Veckorna går - läget består

Dags för en uppdatering. Haft semester i min bandoms skogar, hemma på tomten i Ljustorp har det ätits hallon, jordgubbar, svarta vinbär och omogna krusbär så det stått mig upp i halsen. Man jag kan inte sluta, det är så lätt att bara ta en till! Och värre laster kan man ju ha..  Förutom bärfrosseri har det badats i sjöar, tjärnar och åar och temperaturen i vattnet har ibland överstigit den i luften, det gillar jag! Det blev en syskonutflykt med storebror till Skulebergets där vi klättrade Via Ferrata (askul, man klättrar längs en vajer som man säkrar sig i och således kan man relativt tryggt hänga på en bergsvägg 100m ovanför marken), därefter  vidare in längs vandringslederna i Skuleskogen. Övernattning i en stuga och mer bad, korvgrillning och rödvin. Går förresten rykten om att det ska bli en ny terrängmara i de här trakterna i höst…

Tomas anslöt senare efter en veckas skyrunning i de Italienska alperna. Tanken från början var att vi skulle dit bägge två och mamma och pappa skulle vara barnvakt åt Fridolin, men eftersom min tidigare fina form nu ligger nergrävd i ett djupt sumpträsk någonstans sket jag i det. Och faktum är att jag inte riktigt vet hur jag tänkte när jag anmälde mig, över en vecka borta från Frida hade inte känts speciellt bra.

MEN – jag är fortfarande inte frisk. Högintensiv träning känns som en dröm i fjärran och jag har sprungit mer hos läkare än på stigarna de senaste veckorna. Nu senast igår fick jag lämna en massa prover och odlingar på vårdcentralen, på tisdag i nästa vecka får jag svaren. Läkaren har väl egentligen ingen hypotes utan bara söker brett efter något som kan ge en förklaring.  I väntan på detta kör jag min egen kur - jag som sällan äter annat än en massa mat har handlat kosttillskott och sånt tjafs för en massa pengar. Det ser ut som hemma hos en sjuk pensionär hos oss, pillerburkar och flaskor med diverse innehåll överallt; Selen, Zink, Probiotika, Omega-3, allergitabletter (har aldrig varit allergisk men läkaren tyckte jag skulle testa), järntillskott…

Så är läget. Men det känns ändå okej. Jag har bestämt mig för att det kommer att gå över, det finns inga alternativ. Och nu har jag inte lika bråttom längre, formen och därmed säsongen är ändå helt väck så nu kan jag fokusera på att bli frisk snarare än att komma igen.

Via ferrata-klättring på Skuleberget

Frukost i skogen

Inte helt fel =)

Vågar knappt kika över kanten... en skreva som jag aldrig minns namnet på i Skuleskogen.
En scen till Ronja Röverdotter är inspelad här!



Morgondopp i Skrattabborrtjärn



Här ser Frida ut som en riktig fighter, men det är inte så illa som det ser ut. Blodet kommer från ett minimalt sår på fingret som hon fick när hon höll på att plocka blommorna i mammas rabatt, sen kröp hon ner i potatislandet för att gräva i jorden. Missnöjet kommer sig av att undertecknad elakt nog lyfte upp henne ur potatislandet... ser ni den pyttelilla tanden? 11 månader skulle det ta innan den kikade fram. 

Vila...

Trots en grym helg i Järvsö med downhill, skönt socialt umgänge, Fridamys och björnmöte så fattas det något. Det är lite tungt nu igen. Efter tillfälliga uppgångar får jag bakslag. 12 veckor nu som jag gått på sparlåga. Emellanåt ingen låga alls. Senaste läkaren tyckte jag skulle träna på, så det har jag gjort. Men det går ju inte riktigt. Jag är inte frisk. Nu tar vi det lite lugnt igen, backar några steg. Ser inte åt den där löparen som springer över vägen, ignorerar alla dessa ständiga facebookuppdateringar om lopp hit lopp dit och sträckor som springs och rekord som slås. Det finns inte.

Jag hoppas snart få glädjas med andra igen, uppmuntra och peppa och låta mig inspireras. Och förhoppningsvis inspirera själv. Men nu tar jag lite semester. Jag packar ner ett gäng löparskor som jag hoppas få nytta av. Utan klocka, utan GPS, utan facebook, långt ute i skogen.

På återseende

Löparskor på igen!

Denna natt var motsatsen till gådage - dvs Frida sov utan ett gnäll från att vi kom hem igår vid 21-tiden och gjorde så fortfarande då jag pyste iväg i morse. Men sov jag för det? Nä, redan kl 4 var det kört. Halv 5 klev jag upp, bättre med långsam frukost och tidning än att ligga och vrida sig i sängen. Drygt en timme senare snörade jag på löparskorna och gav mig iväg ut i ännu en grym sommarmorgon. Det känns, peppar peppar, åter bättre med förkylningen och jag tror nog (uppenbarligen) jag vågar mig på att börja springa lite. Men den här gången blir det väldigt lugn löpning längre tid, jag ska verkligen känna mig 100% innan jag skruvar upp tempot.

Väldigt skönt var det i allafall, det är ju ändå något visst med löpning. Cykel och även rullskidor i alla ära, men att få springa alltså...  På tal om det fina vädret, jag är så less på alla som gnäller över att det är fint väder när man jobbar. Okej, toppen om man lyckas tajma semester med bra väder och kanske trist om motsatsen sker och hela semstern regnar bort. Men det är väl skönt med fint sommarväder även om man jobbar?? Särskilt då skulla jag nästan vilja säga, då har man ju bara morgnar och kvällar till sitt förfogande att spendera utomhus och då är det väl särskilt bra att det är så varmt och gött att man verkligen kan vara ute då??  

Tänkte skriva ner lite funderingar jag har inför midnattsloppet men inser att det inte hinns med nu, dags att stämpla in och göra lite nytta! Trevlig helg på er. Själv ska jag köra järnet i downhillbackarna i järvsö =)

Dags att springa in till jobbet! Jag ser gravallvarlig ut.. ;-)

Magknip och sömnbrist

Jag hade glömt hur det är. Den där tröttheten som uppkommer till följd av en natts vakande med ett barn som inte kommer till sömns. Vår lilla skrutt hade igår vad vi tror var lite efterdyningar av magsjukan, hela dagen var hon lite håglös och satt mest apatisk på golvet och smågnällde över allt och inget. Sov mycket under dagen gjorde hon också, vilket gjorde att nattsömnen blev lite förskjuten.. när hon väl framåt kl 22-23 var trött nog att vilja sova fick hon ont i magen stackarn, och varje försök att komma till ro avbröts av magknip och gråt. Det gör så ont i hjärtat, man vill bara hjälpa henne. Samtidigt är man så trött, och vetskapen att man har en arbetsdag framför sig gör det inte bättre. Det var som att få lite flashback av hur det var när hon var nyfödd, när vi turades om att sitta på en stor pilatesboll och studsa med henne över axeln till sent in på kvällarna. Då var jag gräsligt trött vissa dagar. Det är jobbigt att vara så trött. Jag blir så satans lättirriterad och det är alldeles för lätt att snäsa och fräsa mot varandra istället för att stötta, uppmuntra och hjälpas åt. Jag kände tendenser igår fastän det bara var för en kväll. Men det är skillnad, nu är hon så stor och det här är verkligen undantagsfall så man tycker mest bara synd om henne. Känslan att vilja hjälpa henne är mycket större än tröttheten.

Slutligen tog ändå sömnen över och även jag fick några timmar på kudden innan det var dags att kliva upp och cykla iväg till jobbet. Trots att hjärnan var som i ett töcken längtade jag ut till skogen denna vackra sommarmorgon, så det var ett enkelt val att ta MTB:n och sticka ut mot Nackareservatet för den allra bästa omvägen till SÖS. En ny pod hade jag hittat också, Kärleksroast. En intervjupod där man snackar känslor och kärlek och annat trams, passar fint om man är på mjukishumör vilket jag är för jämnan nuförtiden.

Hoppas att darlingarna därhemma har en bättre dag idag! Om Frida är piggare blir det grilling i Bromma ikväll och i morgon efter jobbet drar vi till Järvsö för lite downhill =)   

Sol!

Så himla skönt med sol och värme! Nog för att våra jobbpyjamasplagg är sydda i överblivet gardinstyg och saknar all form av andningsfunktion, men det får man ta för att kunna åka rullskidor till jobbet i bara korta tights och en luftig reflexväst. Bara det, att kunna åka rullskidor till jobbet! Vi bor perfekt när det gäller transportträning (för min del, stackars Tomas måste böka sig genom hela stan för att ta sig ut till Solna), jag har en massa olika alternativ beroende på transportmedel och vad jag är sugen på för miljö och distans. Nu har jag kört rullskidor den här veckan och då blir det ca 10km riktigt bra cykelbanor. Antal vägkorsningarna kan jag nog räkna på ena handen och inte en backe som jag inte klarar med skidorna på.

