Måste bara
skriva ett litet inlägg för att tacka alla som anpassar sig efter den oflexibla
småbarnstillvaro jag lever i nu.
-”Ska vi ses?”
- ”Absolut, du
kan komma till oss och äta, då eller då eller då? Men räkna med kaosmiddag”
-”Ska vi ut
och springa någon dag?”
-”Absolut, vi
kan springa här i Ursvik, jag kan mellan 13-13.30 för då sover Sam men måste
vara hemma till 15 för då ska jag hämta Frida”
Då vi fick
barn valde vi medvetet att inte skapa så många rutiner, vi tänkte mer att hon
får sova när hon är trött, äta när hon är hungrig osv. För att inte rutinerna
skulle styra oss totalt. Och jag har också en tanke om att barnen ska få
behålla förmågan att lyssna på sina kroppar och inte på de vanor som skapas av
rutiner. Och jag tycker det har funkat
hyfsat bra. Ingen av barnen har varit sådär jätteberoende av att ligga på ett visst
ställe en viss tidpunkt för att kunna somna osv. Jag vet att några tycker detta
är fel, att barn behöver rutiner för att vara trygga. Men jag menar att
trygghet kommer från något annat, att vi finns där för dem när dom behöver det.
Sen kan rutiner underlätta, absolut, det
blir mindre ifrågasättande och tjafs om man gör samma sak varje dag och barnen
vet att det är så. Men det är något annat.
Men – trots vår
ambition att bibehålla en viss flexibilitet så är det ändå som natt och dag
jämfört med när vi inte hade barn. Även om vi inte försökt skapa rutiner så
BLIR det rutiner som skapas av sig själv, av att barnen följer ett visst
mönster under en period. Dessutom styrs man av dagistider, jobbtider och sånt.
Och sena kvällar är svårt för dom små knoppar ju liksom in mellan kl19-20 på
kvällen. Och förutom att man till viss del måste anpassa sig efter barnens
vanor så är det ett jäkla meck när man ska iväg någonstans. Så mycket att tänka
på att få med – skötväska, extrakläder, mat och så vagnen som ska kånkas med i
rulltrappor och nerkissade hissar, onda blickar på överfulla pendeltåg och behov
av blöjbyten mitt i rusningen.
Så – tack till
vännerna som så många gånger kommit hem och delat vårt kaos hemma, som anpassat
sig efter sovtider och dagishämtningar och inte gnällt över att bli ständigt avbruten
i samtalet av en trotsig tvååring. Ni är guld =)
Välkommen till Kaos-Karlberg/Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar