tisdag 28 juni 2016

Midsommar och tävlingsladdning

Tävlingsdags igen, på lördag går det 62k långa Percykelloppet av stapeln i Näsviken, Hudiksvall. Tror det är ett rätt lättcyklat lopp rent tekniskt, men det behöver ju inte bli lättsamt för det. Tvärtom nästan, är det lättåkt går det fort och att cykla fort är inte min styrka. Men jag har höga förväntningar, det är första loppet (förutom DM, men där var målet bara att klara banan..) sedan jag började cykla lite mer målinriktat och uppstyrd och jag hoppas få kvitto att det givit resultat!

Midsommarhelgen innehöll en hel del cykel den med, det var ju jag och Tomas dom styrde planeringen så mina stackars föräldrar fick hala fram hojarna dom med och haka på över backarna. Det började med att jag och Tomas med varsin unge i vagn cyklade den ca 25k långs sträckan hem till mamma och pappa och sov där. På fredagen, midsommarafton, utökades karavanen med ytterligare 4 cyklar och två vagnar med kusinerna i. Stopp för groddans och fika på Klingstagården , solen stekte och det var idylliskt värre. Sen fortsatte turen hem till Veda för fortsatt firande med härligt trötta cykelben efter att ha dragit runt på vagnen över "bergen" för inte är det direkt platt här i trakten. 

Midsommarfina tjejer med mormor/farmor

Kusin Tim och Matilda

Dagen efter blev det ett av de sällan förekommande löppassen. I söndags ett långpass på hojen, ca 2,5h med lite högre fart, och i går backkörning på Nolbykullen. Har fortfarande inte lyckats cykla upp på toppen, fast igår var det nära! Idag blir det utflykt med vagnarna igen, Svartviks herrgård är målet med sin lekpark och lunchbuffé. Tanken är att det ska in 30 sekunders intervaller på vägen, fast såhär på morgonkvisten känns benen lite trötta efter gårdagens backe... 

Förutom allt tränande fixas och donas det här på tomten, garaget håller på att ordas upp och igår lyckades Tomas slutföra fönsterbytarprojektet på gillestugan. Själv vallar jag mest barn och rycker lite ogräs här och där. Fattar inte hur blott två ungar kan kräva så mycket fokus! 

Det är liksom ingen idé att försöka hålla dem rena... 

lördag 25 juni 2016

Sovmorgon

Ligger inklämd mellan två snusande ungar som tycks ta sovmorgon- klockan är långt över sex! Smög just upp telefonen, morgonpigga mamman orkar inte låtsassova längre. Sam har inte ätit inatt! Första gången, flaskan är lika full nu som då vi lade oss. Givetvis kommer det ALLTID vara såhär nu, inget mer nattmatande och sovning till 7, minst. För är det något man vet med barn så är det att alla positiva förändringar är beständiga. 

Jag gissar att jag inte behöver skriva ut ironin... Men gött nu med nästan en hel natts sömn i alla fall!

Jag sprang igår, tyckte det passade sig med en svettig löprunda sådär dagen efter midsommar. Eller snarare ville jag vila röven från cykelsadeln. Hittade en riktigt fin löprunda i skogen här bakom huset, var ute i ca 40 min i rätt behagligt tempo och avslutade det hela med lite styrka uppe vid grustaget. Kändes oväntat ok att springa, händer ju typ en gång i månaden nu. Fast jag fick mer ont i höftjäveln på kvällen. Tyckte det börjat bli lite bättre. Hur lång tid ska det ta??? Borde jag gå tillbaka till sjukgymnasten för en stötvågsbehandling till? Eller är det bortkastade pengar? Även om cyklingen är buskul nu och jag tror nästan jag fortsätter "satsa" på det även om höften skärper till sig så vill jag ändå kunna sticka ut och kuta när andan faller på. Älskar ju att springa, och så jäkla praktiskt om man är iväg någonstans att slippa släpa/låna cykel för att få sjysst träning. Jag tror jag ringer sjukgymnasten idag. 

Klockan är nu 7:04 och barnen sover än. Skulle så hjärtans gärna smyga upp och påta på lite i köket på egen hand, få fixa frulle utan ett barn på bänken med hundra åsikter och ett hängandes i byxorna med minst lika många, om dock mindre verbalt uttryckta, åsikter. Men jag säkert som amen i kyrkan så vaknar den ena varpå hen väcker den andre om jag så mycket som tänker tanken att röra på mig, och istället för egentid blir det barndubbel. Så nä, jag ligger kvar.

torsdag 16 juni 2016

MTB DM Västernorrland

Igår drog vi nytta av att ha flyttat närmare familjen, då vi fick chansen att lämna barnen hos mormor och kusinerna för att åka till Härnösand och DM i MTB som gick av stapeln på Vårdkasberget. Eller DM var det egentligen inte för oss då vi kör sportklasserna som inte har DM-status... Nåväl, ryktet gick att banan var riktigt krävande såväl fysiskt som tekniskt, så det var med viss farhåga jag cyklade iväg med Tomas på ett uppvärmningsvalen på den 6,5k långa banan. Och jävlar i min låda, farhågan var väl berättigad! Vad gäller det tekniska åtminstone, fysiken satt där den skulle efter all cykling senaste veckorna. Men var jag rädd innan blev det inte bättre av att provcykla banan, jag var nästan gråtfärdig och beredd att kasta in handduken efter 10 minuter. Och eftersom jag är som jag är tänkte jag dessutom att MTB minsann är ett jävulens påfund och att jag aldrig mer tänkte utsätta mig för något dylikt. Nä, löpning ska det vara, inga jävla cyklar och trängsel på apsvåra stigar. 

Så när starten gick stod jag ödmjukt längst bak, vägrar ha hetsiga cyklister i röven när jag redan var på maxad stressnivå. Men alltså- det händer något konstigt i cykling när fokus ändras från att ta sig fram till att cykla fort. Tidigare oöverstigliga hinder blir knappt märkbara när man istället söker efter partier där det går att cykla om den framförvarande. Banan som tidigare kändes som ett skämt blir galet rolig och har ett flow jag aldrig upplevt tidigare. Utmanande, javisst, men inte omöjlig. Klarade mina två varv utan ett endaste nedsteg vilket i sig var en stor mental vinst. Dessutom var benen samarbetsvilliga och jag passerade ett tiotal cyklister innan de 13k var avverkade och jag kunde njuta av endorfinboosten medan jag väntade in Tomas som gjorde ett riktigt fint lopp och tog hem segern i herrsportklassen. 

Om jag ska lägga ner cyklingen? Ehhhh, kanske inte ändå... Det är ju en himla fin sport det där 😉 

Torrt, soligt och en på alla vis fantastisk kväll!

Hur gick det förresten på Ekebyloppet som jag sprang förra veckan? Placeringsmässigt gick det ypperligt, en första plats blev det, men alltså 5k på nästan 22 minuter ska man egentligen inte vinna på... Aja, det var ett supertrevligt lopp och vi hade en riktigt fin dag jag och Lisa!

Innan start, Lisas tredje lopp ever och en 12e plats! 

Mer har hänt i veckan också, Frida gjorde löptävlingsdebut på Deltaterrängen, en slags terrängserie med tre deltävlingar på våren och fyra på hösten. Gratis start och det kryllar av folk, mest av den mindre sorten. Helt underbart. Mindre underbart att jag inte fick springa själv, men nu tänkte jag försöka få ordning på den här höften först.

 Storebror in action

Sambo in action

Frida in action 💜



söndag 5 juni 2016

Raceday

Morrn! Är i Uppsala, har haft några ljuvliga dagar tillsammans med de här glada tjejerna 


10 år sedan vi tog sjukgymnastexamen! 3 grymma år delade vi i Uppsala och har sedan följt varandra genom medgång och motgång, vänner som man kan luta på. Tack för att ni finns tjejer. Och för att ni köper hus med solig veranda och utsikt över skogen 

Och varför inte utnyttja det faktum att det faktum att ni är just sjukgymnaster en dag som idag när det ska springas? Tack Lisa för tejpning och rehabtips, hoppet tändes! 


Springas alltså, jodå, 4,5k runt Håga i dagen Ekebylopp som så lämpligt gick av stapeln idag innan jag sätter mig på tåget hem. Finns längre banor också, men som läget är känns 4,5k alldeles tillräckligt. Fick tredje och sista stötvågsbehandling en på höften för en vecka sedan men har inte sprungit egentligen sen spring Cross, föruto de 2,5k på Tyresöstafetten för några veckor sedan. Jag springer bara när jag får tävla ;-)

Det kommer ju knappast gå bra, konceptet att vila sig i form har sina gränser även det. Men solen skiner, sällskapet är det bästa då Lisa också ska springa och jag har en annars oplanerat barnfri dag i Uppsala, så det gick liksom inte att låta bli.

Sen blir det najs att komma hem till det här gänget! 


torsdag 2 juni 2016

Sjukstuga

Får bli ett kort inlägg ikväll, om jag som vanligt vaknar runt 3-tiden och hostar bort resten av natten så är sömn-minutrarna dyra. Inte helt otippat blev förkylningen inte bättre av helgens uttömning av energi, har en riktig jäkla dryg torrhosta och rösten är inte i form för någon skönsång om man säger så. Inte för att den är det i vanliga fall heller. Var hos min farmor och hälsade på idag och hon berättade att hennes idrottslärare sagt åt henne att inte sjunga för att hon bytte tonart i varje mening. Så fick man veta var den egenskapen kommer från... 

Som sagt, sjukt var det här, ska inte träna nu innan jag är frisk. Förutom att gräva rabatter och måla verandor. Och bolla runt två snorungar. Men träning finns i tankarna, i form av; cykla eller springa? Köpa löpband eller trainer? Om man nu måste välja? Just nu ger dig självt, så länge kroppen inte vill springa cyklar jag en massa helt enkelt. Om jag blir frisk. Sov gott

Hårdingarna. Det var inte varmt..