Upptrappning och cykelsupporter

Sitter i bilen på väg till MTB- lopp i Knivsta med en laddad hejaklack bestående av jag själv, Frida och Sam. Få se om lyckas med bedriften att se något av loppet idag eller om myrstackarna i skogen lockar mer... Det kan man säga att en tvååring som supporter är inte att lite på alla gånger. Men vi ska göra vårt bästa att fånga pappa på lite foton! 

För egen del startade dagen med ett rullskidpass på dryga timmen, några vändor i backe och en sväng runt sjöarna. Känner fortfarande av svullnaden i bihålorna efter operationen och jag fräser ut enorma snorklumpar, men nu sen några dagar tillbaka börjar det funka att träna lite hårdare igen. I fredags sprang jag hela 7 km, typ uppvärmning för många men en framgång för mig! 

Hoppas det ska funka nu att trappa upp löpningen. Så himla mycket smidigare då jag kan träna på dagtid med Sam i vagnen än att åka rullskidor och cykla på kvällarna. Den 14 november ska jag tävla förresten! 5km, snöfemman i Lill-Jans. Mål?? Tja vad sägs om sub 23? Kan nog inte vänta mig mer än så... Men kul ska det bli, vi blir förhoppningsvis ett helt gäng mammalediga från Järvastan som ska springa, jag som alltid föredragit att träna i min ensamhet tycker det är superkul med våra gemensamma backintervaller med ungarna i vagnar. Tror jag ska skita helt i att klocka några löptider innan loppet, det får bli en överraskning. Nu ska jag läsa karta så vi hittar till cykelstarten!