tisdag 30 september 2014

Lite bättre igen

Vet inte om det beror på Norrlandsluften, en mjölkfri dag eller blott det faktum att jag fått sova ostört en natt, men nu på morgonen är vilopulsen nere på 48 igen efter att legat på 56-57 i över en vecka. Kan ju också vara så att de senaste dagisbacillerna äntligen tackat för sig också... Men skönt i allafall att vakna och känna en förbättring! 

Blev klar med sista inlämningsuppgiften till första kursen igår också, ska bara få godkänt nu så kan jag bocka av 7,5 poäng till på väg mot en magister. En fjärdedel avklarad! Nu blir det juridik några veckor, men det verkar vara ett lite lugnare upplägg än förra kursen. kanske till och med hinner göra något annat än plugga på kvällarna :-) 

Oktober nu, planen var att komma igång med lite småjoggade men eftersom jag precis börjat känna mig lite bättre efter senaste sjuksvängen så skjuter jag på det någon vecka till. Tiden spelar knappt någon roll längre, bättre att skaffa lite marginaler. Borde kanske vänta tills jag är helt frisk men det har jag ju inte varit på 6 månader nu och jag har ju kört en del styrka och transportcykling stor del av sommaren utan att det blev sämre. Eller är det därför jag inte blivit frisk? Jag tror inte det, känns inte så. Då borde det blivit bättre de perioder jag vilat helt, vilket jag gjort flera veckor i sträck några gånger. Äh jag vet inte, väntar någon vecka till i alla fall. Och fortsätter köra mjölkfritt! 

måndag 29 september 2014

Mjölkallergi?

Jag fick en intressant kommentar på förra inlägget, tydligen finns vissa samband mellan mjölkallergi och bihåleinflammation. Allas vår simmare Lars Frölander hade tydligen mer eller mindre konstanta besvär från bihålorna när han som ung bodde och tränade i USA. Han fick tipset att prova mjölkfritt och då försvann problemen. (Finns en länk till intervjun i kommentaren till förra inlägget). Jag börjar såklart googla alla kombinationer mellan bihålor, inflammation och mjölkallergi och tycker mig plötsligt ha en massa symtom som tyder på mjölkallergi. För visst har jag väl haft lite klåda på vristerna? Lite ovanligt mycket utslag, är det inte eksem rent utav? Nja, ok, jag kanske inte uppvisar en klockren symtombild, men lätt värt att testa! Nu blir det två veckor totalt mjölkfritt! 

Just nu på väg till Arlanda, om 1h flyger jag till Umeå och avslutar andra kursen på min magister och påbörjar den tredje. Juridik i 5 veckor, får se hur kul det blir.. Gott att komma upp till Norrland och hänga med kusinvitamin några dagar igen i allafall :-) 

Suddig spegelbild på Arlandas toalett.. Hade nog inte haft så stor framgång som modebloggare.. ;-) 

fredag 26 september 2014

Tvivel...

Den här senaste förkylningen har satt sig på bihålorna. Så fort jag placerar skallen i någon annan position än hakan neråt och pannan uppåt så värker det som satan i bihålorna. Det gör mig ororlig, eftersom det är just bihålorna som krånglat hela tiden. Vanliga halsont-snuva-hosta förkylningar kan jag leva med, men när jag känner av samma symtom jag gått och dragits med i snart ett halvår, då blir jag skraj. Har inte tänkt så mycket på hela situationen på ett tag, det har liksom vart så mycket med dagis och plugg och jobb och så har alla andra förkylningar. Och jag har funnit ro i tanken att det kommer gå över bara jag ger det tillräckligt med tid. Men nu känner jag tvivel igen. Tänk om det aldrig försvinner? Tänk om det blir ett kroniskt tillstånd? Vad gör jag då?

onsdag 24 september 2014

Höstens upplägg

Alltså det är ju helt sjukt (i dubbel bemärkelse). Just som jag tänkte att den här senaste förkylningssvängen kanske inte blir så farlig ändå så känner jag ett stadigt ökande halsont. Tomas kom hem för några timmar sedan och bekräftar detsamma, vi verkar ha åkt på precis samma smäll. Och lilla Frida kämpar på med sina höstblåsor, hon ser ut som ett herpesmonster stackarn...

