Ljuset i tunneln

Nu börjar jag ana ljuset i tunneln. I förrgår vände det, istället för en konstant känsla av ömma bihålor och irriterad hals har förkylningen nu gått över till rethosta och lite morgonslem. Snart så. Men att det skulle ta över 4 veckor! Jag har aldrig varit med om något liknande, det blir lite som att börja om nu. Vi åker till Kolmården i allafall nästa helg men det blir mer som en utflykt för min del. Mamma däremot som också ska med och springa har just persat på halvmaran med tiden 1.42.02, så vi får heja fram henne ordentligt istället. Tomas och Frida sköter supporten =)

Igår blev det en utflykt till Ursvik i finvädret, Tomas var sugen att testa nya sträckningen av Extremebanan, Frida var sugen att testa kottarna i gräset och jag var inte så sugen på någonting så jag hängde med. Efter lunch bestående av frystorkad gammal chiliconcarne som vi hittade då vi röjde i förrådet åkte vi på bokcirkel hos fina Amina i Liljeholmen. Dock pratades det betydligt mer barn än bok, men väldigt mysigt var det. Vi är ett gäng mammor och pappor som gick på kurs tillsammans med magarna i vädret (mammorna alltså) för att lära oss hur vi skulle ta hand om våra kommande underverk. Jag vet inte om vi blev så kloka av det, men vi lärde känna varandra och har fortsatt ses tillsammans med våra små som inte är såååå himla små längre.

Tomas efter 15km i skogen. Frida efter 15m i skogen

På rymmen!

Hemma igen stod middagen på bordet och efter käk, bajskalas och babybad öppnade vi en flaska Äppelmust för att fira 40 månader tillsammans! (Puss snygging ;-)  Äppelmust ja, vi kände båda två att det kunde vara på sin plats med några vita veckor efter alla vita viner på Nya Zeeland. Får väl se nu när solen kommer fram och takterrassen i bruk, men alkoholfri bärs är ej att fördöma. Funkade ju fint i nio månader.

Hann även med ett test av min 30-årspresent på kvällskvisten, min svarta snygging. Vi kommer bli goda vänner. Idag ska vi ut på en lite längre tur om det känns ok i kroppen, tänka bara låta solen värma upp luften lite mer först så jag slipper frysa om fingrarna.

Med hopp om livet //Maria