att skriva när jag ständigt bara levererar surmulna och dystra inlägg. Så även denna gång. Det blev åter en dag som åskådare i lördags när vi åkte ner till Kolmården för en av deltävlingarna i Salomon Trail Tour. Insåg på morgonen att en start låg långt, långt borta. Så det blev Tomas som fick ta min plats och göra mamma sällskap i startfållan medan jag och Frida i vanlig ordning gjorde oss hemmastadda på filten. Tack och lov för det fina vädret, fina platsen och fina ungen. Det räddade om möjligt dagen något.

Tomas var inte riktigt förberedd på 21 km tuff terräng i tävlingstempo. Eftersom jag vägrade inse fakta i tid så hade jag inte kunnat ge besked om jag skulle springa själv eller inte, så hans uppladdning bestod av ett tufft snabbdistanspass dagen innan eller nått sånt (inte helt säker men han var väldigt svettig när han kom hem). Han gjorde det bra ändå och jag hoppas han fick ett fint träningspass i tuff miljö. Mamma tog ut sig rejält och jag tror det tog längre tid för henne att ta sig till duschen än runt banan, det krampade visst överallt samtidigt i typ varje steg. Men hon knep tredje platsen i veteranklassen!

Suporterklubben!

En svettig kilometer kvar!

Snyggt steg innan krampen i allafall

Ja, som ni förstår är jag inte frisk ännu. Jag tänker inte ens skriva att det känns bättre idag för då vaknar jag väl med mer halsont.