För egen del är det väl egentligen sak samma, jag håller ju inte direkt på med någon formtoppning, men det gör ju tyvärr Tomas. Eller han borde i alla fall, men efter de senaste veckornas olika viruspåhopp har han redan fått reducera målen inför höstens kvarstående lopp. Nu är det så illa att han börjar reducera själva loppen. Verkar bli dålig representation från familjen i helgens Lidingölopp, tur att mamma kommer hit och håller fanan.

Idag medan jag och Frida var ute och fick oss lite frisk luft gick jag och funderade på ett upplägg för hösten. Nu har ju snart september månad passerat och det är dags att gå in i fas två i min så kallade återhämtningsträning, alltså att lägga in lite finjogg. Vore ju det enklaste i världen att stoppa in 30 min jogg lite här och där kan tyckas, men för att få lite avkoppling i hjärnan känner jag att jag vill följa ett upplägg. Slippa tänka på när, hur och var. Så helt utan krusiduller har jag lagt upp ett veckoschema som ser ut såhär:

Mån - jogg till utegymmet (ca 10 min), styrka, jogg tillbaka
Tis - styrketräning på jobbets gym innan dagishämtning
Ons - jogg 30 min, antingen på väg till/från jobbet eller med Frida i vagnen efter hämtning
Tors - vila
Fre - styrketräning innan jobbet de dagar Tomas lämnar på dagis, efter jobbet om jag lämnar
Lör - simning eller 30 min jogg
Sön - simning eller 30 min jogg

Sen kommer jag antagligen cykla till och från jobbet de flesta dagar också, lite efter dagsform. Nu ska vi bara få någon slags pli på alla dagisbaciller och virusformationer...


Ursvik nästa!

Så var det klart, förhandskontrakt påskrivet och nu ska det väl mycket till för att vi inte blir Solnabor i april! Känns väldigt nice! Särskilt för ca 1 timme sedan när jag hade vart och handlat och kom in, kissnödig, i porten med vagnen som måste parkeras där. Lastade ur två matkassar, en skötväska, en hungrig unge och kånkade hela paketet uppför två trappor. Väl uppe försöker jag fiska fram nycklarna och samtidigt hålla mig från att inte kissa på mig utan att tappa vare sig matkassar eller unge. Väl inne kunde man ju sen tro att allt var lugnt, men nej, då är en trappjävel till innan jag når toaletten. Och inte kan jag ju lämna Frida på dörrmattan och rusa upp. Så av med skor, overall, mössa och vantar, egna skor och jacka. Sen uppför trappen, snubbla över barngrinden och ÄNTLIGEN in på toaletten!

Hiss, ja tack!

söndag 21 september 2014

Moderna fjällstugor, Kontraktsskrivning och *suck*- sjuk igen.

Befinner mig i Uppsala, nästan hemma igen efter 3 dagar på fjället. Tog nattåg upp i torsdags till Storulvån och har sen traskat Gåsen, Stensdalen, Vålådalen. Stensdalen ja, vad tycker man? Var där för flera år sedan, rastade en stund under min första fjällöpningsrunda innan jag fortsatte mot vålåstugan. Då var det en klassisk väldigt mysig fjällstuga. Sen brann den ner, tydligen någon som glömde släcka stormköket innan det packades ner i väskan som sedan ställdes mot husväggen. Nu står där en stor stuga med öppen planlösning och full IKEA-inredning. Men varje natt får hälften av besökarna sova i kalla baracker utan vedspis för det är alldeles för få bäddar i stugan. Hmm, måste nog säga det ändå, solceller och belysning till trots- det var bättre förr! Bastun var sig dock lik och vattnet i ån må förändras varje stund men känslan att doppa sig i det är densamma. Fjälluften och vyerna likaså, och visst är det med lite ny energi jag återvänder till Stockholm. Tyvärr också med en ny förkylning, verkar inte undkomma ett endaste virus. Den här veckan är det visst meningen att jag ska börja jobba igen också så jag hoppas det inte blir så illa som sist! 

