Överträning är hur diffust som helst, det finns en massa olika symtom och exakt hur det tar sig uttryck är väldigt individuellt. De mest klassiska symtomen är trötthet, försämrad prestation, höjd vilopuls, yrsel, nedstämdhet, omotiverad till träning, sömnsvårigheter, sänkt immunförsvar och återkommande infektioner. Probleme kommer smygande och det är alltför lätt att bortse från de första symtomen. Ofta tolkar man de sämre prestationerna som att man borde träna mer vilket som ni förstår blir helt pannkaka. I mitt fall tänkte jag faktiskt inte riktigt så, jag kände mig lite sliten och småsjuk så jag lade in några fler vilodagar innan den stora förkylningen bröt ut, men det var antagligen för sent och inte i så stor utsträckning jag behövt vila. Jag höll ju på att ladda inför en terrängmara för tusan! Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om vad jag tror är mina orsaker till att jag hamnat där jag hamnat.
Jag har tänkt att jag ska börja ha bättre koll på pulsen, både vilopuls och den ortostatiska som nog egentligen säger mer om kroppens tillstånd. Här finns en förklaring tagen från den mycket tillförlitliga källan Aftonbladet:
"Ett ortostatiskt pulstest gör du så här:
- Börja med att kontrollera din vilopuls medan du fortfarande ligger kvar i sängen på morgonen och precis har vaknat. Låt oss säga att den här 65
slag/minut.
- Res dig sedan upp till stående och tag pulsen igen.
Om pulsen stiger med mer än 15-20 slag när du gör detta test, så är det ett tecken på att du håller på att bli sjuk eller förkyld, eller att din kropp ännu inte hunnit återhämta sig helt från tidigare träningspass."
Min vilopuls när jag var i gammal god form låg på 42-43. I morse när jag tog den var den 58, och nu ikväll när jag gjorde det ortostatiska pulstestet så var den liggande pulsen 50 (konstigt att den var såpass mycket lägre än morgonpulsen?) och den stående 74. Pulsen steg således med 24 slag vilket är rätt anmärkningsvärt och styrker antagandet om överträning. Dock är jag förkyld just nu, alltså inte den "kroniska" utan en annan helt vanlig dagisförkylning, så jag vet inte hur tillförlitliga pulstesterna är. Men det ingår i alla fall i min plan att göra de här testerna varje vecka som lite lägeskoll.
Rehabupplägg då? Jag tänker att jag får utgå från hur kroppen reagerat på olika aktivitet nu under sommaren, och då är det är det lagom lugn transportcykling som ändå funkat bra. Mer intensiv träning gör mig sämre och löpning gör mig sämre även om den är aldrig så lågintensiv. Styrketräning har jag kört i form av några armhävningar och enbensböj nästan dagligen, det är så sjukt låg dos så det kan inte göra någon skada väl? Ibland har jag kört lite på något av utegymmen här och det har också känts ok.
Så planen är denna:
september - endast lätt transportcykling max 45 min i sträck, Pyttelite styrka, 2 x 15 armhävningar och 2 x 8 enbensböj/dag
oktober-november - Utöver transportcyklingen lätt jogg max 30 min max 4 ggr/vecka. Fortsatt styrka som tidigare
Efter november får jag se hur det känns och göra en ny plan utifrån det. Det svåra kommer att bli att hålla mig till planen om det börjar kännas bättre. Det är så lätt att köra på lite mer så fort det känns någorlunda okej... Det här är ändå det konkreta och ganska enkla biten, hur jag ska tackla det mentala vet jag inte. Jag tänker att jag kommer bli bra igen, jag tror verkligen det, men vägen dit känns inte kul. Jag försöker se det som en utmaning att klara av det här, men jag saknar så oerhört mycket att träna. Jag saknar att ha ett mål att kämpa mot, jag saknar att kroppen ska funka och svara som den brukar! Jag blir fortfarande ofta avundsjuk när jag ser andra springa och jag hatar att bli påmind om vad jag går miste om hela tiden, helst skulle jag isolera mig helt från träningsvärlden närmaste halvåret men det går ju liksom inte. Och det borde inte behövas, jag borde kunna tackla det här bättre, kunna glädjas åt andras framgångar och inte minst kunna stötta mina nära och kära. Men fan, jag är nog inte så stor som människa.. Men jag försöker... =/
Det jag skulle behöva är något annat lika starkt intresse. Jag har andra intressen, men de blir som ändå obetydliga i sammanhanget. Saker jag i vanliga fall gläds åt känns inte alls lika roliga. Det enda jag kan komma på som jag skulle kunna gå igång på är att ta upp min ridning som legat i koma några år, men det är en så sjukt opraktisk grej att hålla på med. Särskilt i Stockholm där en ridlektion kostar apmycket, och med småbarn känns det inte lockande att börja lägga en massa timmar i en manege igen. Blä, trots allt som är så himla bra i mitt liv så känns det rätt meningslöst med det mesta just nu.
Bloggen får väl ta en liten annan form ett tag framöver, den kommer att kretsa mer kring min väg tillbaka från botten till toppen. Med tanke på mitt variationsrika upplägg vet jag inte om det bli så mycket kul skrivet.
Har ni erfarenheter eller synpunkter kring överträning blir jag superglad om ni hör av er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar