Bydalen!

Så sitter man i bilen igen och knappar, på väg söderut denna gång. Snart framme på Sollerön där det blir några timmars rast innan vi fortsätter till Stockholm ikväll när Frida somnat. 

Vi har haft det väldigt fint trots ostabilt väder där jordens störtskurar duggat tätt (hehe). Tomas brände ju av en sisådär 5 mil över fjället i lördags när Fjällmaraton Bydalen gick av stapeln, viljet gjordes med bravur med en 11e plats som resultat. Jag och Frida och storebror Danne, svägerska Matilda och Fridas kusin Ida traskade någon kilometer upp mot fjället där löparna passerade för att slå supporterläger. Bägge tjejerna börjar bli riktiga små skogstroll som går/kryper rakt ut i blåbärsrisen för att leta bär det första dom gör när man befriar dem ur bärryggsäckarna. Det är vår tjej det, hon har inte lärt sig äta med sked än men hon kan plocka föda ur naturen på egen hand :-) + lite mossa och jord gör måltiden komplett.

Resterande dagar följde samma mönster-  små utflykter ut i skogen med smörgåsfika och kaffetermos. Man inser hur bra det är för de här små kottarna att vara ute i naturen, det är liksom enkelt och kul att hänga med dem i den miljön. Nog för att det är en hel del att hålla ordning på med småvantar, mössor, ombyten och blöjor och visst hade det underlättat om Frida kunde gå själv istället för att krypa fram, men det går ändå förvånansvärt smidigt att göra såna här skogsutflykter. Hon älskar att krypa runt bland kottar och stenar och framförallt att vi är tillsammans allihopa :-)

Blåbärsmonstret

Matilda och Ida väntar in löpare

Hela gänget! 

Det är kul också med Frida och Ida, det skiljer blott 3 månader mellan dem och även om Ida känns ganska mycket äldre ännu så verkar dom ha stort utbyte av varandra. Det känns fantastiskt bra i hjärtat när man ligger kvar under täcket och lyssnar till Idas morgonjoller och hör hur hon ropar efter Frida från sovloftet :-) 

En sångbok är ett bra tips att ta med på semester

Hälsoläget finns inte så mycket nytt att rapportera från. Jag är mitt i en kort intensiv kortisonkur men största effekten såhär långt är att jag är kissnödig för jämnan. Känns inte som att något biter på mitt hälsotillstånd. Jag har såklart fortsatt fundera en hel del på det här med överträning och framförallt på framtida strategi för att ta mig tillbaka. Men nu är vi i Mora och ska stanna för lunch, så mer om det sen!