Bränt snor

I onsdags pep jag iväg under lunchen bort till Capio ÖronNäsaHals för att bränna bort några blodkärl i snoken. På sikt ska det leda till att svullnaden försvinner och med den förhoppningsvis mina förkylningsproblem. Inte var det speciellt mysigt men det var en väldigt bra läkare som verkade förstå min frustration på gränsen till depression över tillståndet, och hon bekräftade att jag inte skulle äventyra effekten av behandlingen genom att träna. Så länge det känns ok är det bara att köra. Däremot kunde hon inte garantera att behandlingen skulle hjälpa...

Nu är det söndag, snart 5 dagar har gått, och det är faktiskt bättre! Jag har tränat i tre dagar nu, inte så hårt men det har blivit runt 1h varje dag. I fredags cykel till jobbet, i går löpning tillsammans med Tomas och Frida i vagnen och idag plockade jag fram rullskidorna! (inspirerad av gårdagens rullskidtävling Stockholm Challenge som vi var nere och kikade på, banan går förbi Hökarängen så det blev dagens happening =). Jag vågar inte riktigt ropa hej ännu, men jämför jag med förra helgen när jag blev klart sämre av att träna lite så är det stor skillnad. Och då ska det ändå ta 2-3 veckor innan behandlingen verkligen får bra effekt.

Inspirerad!

okej, inte riktigt samma kaliber kanske...

Och genast, från att ha lagt allt vad tävling heter på hyllan, så börjar tankarna spinna... tänk om jag kan köra nu, vad kan jag springa då i höst? Farligt farligt, smällen blir så stor om det blir bakslag! Nej, ta det lugnt nu, tänk inte tanken. Njut av att det verkar gå åt rätt håll men ta inte ut något i förskott. Okej, i vanliga fall gillar jag att ta ut saker i förskott. Då får man åtminstone glädjas en gång, i bästa fall två ;-) Men inte nu, fallet blir för högt, skyddsnätet är så trasigt...

Men nu ska vi inte bli negativa åt något positivt! Här är en kul film, hoppas det funkar att lägga upp den