Annat som jag aldrig vant mig vid och som jag bara skyr mer och mer är kollektivtrafiken som alltid är överfull, hetsen och stressen i stan, folk som går på cykelbanor, bilar som parkerar på cykelbanor, folkmassor i allmänhet och avsaknaden av enskildhet. Allt jäkla skräp som ligger och skräpar överallt är också äckligt, särskilt med en 2,5-åring som helst vill plocka upp och ta med hem allt vad hon hittar. Utöver det så avskyr jag butiker (tack för nätshopping) och jag blir bara stressad av det FANTASTISKA restaurang- och kulturutbudet som finns här. Aktiviteter i grupp har aldrig vart för mig och jag får panik av att röra mig bland folk.
Men nu är det slut på det! Om knappa 3 veckor flyttar vi hit
Njurunda blir nya adressen, hem till Sundsvallsorten igen efter 16 år på vift =) Villa på landet, stor tomt, garage och gillestuga blir något annat det än lägenhetslivet vi lever idag. Antagligen lär Frida och Sam förbanna oss över detta om en sådär 10-15 år, men just nu känns det grymt bra att ge dem den här uppväxten. Visst kan man växa upp i lägenhet och vara lycklig också, men eftersom jag och Tomas inte riktigt trivs med det så hade det knappast blivit bra för dem heller.
Fan vad kul det blir, jag ska odla grödor så det sprutar ur marken och baka bröd i husets vedeldade bakugn tills det blir en bastu där inne! Eller just ja, bastu finns det ju redan =)
Stort grattis till er! Hus går inte ens att jämföra med lägenhet!
SvaraRadera//Joel
Tack =) Det känns skitkul, och vi vill ha massa besök så bara att planera in en norrlandsresa!
Radera