Men det är först i morgon, idag är min lediga dag nu när jag börjar med 50%-schemat och den utnyttjar vi till att skriva kontrakt på en ny lägenhet! Jepp, i april går flyttlasset till Ursvik och vi blir Solnabor. Ett nerköp vad gäller cykelväg till jobbet och jag kommer sakna en del vänner som vi haft väldigt nära till i Hökarängen, men i övrigt är det ett toppenläge. Och det känns ju inte alltför tråkigt att byta 75m2 etage mot 103m2 i utan trappor. Och jag ska väl lära mig att cykla genom stan också hoppas jag... 

tisdag 16 september 2014

Mardrömmar och myrsteg

Klockan är snart halv 6. Jag har varit vaken i två timmar... Lilla Frida har börjat få problem med nattsömnen, flera gånger varje natt vaknar hon och är ledsen och låter sig inte tröstas, ibland över en timme. Hon är inte sjuk, vi gissar att hon drömmer otäckt stackarn... Kanske om elaka dagismonster...? Usch, jag gillar inte det här med dagis, det känns bara så fel. Men vad ska man göra, man måste ju liksom jobba?? Men efter 3-4 sådana uppvak är det tack och hej med sömn för min del. Blir alldeles för vaken och så börjar tankarna snurra och sen är det kört. 

Förutom dagisångest tänker jag mest på boende och flytt; vart, hur, bra och dåligt med olika alternativ. Norrort, söderort, hus, lägenhet, pris, cykelavstånd till jobbet, närhet till skogen, skatter och avgifter, uteplats eller balkong? 

Tänker faktiskt inte mycket alls på sjukdom och träning, det är som det är med det. Fast det är faktiskt som jag gått in i en annan fas, efter att ha grävt mig allt djupare mot botten känns det som jag vänt och med små små steg börjat kravla mig uppåt. Efter några veckors totalvila har jag börjat smyga in lite blygsam träning igen. Men hjälp vilken lång väg jag har framför mig! Det fick jag bekräftat i förrgår när jag tog fram rullisarna och körde bort mot Skogskyrkogården i sakta mak, en sträcka på ca 3km. Förut var det uppvärmningen inför 5-6 kilometerintervaller, nu funderade jag över om jag inte skulle vända hemåt lite tidigare... Men men, det är bara att ställa in mig på att det här kommer ta tid. Och jag är fortfarande inte helt frisk, så det får bli sådana korta lugna pass varvat med hela vilodagar lång tid framöver. Och som jag planerat så väntar jag helt med löpning några veckor till, sen börjar jag med små fina 30 minuters joggar någon gång i veckan. 

Trött efter blott 6km rullskidåkning... 

Men det som känns positivt är att vilopulsen nu på morgonen ligger på 46 från att förra veckan legat på nästan 60! Snart dags att gå upp och blanda dagens spirulinashot, fyfaaan vad vidrigt det kommer smaka :-/  

Bjuder på en bild från helgen, en underbar söndagmorgon ute på Ingarö där rullskid SM gick av stapeln (jag och Tomas var funktionärer) 

Morgonsol gillar vi! 

lördag 13 september 2014

Kroppscanning, barnfritt och halvmaraton

Nu är nog dagisförkylningen över i allafall, och ta mig tusan om det inte känns lite bättre nu än innan? Kanske liiiiite? Nu blir det miniträning enligt plan resten av månaden och i oktober ska jag börja med 30 minuters-joggar.

MR av Hypofysen såg bra ut, inget fel på den. Men åter såg man att slemhinnorna i samtliga bihåleutrymmen var svullna och arga. Men jag gjorde ju faktiskt MR:en mitt under dubbelförkylningen så det kanske inte var så konstigt?

Sen gjorde jag ju den där kroppscanninggrejen, det var ju intressant. Där mättes hjärta, kärl, nervsystem, hormonnivåer, pH-värde, syresättning och säkert en massa annat som jag missat. Just det, kroppssammansättning ocks (min fettprocent hör ökat från 15 till 22 under sommaren - hejdå muskler! Men okej, det är fortfarande inte direkt högt, ska försöka att inte nojja upp mig över det...). Vad visade alla dessa undersökningar då? Jag har enligt detta facit inte förhöjda stressnivåer och, nerverna är i balans och och jag var inte deprimerad. Det låter ju bra, bäst att rycka upp mig då ;-)

Det som var avvikande var att jag hade extremt lågt pH och brist på zink, kalium och magnesium. Det fanns också inflammatoriska processer i kroppen och tydligen var inte heller levern helt superpigg. Känns ju sådär... Vad mer? jo, B12-brist och syremättnaden var 94% vilket också är lågt. Jag gillar dock botemedlet, 12 djupa andetag morgon och kväll. Billigt och bra. Sen blev det en del piller också, jag gick rakt på allting. Magnesium, B12, Zink, Spirulina och korngräs som verkligen är det äckligaste jag någonsin druckit. Och glutenfritt i en månad för att minska på inflammatoriska processer i kroppen.

Förutom att knapra en massa piller och dricka vidriga algdrinkar så har vi haft en rätt najs helg såhär långt. Igår var jag och Tomas på partaj utan barn för första gången sen vi fick Frida =) Farmor och farfar var här och barnvaktade och det gick så bra allting, och kul hade vi också. Idag blev det en utflykt till Tanto för mig, Frida, farmor och farfar för att heja på Tomas som lubbade halvmaran. Och faktiskt, för första gången kände jag mig lite inspirerad av tävlingen istället för bara bitter och avundsjuk! Det mina vänner var en skön känsla. Tyvärr hade inte Tomas en speciellt skön känsla när han väggade med typ 5km kvar. Han gick ut för att fixa 1:20 men det blev 1:22:50 tillslut. Jag trodde han skulle fixa det, känns som formen varit ganska stabilt bra en period nu, men tydligen var det inte rätt dag idag.

Nu är jag astrött och det blir tidig morgon imorgon, så godnatt!

tisdag 9 september 2014

Kroppscanning

Morgonpuls igår: 58 
Morgonpuls idag:58

Jag har haft några dåliga dagar, känt mig nere och haft svårt att glädjas åt bra saker som händer. Det är trist, det är bra mycket roligare att vara glad. Men det är svårt att peppa sig själv när man behöver det som bäst. Jag hoppas det vänder snart. Försöker gå tillbaka till känslan jag hade när jag satt på tåget mot Sundsvall, att jag bara ska använda all tid till att vila och göra sånt jag gillar att göra men sällan har tid till.

På torsdag ska jag göra det här: http://www.kroppiobalans.se/om-es-teck. Kritisk som jag är till allt känner jag mig skeptiskt till trovärdigheten av ett sånt test, men det ska ändå bli spännande.

Hälsan då? Känner fortfarande av vad jag tror är dagisförkylningen, men det börjar bli svårt att veta vad som är vad. Men bra är det inte.




lördag 6 september 2014

Armémuseum, ortostatisk pulstest och fortsatta funderingar

Det går så sakteligen framåt, nu börjar det snart bli svårt att säga vad som är dagismonsterförkylning och vad som är förkylningen från helvetet. Men jag tror att en hel del av snoret och definitivt hostan hör till den förstnämnda. Tänk om immunförsvaret kunde sopa med sig all sjukdom nu när det fick väckas igång på riktigt? Önskedrömma kan man ju alltid.

Jag gjorde om det ortostatiska pulstestet nu ikväll och det ser bättre ut. Kan ju tänkas att det var så himla kasst förra gången för att jag precis insjuknad i dagisförkylningen? Nu var pulsen 56 i liggande och 68 när jag ställt mig upp, alltså inom gränsen för "normalt". Jag kan inte låta bli att fortsätta spekulera över vad det är för skit jag har... jag kan ju förstå överträningshypotesen, den är trolig på många vis, men jag kommer inte ifrån att jag undrar om det är något annat knas. Det känns som att vid överträning är man visserligen infektionskänslig, men mer i form av att man lätt åker på olika förkylningar. Jag har ju haft samma konstanta besvär sedan jag blev sjuk. Och det som inte heller stämmer är tröttheten som många som drabbats av överträning beskriver, jag har inte varit speciellt trött. Jag har inte heller haft yrsel eller drabbats av illamående eller att pulsen rusar onormalt vid fysisk aktivitet... jag har "bara" haft dessa sega satans förkylningssymtom.