Det har bara blivit skejt, dels för att det är så mycket roligare och dels för att då kan jag mysåka och behöver inte gå upp i puls så mycket. Ska jag staka blir det genast jobbigare eftersom jag inte har en enda välfungerande stakmuskel i nuläget, och då är jag rädd att förkylningen förvärras igen...

Vad gäller förkylningen, ungefär från nu till en vecka framåt borde värmebehandlingen börja visa på resultat. För tillfället är det ganska rejält täppt men det är nog som det ska vara såhär två veckor bränningen om man läser på lite. Tålamod, tålamod... men som sagt, jag kör på med lågintensiv träning och njuter av värmen. I helgen ska det njutas av utförsåkning av bästa slag då vi drar till Järvsö för en helg i downhillspåren. Har bara testat det en gång förut, i Hagabacken här i Stockholm och bara det var galet skoj! Lite feg är jag i kurvorna men det sägs att det finns rätt snälla nerfarter i Järvsö =) Vi kör varsin dag jag och Tomas, jag hojjar på lördag och hänger med Fridolin på söndag. Äntlingen en utflykt när jag kan vara med och slipper stå på sidan och kolla på!    

Men först en sväng ner till gymmet nu innan arbetsdagen kör igång på riktigt

Ett steg fram och ett tillbaka...

Om förra veckan ingav hopp om ett friskare liv så har helgen givit motsatsen. Tillbaka till ökad nästäppa, allmänn förkylningskänsla och lätt huvudvärk. Suck. Jag tror att det var torsdagens snabbpass på morgonen som triggade igång immunförsvaret igen. Jag tror som jag skrev förut inte att jag har något virus utan att det är just immunförsvaret som är supersensitivt och tolkar varje kroppslig stress som att jag är sjuk och kickar igång med hela artelleriet och pang! så är alla symtom tillbaka. "Träna lugnt" eller vad man ska kalla det, motionera kanske är ett bättre ord för det är liksom inte träning det handlar om, verkar funka bra. Gärna cykel eller rullisar där man verkligen kan ta det lugnt och vila i utförsbackar.

Så det är så det får bli nu tills det är borta. Kan i allafall komma ut då, på cykel får man fina turer i skogen även om man cyklar sakta och jag hoppas ju att jag väldigt snart kan komma ut mer i löparskor också. Att det inte blir någon tävlingssäsong har jag redan fått acceptera så på så vis känns det här bakslaget inte så jobbigt man kan tro. Nu vill jag bara bli frisk!

Helgen har trots detta varit fin, fortsatt mycket barnhäng har det blivit och mycket utomhus i det grymt sköna vädret. Poolen till terassen känns nu som en väldigt bra investering och det håller garanterat Frida med om, hon är ett riktigt badmonster!

Bra café i Farsta med en massa leksaker! Den tid då dom sov i vagnen genom en hel lunch är ett minne blott...

Veckorapport

Snart är det äntligen slut på änketiden, om några timmar kommer lilla familjen hem igen. Gott! Men jag måste ändå säga att jag lyckats utnyttja egentiden rätt fint:
Tisdag - 2 mil racer till jobbet, en sväng till RW-kontoret för lite skotest och snicksnack, hem i spöregnet. Sjukt blöt och iskall tinade jag upp i typ en halvtimme i duschen, sen blev det surdegsbak och middagsfix

Onsdag - 2 mil MTB till jobbet (lyxade och tog Rosen, det räcker för att motivera till en extra omväg genom skogen). Mötte sen upp med vänner och fick äran att introducera Högdalstoppen för lite backträning och sen bjuda på middag och nybakt bröd.

Torsdag - kortaste vägen till jobbet, ett snabbt ombyte och 3,5km löpning längs med Årstaviken. Ville se vad som hände om jag tryckte på lite. Se om jag överhuvudtaget kunde trycka på lite. Det kunde jag inte. Blev ett snitt på 4.20-fart och det kändes asdåligt från början till slut. Vägen tillbaka känns lång... tog en AW med kollegor efter jobbet och dränkte sorgen efter en formen. Cyklade hem efter två bärs och tvättade två cyklar, städade badrummet och gjorde ett Frida-kok i form av kycklinggryta. Får se i morgon om hon gillar den, har en känsla av att det blev för mycket dragon..fast vad vet jag, hon kanske älskar dragon? Avslutade kvällen i soffan med en svensk film som heter Hotell, sköna psykkaraktärer för den som gillar sånt. Just det, Tomas sprang ju Vansbro Maraton i torsdags. Det gick bra men inte asbra. Det kan ni läsa om här.

