Percykelloppet

Racetajm idag igen! Lämnade kidsen hemma hos mamma och pappa igår kväll, poppade nostalgirock ensam i bilen hela vägen hem och såg fram emot en natt utan nappflaskor och en frukost utan grötkladd innan vi rullade mot Glada Hudik och Percykelloppet. Det var nästan lika skönt som jag föreställt mig, fantasi slår alltid verkligheten. Men vi njöt av lugnet och snart var cyklar med tillbehör packade och vi tog sikte mot regnmolnen. SMHI lovade att vi skulle bli dyngblöta, men i vanlig ordning håller de inte vad de lovar och regnet upphörde lagom till starten. 63k skulle avverkas och ryktet viskade om en teknisk enkel bana men med ett gäng höjdmetrar. Vilket visade sig stämma. Jag hade inte sett någon startlista innan så jag hade inte haft möjlighet att nät-stalka mina konkurrenter, men väl på plats såg åtminstone två tjejer tokproffsiga ut så jag fick mindrevärdeskomplex och backade några steg i startfållan. 

Men väl iväg var det bara att ösa, som vanligt är tempot ursinnigt i starten för att stanna av totalt i första uppförsbacken. Idag var det dock som sagt en tämligen lättkörd bana så det där totala stoppet uteblev, men fältet spred ändå ut sig rätt fort och jag lyckades komma med en klunga på 5 som sen samkörde nästan halva loppet. Passerade första tjej efter några km, hon hade fått jaga positioner efter en vurpa framför henne och gick helt stum i första backen. På såna här banor är det ovärderlig för mig att komma i en bra klunga, för att hålla högt tempo i lättåkta partier är inte min styrka såvida jag inte har bra ryggar att rulla på. Men jag gjorde mitt jobb jag med, gick upp och drog i uppförsbackarna där jag hade pigga ben idag.

 Första loppet i Sundsvallscyklisternas färger

Efter ca 35k kom en rejäl stigning och jag lämnade klungan bakom och lyckades plocka in två killar som låg lite framför, och så körde vi tre ett tag tills den ena släppte och vi två som var kvar hjälptes åt resten av loppet in i mål. Sista kilometern kom Tomas och mötte upp, han hade gått i mål ca en kvart innan på en strålande 6e plats. Det var såklart skitkul att få rulla över mållinjen som första tjej och det gav helt klart mersmak till fortsatt cyklande, även om höfteländet nu faktiskt tycks börja ge med sig lite. 

Efter prisutdelning och den klassiska afterrace-pastasalladen började det regna igen och vi åkte hem till våra goa skitungar och käkade pizza! En bra dag helt enkelt