lördag 25 juni 2016

Sovmorgon

Ligger inklämd mellan två snusande ungar som tycks ta sovmorgon- klockan är långt över sex! Smög just upp telefonen, morgonpigga mamman orkar inte låtsassova längre. Sam har inte ätit inatt! Första gången, flaskan är lika full nu som då vi lade oss. Givetvis kommer det ALLTID vara såhär nu, inget mer nattmatande och sovning till 7, minst. För är det något man vet med barn så är det att alla positiva förändringar är beständiga. 

Jag gissar att jag inte behöver skriva ut ironin... Men gött nu med nästan en hel natts sömn i alla fall!

Jag sprang igår, tyckte det passade sig med en svettig löprunda sådär dagen efter midsommar. Eller snarare ville jag vila röven från cykelsadeln. Hittade en riktigt fin löprunda i skogen här bakom huset, var ute i ca 40 min i rätt behagligt tempo och avslutade det hela med lite styrka uppe vid grustaget. Kändes oväntat ok att springa, händer ju typ en gång i månaden nu. Fast jag fick mer ont i höftjäveln på kvällen. Tyckte det börjat bli lite bättre. Hur lång tid ska det ta??? Borde jag gå tillbaka till sjukgymnasten för en stötvågsbehandling till? Eller är det bortkastade pengar? Även om cyklingen är buskul nu och jag tror nästan jag fortsätter "satsa" på det även om höften skärper till sig så vill jag ändå kunna sticka ut och kuta när andan faller på. Älskar ju att springa, och så jäkla praktiskt om man är iväg någonstans att slippa släpa/låna cykel för att få sjysst träning. Jag tror jag ringer sjukgymnasten idag. 

Klockan är nu 7:04 och barnen sover än. Skulle så hjärtans gärna smyga upp och påta på lite i köket på egen hand, få fixa frulle utan ett barn på bänken med hundra åsikter och ett hängandes i byxorna med minst lika många, om dock mindre verbalt uttryckta, åsikter. Men jag säkert som amen i kyrkan så vaknar den ena varpå hen väcker den andre om jag så mycket som tänker tanken att röra på mig, och istället för egentid blir det barndubbel. Så nä, jag ligger kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar