Vår stortjej Frida håller alltså som bäst på att lära sig röja med de andra kidsen på dagis, vilket ger mig och Sam några timmar för oss själva på dagarna. När jag var hemma med Frida var löpvagnen min bästa vän, det var klockrent att köra löppassen med henne i vagnen. Nu är jag ju inte lika löpbar, har fortfarande lite känning i högra vristen och tar det väldigt piano. Då vare sig MTB eller rullskidor rimmar väl med barnvagn har jag fått hitta andra lösningar, och tack vare min cykelsatsande sambo står det numer en trainer hemma i vardagsrummet! Funkar perfekt att köra medan parveln sover. Dessutom har jag skaffat gymkort på Puls o Träning som ligger typ 200m från vårt hus, och där man dessutom får ta med sig barnvagnen dagtid. Så cykel och crosstrainer får det bli tills löpningen kommer igång, inte världens roligaste men vad fan, det funkar. Alla som säger att dom bara tränar för att det är kul snackar goja, det är fasen inte kul att träna varenda gång. Inte ens majoriteten av gångerna om jag tänker efter.. Många positiva ord kan användas, men sällan "kul"... Nåja det var ett sidospår. Nackdelen med de här barnvänliga passen är att Sam helst ska sova när de bedrivs, vilket gör att längden är omöjlig att bestämma i förväg. Det kan bli en kvart, eller en timme. Fördelen är tillgängligheten, jag får helt enkelt klämma in ett extra pass när det passar för att få till mängden.
Idag blev det iaf en kort löprunda innan lunch, 5km spåret i Ursvik med barnvagn. Växlade med lite gång för att inte fresta på vristen så mycket, och även om det var grymt nice att komma ut i skogen och faktiskt få springa lite så var det väl kanske inte så mycket "träning" . Så, medans Tomas nattar Frida och Sam slaggar i soffan tig jag tillfället och invigdevtrainern. 12* 1 min + 10 min uppvärmning och nercykling blev ett hyfsat fint pass. Men satan vad man svettas inomhus! Och satan igen vad nice med en folköl på balkongen
efteråt!
Uppställd trainer och nedställd bebis
Han är svår på bärsen, Ugglan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar