Jag trodde att jag skulle tycka att träningen blev en skön kontrast mot mammalivet jag lever all övrig tid på dagen (och natten...), att jag med glädje skulle fokusera på mig själv de där träningstimmarna som bjuds. Men alltså fan vad svårt det är, när hela dagarna kretsar kring barnen och man vänder och vrider ut och in på sig själv för att de ska ha det så bra som möjligt, att sedan bara släppa det och istället bli så egocentrisk som det krävs för att uppnå full träningsmotivation. Första 10 min har jag dåligt samvete för att jag lämnar dem över huvudtaget, följande 20 min går till att fundera över något barnrelaterat problem. Typ hur ska jag göra för att Frida inte ska balla ur totalt vid frukosten, kunde jag gjort på nått annat vis när hon vägrade gå från grushögen, får hon för lite egentid med oss, får Sam för lite egentid med oss, varför måste dom servera juice till mellis på dagis, borde prata med dem om det... Varför vaknar hon så ofta på natten, vad behöver jag ta med dagis i morgon, osv osv. Sen, i bästa fall, har endorfinnivåerna stigit så till den grad att allt som nyss kändes hopplöst nu ter sig som piss i havet. I takt med stigande puls blir jag mer närvarande och plötsligt verkar det viktigt igen att nästa intervall genomförs så bra som möjligt. Men alltså det tar minst en halvtimme att ställa om från mammafokus till träningsfokus.
Det bästa är nästan när jag har med barnen, löp/cykelvägen är hur grym som helst. Då slipper jag de första 10 minuterna av dåligt samvete utan istället ser jag att ungen lugnt ligger och spanar i vagnen eller sover. Som idag, efter att ha lämnat Frida på dagis tog jag Sam i vagnen och körde ett riktigt bra pass med backintervaller på hojen. Sam sov hela tiden och under ett sånt pass blir vagnen bara ett grymt träningsredskap, ekipaget väger sina kilo...
Grym intervallbacke!
10 vändor i backen upp mot Ulriksdals Värdshus, sen är man rätt mör i benen. I morgon blir det löpning igen med vagnen, man får passa på att köra så mycket som möjligt dagtid nu när det är så grymma höstdagar ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar