Så var det gjort, operation check! Ca 1 timme tog det och vaknade upp ur narkosen som efter en lång, ostörd sömn med vackra drömmar. Det här var ju toppen, tänkte jag. Inte hade jag ont heller. Låg och slappade en stund i en fåtölj, sen knatade jag ner på Fältöversten och uträttade lite ärenden innan jag landade på Thelins med en kopp kaffe, en macka och en bok. Fick ju ändå inte amma på en tid efter narkosen så varför inte passa på att ta det lite lugnt? Hemma med barnen fanns både Tomas och farmor så dom hade det nog väldigt bra. Och nog var det bra att jag tog de där timmarna och vilade, för jävlar vad jobbigt det blev när bedövningen släppte! Kommande natt var inte rolig, blödde igenom förbandet hela tiden och ont som in i helvete.
Något bättre kommande dag, men sen kom huvudvärken. Fy, nu kan jag föreställa mig hur det måste vara att ha riktig migrän. För att inte tala om migrän med två småbarn hemma... Nu har det gått några dar till, fortfarande håller huvudvärken i sig men nu börjar jag ana ljuset i tunneln.
Hoppas det här blir vändningen nu. Att jag under nästa vecka kan få börja springa lite, och sen bara trappa upp utan en massa bakslag. Så enkelt livet skulle bli om jag bara fick springa! Stoppa Sam i vagnen och dra av en repa på dagtid istället för att harva runt med rullskidor på kvällarna och tajma gymträning med barnläggning. Åh vad jag hoppas!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar