torsdag 29 september 2016

Bryta ihop och komma igen

Ibland är det nog så att man får känna sig besegrad, kavla ner tröjärmarna och minska på ambitionerna för en stund. Det hr har vart en sån vecka. Mycket pluggande, jobbresor för Tomas del och krasslig Frida på det. Hjärnan gick på högvarv och jag bestämde mig för att lätta på bagaget- träningen fick stryka på foten. Lite transportcykling till och från dagis men annars har tiden och framförallt fokuset legat på barn och studier. Egentligen inte så att jag kännt mig sliten rent fysiskt, men hjärnan har liksom inte mäktat med alla delar i vardagspusslet. Men nu börjar jag komma över ytan igen, och cykelsuget pockar på. Egentligen var det nog inte fel med en off-vecka såhär på höstkvisten, vila kropp och knopp och ladda inför höst- och vinterträningen. Dock hade jag tänkt köra höstrusket på söndag som säsongsavslut och ta en viloperiod efter det, nu blev det lite omvänd ordning. Kommer att köra på söndag ändå men är inte speciellt tävlingstaggad längre, får se vad som finns i kroppen efter denna kaosvecka. Har inte heller bestämt om jag tar en lite lugnare vecka till, det kanske inte skadar? För sen blir det allt annat än lugnt, min plan är att lägga mig på rätt tung volym ett tag framöver och då behövs både ben och huvud som är med 100% med på tåget

 Långjästa surdegsbullar kan man ägna sig åt på vab-dagar


En krasslig hund

torsdag 22 september 2016

Kort och intensivt

För bra träning krävs en del långa pass, men alla bra pass behöver inte vara långa! För att bryta ett negativt mönster av gnäll, tjat och utbrott (pratar både för barnen och mig själv...) fick brorsan och barnens kusiner rycka in igår. Jag bestämde att ta bilen och hämta på dagis för att åka direkt till Kusin-Idas dagis och hämta henne för en kväll tillsammans med brorsan. Ida är lika gammal som Frida och hennes lillebror Tim är lika gammal som Sam, så det är perfekt med lekkamrater i familjen! 

Nåväl, bil till dagis = utebliven träning. Det går ju inte för sig så istället fick det bli ett kort pass innan lunch. Och ibland är de korta passen de bästa. Igår blev det 5 min upptramp och sen 20/70sek intervaller tills jag var hemma igen, 17 stycken blev det och passet (inklusive dusch) tog totalt under 45 minuter. Det var välinvesterad tid från matteboken. 

Idag körde jag en ny variant transportträning, cykel till dagis och sprang hem och sen tvärtom vid hämtning. Alltså 2x5km löpning. Och det räckte visst för att få ont i höften igen som jag trodde äntligen var bra. Fan, löpning är inte nyttigt! Får köra på med mina 5km en gång i veckan ett tag 
till. 

En kopp kaffe på bron...

...medan barnen leker i sandlådan. Så idylliskt har vi det alltid ;-) 

Annars har det vart en galet mycket bättre dag med barnen idag, kusintricket funkade och nu har vi skoj tillsammans igen! Dagsprojektet var att riva en gammal koja ute i skogen bakom huset och sen bygga en ny, Frida är helpepp och Sam är glad så länge han får ett verktyg att hålla i. 

Nu får vi se om jag får till någon träning i helgen, Tomas är borta till på söndag och utan dagis är jag förpassad till trainer. Och det vete fan om jag är riktigt redo för den ännu?! Kan gott ta det lite chill 1-2 veckor nu innan höst/vinterträningen körs igång på allvar.

tisdag 20 september 2016

Billiga barn och transportcykling med kvalité

Här hemma fortsätter plugg-barn-cykellivet för full, just nu känns det som fördelningen är 80% barn, 75% plugg och 60% cykel. Det blir aningens mer än 100% och det är precis så det känns. Vilket gör mig till en allt annat än exemplariskt pedagogisk mamma. Jag har motsatsen till en ängels tålamod. Jag är inte lyhörd, överseende och kärleksfull. Och det rimmar inte speciellt väl med dagiströtta hungriga barn. När Frida absolut måste klistra fast pappersblomman på teckningen innan maten och Sam samtidigt inte kan tänka sig att göra ett endaste dugg innan maten och deklarerar också detta med all tydlighet, då brinner det i skallen på mig. Då är jag inte stolt över mitt moderliga ordval. 

Varje dag är inte en dans på rosor


Inte så oskyldiga som dom ser ut..

Men bra cykling blev det i allafall idag, efter att ha lämnat barn och parkerat cykelvagnen på dagis i morse rullade jag vidare mot Skallböle vattenkraftverk där dagen skulle tillbringas för en ökad kunskap om mitt framtida yrkesområde. Knappa 4 mil dit och lika långt hem satt fint i benen som redan var tyngda med träningsverk efter ett återfall i löpningens tecken 

Dagens transportmedel 


lördag 10 september 2016

Hälsingebocken racereport

Så var det dags för en racereport igen då! Duggar tätt mellan loppen nu, himla skoj. Och man ska inte underskatta tävling som träningsform, det börjar gå lite lättare att hålla uppe tempot även på småstigarna nu tycker jag. 

Idag var det dags för Hälsingebocken i Norrala, strax norr om Söderhamn. Det var Söderhamns Cykelamatörer som stod värd för arrangemanget och det gjorde de med bravur! Att banan dessutom till stor del bestod av torra härliga tallmostigar gjorde det inte sämre. Försökte få en bra position från start idag men lyckades inte helt bra med det. Fasen, jag kommer aldrig lära mig gilla cykelstarter. Hetsigt och trångt men ändå   måste man ju ligga med därframme om man inte vill hamna hjälplöst efter när det smalnar av på mindre stigar. Nåväl, snart hade fältet positionerat sig och det rullade på fint. Idag fick jag känna mig stark på grusvägarna och var uppe och drog mest hela vägen, annars brukar jag ju åka snålskjuts på grabbarna. Men det var skoj att få köra "mitt" race och fördelen att ligga först i klungan är att man har fri sikt i skogen och slipper överraskas av stenar och annat skräp som kommer i vägen. Annars har jag inte så mycket att säga... 30km, bara att gasa så mycket man orkar. Påhejad i mål av Tomas och barnen och svärföräldrarna som kommit för att kolla också. Väl i mål (som första dam, ca 10 min efter segraren) var jag så lyrisk över fina banan så jag skickade ut Tomas på ett varv också.

Dagen i ära fick jag inviga en ny hjälm inköpt i Percykel-butiken i Hudik på vägen till loppet, grymt bekväm och framförallt slipper Tomas klaga på att jag kör med hjälmen i nacken ;-) 

Vitt på skallen nu! 

Vad händer framöver då? Bortsett från plugg och dagiscyklingar går det ju faktiskt ett 4-timmars race i Östersund på lördag, men det känns lite tveksamt om vi mäktar med att packa ihop familjen och dra iväg ännu en helg, och det ser ut att bli svårt att få till det med barnvakt också. Får se hur veckan utvecklar sig. 

Väl hemma blev det hämtpizza och trädgårdseldning, en himla fin höstkväll i Veda! 


torsdag 8 september 2016

Gräsänka och vagnträning

Så har vardagen sparkats igång, och det med besked! Tomas vart kommenderad till Göteborg tre dagar denna vecka och även följande två, vilket betyder att jag kör 100% barnlämning, barnhämtning och däremellan pluggar för allt jag är värd, ty timmarna är lite knappa. Vill helst inte ha dom på dagis längre tid även om dom trivs, eftersom Sam bara är dryga året gammal... Alltså får jag trixa lite för att få till träningen, ofta i form av omvägar till och från dagis (cyklar ju dit med kidsen i vagnen). 

Idag blev det backintervaller, kör på asfaltsvägen upp mot Njurunda kyrka från trädgårdshandeln nedanför. Och det tar på med dubbelvagn och två ungar! Särskilt som Frida pladdrar oavbrutet och kräver min delaktighet i konversationen med alltför täta mellanrum för att jag ska hinna ta ett ordentligt andetag emellan...

