Fasta

För några månader sedan, när vi kom hem från Nya Zeeland, körde Tomas en fasteperiod för att späka sig till matchvikt. Jag tänkte nog allt möjligt om det men framförallt att det absolut inte var något för mig! Detta av två skäl: i viktminskningssyfte skulle jag ändå tugga i mig de där förlorade kilona fortare än de föll av. Andra kanske skulle kunna ha någon slags kontroll och lyckas bibehålla en lägre vikt.. fast de är nog lätträknade. Och jag räknas inte in bland dem. Den andra orsaken är helt enkelt att jag inte tror mig klara av det. Jag klarar knappt av att svara på tilltal om lunchen blir en halvtimme fördröjd!

Men ur desperation föds de märkligaste idéer. Läste som i förbifarten att fasta sätter igång en massa läkningsprocesser i kroppen. Eller nått sånt...typ. Be mig inte förklara. Okej, jag läste rubriken på ett löp från en av våra större kvällstidningar vars innehåll sällan tål några djupare granskningar. Och jag vill inte granska, jag vill bara tro. Så nu tror jag. Tror och fastar. Om det finns ett endaste uns av läkningsprocess kvar i min kropp tänker jag göra vad jag kan för att kicka igång den.

Vad innebär det då rent konkret? Jo, såhär är upplägget: Igår och idag har jag bara käkat lite frukt, som för att inte förbereda den stackars kroppen lite inför vad som väntar. Från ikväll tom onsdag, dvs drygt två dygn, blir det citronvatten spetsat med en skvätt olivolja eller grönt te. Kaffe hade jag tänkt som något slags frikort, något skoj måste man ju ha att se fram emot! Men så kommer Tomas och säger att det får man absolut inte dricka, att det är just sånt som kroppen ska renas från för att må bättre. Men kanske en kopp om dagen bara, en liten rackare... morgonkoppen. Om jag dricker den fort, och ingen ser...

Det här ska bli intressant. Fattar inte riktigt hur jag ska klara det, men jag väljer att tro att det kommer göra underverk med immunförsvaret. Eller att alla små virusdjävlar svälter ihjäl!

Så, istället för en kvällsmacka av nybakat surdegsbröd sitter  jag med en kopp koffeinfritt te, i 28 graders värme. Hur jävla idiotiskt som helst. I morgon får jag förresten svar på alla prover jag lämnade i förra veckan. Om de ger någon slags förklaring så skiter jag i det här. 

Jepp, här ser ni min härliga kopp te. Tro inte jag hellre skulle dricka Tomas kylda Chardonnay, inte en chans!