Var ju på MR av hypofysen i torsdags. Ibland tänker jag att vore skönt om dom såg en tumör eller nått, då vet jag i alla fall. Fast varför den skulle göra mig förkyld, det verkar förstås konstigt.

Nåja, här händer det trevligheter i helgen i allafall =) Vi har besök av Fridas kusin Leo 12 år som är själv på Stockholmsbesök för första gången, så idag blev det Armémuseum och sen bio för Leo och Tomas medan jag och Frida åkte hem och byggde Duplo. Eller Frida monterar mest ner, det är jag som bygger upp. I morgon blir det stadsfika och spelshopping innan jag drar vidare på lägenhetsvisning. Förhoppningsvis blir det bostadsbusiness snart!

Frida morsar på några gamla soldater

Hade tänkt skriva ett dagisinlägg. Frida har ju varit på dagis nu på egen hand i nästan en hel vecka, och oj vad mycket jag funderingar jag haft om detta under veckan. Men som så ofta löser sig saker med tiden och det känns inte som riktigt lika relevanta tankar nu som tidigare i veckan. Jag får se om det skrivs något om det framöver.

onsdag 3 september 2014

Hemma!

Nog för att jag haft det väldans soft uppe i Umeå där tillbringat större delen av tiden i soffan tillsammans med kusinvitamin. Det kan man kalla kvalitétsvila, riktigt mosa ner sig framför TV.n och dumkolla på en massa program som Idol, Vem vet mest, Halv 8 hos mig, En plats på landet, Projekt Runway, Malou och Nyhetsmorgon. Det ni, nu snackar vi finkultur! Idag kunde jag tack och lov pallra mig ur soffan och var med på varenda föreläsning och gruppövning, känns ju annars lite fånigt att åka ändå till Umeå och för att ligga i soffan, hur skön den än må vara..

Nu är jag i allafall hemma igen, fick bli flyget och det var precis att jag hann hem och pussa lite på Frida innan hon tackade för sig och ville sova. Åh min älskade lilla skrutt, 4 dagar är jättelång tid att vara borta från henne! I morgon får vi i allafall en lugn morgonstund innan hon lämnas på dagis några timmar, och under den tiden ska jag in till Sabbatsberg och göra en MR av hypofysen. Känns väldigt onödigt, men det är en del av utredningen av de lite låga sköldkörtelvärdena så det är väl lika bra att göra det. Nästa vecka ska jag träffa en Endokrinolog också, vet inte riktigt vad han ska göra.. antagligen granska värdena och klura på om det kan vara nått som man ska göra något åt? 

Nåja, medan fortsatt utredning pågår fokuserar jag på min hypotes om överträning/utmattningssyndrom => pajjat immunförsvar => låååååååååååång tid innan jag blir frisk. 

Det är okej. Just nu i allafall, kommer säkert att pendla flera gånger till. Men det känns som en del insikter trillat ner senaste tiden. Jag känner mig inte lika bitter, och jag är inte lika rädd att bli en pösmunk. Jag inser att jag troligtvis kommer att bli en pösmunk, i alla fall med mina mått mätt. Men det får väl vara så då. Några månader som pösmunk är väl inte hela världen? kanske?

Hälsostatus: Dagisförkylningen något bättre, feberfri men äcklig tjock gul snuva, huvudvärk och rosselhosta. "Vanliga" förkylningen då? Ingen aning, den döljs av den andra men den ligger nog där under och frodas i skuggan av sin kompis...

måndag 1 september 2014

Pulsrekord!

Efter att ha legat feberdäckad 2h i soffan mätte jag pulsen till fantastiska 75 slag/min. Är det det hör man menar ned dagisförkylning? Hur länge hann jag vara där,  5 timmar typ? Heja immunförsvaret!

Kul det ska bli att gå på föreläsningar i morgon...