Fredag - Idag ja. Känner mig tyvärr mer förkyld igen. Lite av en käftsmäll efter att det ändå funkat att springa en del senaste tiden. Beror det på den liiite mer intensiva löpningen igår? Fastän det var så kort? Googlade (igen) på typ nästäppa, CP-långa förkylningar, immunförsvar och träning. Hittade en text av någon läkare om att immunsystemet typ kan go bananas: ""Immunsystemet återaktiveras vid träning

När man tränar ökar man cirkulationen av bl a blod och lymfa, vilket gör att mer av immunsystemet kommer åt att reagera på virusinfektionen. Det är en av orsakerna till att man får mer och farligare symptom av att träna om man är förkyld. Samma sak händer om man tränar innan immunsystemet helt lugnat sej efter en förkylning; det aktiveras igen. Det är alltså oftast inte fråga om en ny smitta eller att viruset börjat om, utan en återaktivering av kroppens hyperaktiva immunsystem som ställer till bekymmer."  

Mitt immunförsvar verkar ha fått bra fnutt på att återaktiveras. Hoppet ligger hos effekten av brännbehandlingen som bör börja visa sig om typ en vecka... fram tills dess får jag väl fortsätta gå på halvfart och snorta koksaltlösning. 

Jag hoppas att det blir en kortvarig svacka i tillfrisknandet, men bestämde  mig i allafall för att hoppa över dagens tänkta löppass. Men en trevlig lunch i Vintervikens Trädgårdskafé blev det ändå med två mammavänner och tillhörande barn som vi gick föräldrakursen tillsammans med innan förlossningen. Jättemysigt som vanligt att ses och snacka ungar =) Sen fortsatte jag med mamma-barn dejtandet och mötte upp Frida och Emmylou för en promenad och lekparkshäng. Cyklade hem och nu sitter jag här i en nystädad lägenhet och nytt brödbak på gång, snuskigt nöjd över min effektivitet och längtar efter Tomas och Frida. 

Så mycket aktivitet och inte en enda bild. Skärpning. 

Hoppas ni har en bra fredag, nu ska jag krypa upp i soffan och se klart på filmen. Och dricka kaffe fastän det är jättesent! Så himla crazy... 

Var jag verkligen gravid???

Sitter och kollar på gamla bilder. Jag har typ glömt bort att magen var så stor! Det ser ju hur coolt ut som helst =)

Åh, den här bilden också, den är ju bara för underbar...

Gräsänka

Gårdagens morgonlöpning följdes av ytterliggare ett pass hem från jobbet. Snålheten i mig ville springa hela vägen hem, 25 spänn för tunnelbanan! Hutlöst. Men en liten röst i huvudet ansåg att det var att utmana ödet. Ta det lugnt nu för fan, fördärva inte det här nu igen! Jag gjorde inte som jag brukar, dvs jag lyssnade faktiskt på den lilla rösten. Så vid skogskyrkogården stannade jag och köpte hallon innan jag hoppade på tuben hem till Hökis.

Hemma blev det en mysig kväll med Fridaskrutt som åt upp alla hallonen, jag och Tomas fick med nöd och näppe i oss några enstaka stackare. Hon och Tomas drar hem till farmor och farfar på Sollerön idag, så nu får jag klara mig själv ända tills på fredag... såklart skönt med en massa tid att umgås med vänner och pyssla och dona på kvällarna (och träna =), men ändå... Jag längtar redan efter min skitunge!! Det gör nästan fysiskt ont i magen när jag varit ifrån henne några dagar och den där "egentiden" blir aldrig riktigt sådär skön som jag föreställer mig innan...

Nåja, veckan går fort och snart är dom hemma igen. Fram tills dess ska jag snygga till racern efter kraschen förra sommaren, springa i backar och umgås med vänner. Och, såklart, följa Tomas framfart på Vansbro Maraton! Kom igen nu darling, med hur mycket spöar du min tid?

Vansbro Terrängmaraton 2012, seger i damklassen på 3.34 om jag inte minns fel...