Remissen går vidare

I flera dagar nu har jag tänkt sätta mig ner och skriva ett inlägg. Men när väl skruttan har somnat och lugnet infinner sig så försvinner all skrivinspiration. Det blir att jag pysslar runt lite här hemma istället eller läser något skräp.

Men nu kände jag för att författa några rader. Var ju på röntgen av bihålorna förra veckan, men det gav inte så mycket mer att man kunde konstatera att det var svullet därinne. Troligtvis inte bakterier, vilket jag iof redan visste eftersom inte penicillinet hjälpte det minsta. Så nu är en remiss skickad till öron-näsa-hals så får vi se om dom förstår sig på det här...

Men i väntan på det måste jag börja leva igen. Det här funkar inte längre, vare sig för mig eller för min omgivning. Har funderat på vad jag kan göra, och idag när jag cyklade hem genom Nackareservatet kunde jag bara inte låta bli att svänga in på lite små knixiga stigar på vägen. Och det var såååå skoj! Och det funkar ju, bara jag tar det lite lugnt så kan jag trixa på och i alla fall få lite teknikträning på hojen. Jag har trots förkylningen cyklat till och från jobbet varje dag, tänker att en lugn cykeltur på 30 min är bättre än att trängas på en tunnelbana. För själen om inte annat. Och tar jag en liten omväg så kan jag cykla genom skogen hem. Och faktum är att det möjligen känns lite bättre i bihålorna idag också trots mer cykling. Tänk, tänk, tänk om det är på väg bort? Vågar inte riktigt hoppas men gör det ändå.

Helgen var förresten riktigt fin, vi for upp till Ljustorp i torsdags och flyttade in hos mamma och pappa några dagar tillsammans med bror och svägerska. Dom har också en liten tjej, Ida, som är drygt 3 månader äldre än vår tös. Sol, bad, god mat, gott prat och mycket barnfokus.

Kusiner =)

Nu snälla ni, håll tummarna att den här skiten är på väg bort.