Sen blir det fullt ös med kidsen några timmar tills dom slocknar runt 20, och på det avslutas kvällen med några timmar plugg igen. Tur vi knappt hunnit skaffa några vänner här uppe, hade inte haft tid att träffa dem ändå... 

Men jag gillar det ändå. Som bekant är rutiner min grej, då blir jag trygg och lycklig. Dessutom kändes benen riktigt bra idag så det bådar gott inför Hälsingebocken MTB i Söderhamn på lördag, racetime igen!!

"Mamma, varför cyklar du UPP för backen igen??" Ja det kan man fråga sig... 

En till bild från helgen:
Foto: Frej Lindström


söndag 4 september 2016

BikeBoost MTB

Idag var det alltså dags för race igen, vi hade slagit läger hos mina kusiner i Umeå för att köra varsin tävlingsdag under Bike Boost MTB- helgen som arrangerades av Gimonäs CK. Igår körde Tomas XC vilket var 4 varv på en 6km bana och slutade på en fin femte plats efter att ha konstaterat att benen inte var superheta efter Ragunda och en intensiv vecka på det, samt att det onekligen finns en del fördel med fulldämpat på en stökig tävlingsbana... (Kan ev bli en utökning av cykelstället framöver).

Idag var det sen min tur att ge mig ut på en 4-mils bana som delvis gick längs samma bana Tomas cyklade igår, en hel del andra steniga och stökiga småstigarna men också en hel del riktigt fina stigpartier. Vi var fyra tjejer anmälda till långa banan men jag hade ingen aning om vilka de andra var. 

Starten gick och det var masterstart ca 1km innan vi gav oss av in i skogen. Som vanligt har jag lite svårt att trängas och ta en bra position i starten, gillar inte den där positionshetsen men har samtidigt insett hur viktigt det är om man inte ska hamna efter direkt. En lucka på cykel kan blir svår att täppa igen. Tyckte iaf jag kom iväg hyfsat idag. Fort blev det ett gäng kringelikrokar på studsiga småstigarna med massa sten och jag började förstå vad Tomas menade med att det kanske inte var optimalt att cykla hardtail. Studsade runt som en flipperkula och fick lämna lucka till första tjejen som var strax framför mig. Hon var för övrigt riktigt bra på dessa tekniska partier och jag trodde segern var utom räckhåll för mig idag. Men jag var stark på de större stigarna och i de få backar som fanns och plötsligt var jag uppe i rygg igen, och nu mer eller mindre följdes vi åt tills det var en mil kvar till mål. Hon drog ifrån i sten-stöket och jag plockade in däremellan. Vi hade fint flyt båda två i ett tekniskt roligt parti och jag började känna att det var skitsamma vem som vann, det var så himla kul att bara cykla. Men så gick jag om i en uppförsbacke och strax efter fick hon lite kedjestrul och tappade några sekunder, så jag tog chansen att skapa lucka och körde på allt vad däcken höll. Vågade inte slappna av en sekund utan försökte ta alla tekniska partier så fort jag bara kunde och gasade däremellan, och trots en liten felcykling höll det hela vägen in i mål! 

Mål i sikte!

Det blev seger idag 😊

Nu väntar en vecka full av plugg, det kommer bli tuffare än jag räknat med att hinna med studierna medan barnen är på dagis. Dessutom ska Tomas jobba i Göteborg några dagar varje vecka kommande tre veckor så jag räknar med att det blir rätt intensivt med ungarna också. Dom är fasen helt omöjliga just nu bägge två, en ettåring som springer runt och drar och sliter i allt han inte ska och en treåring som kan själv och som vill vara stor och liten på samma gång. Men min kära sambo har riggat trainern i veckan så det kan tänkas bli något kvällspass sen bråkstakarna somnat även om jag är gräsänka i veckan. 


torsdag 1 september 2016

Inför BikeBoost!

Till helgen är det alltså dags igen för race, lite kortare denna gång. 40km närmare bestämt. Det blir en helhelg med cykling i Umeå, redan i morgon får jag återförenas med familjen i Björkarnas stad och sen är Tomas först ut med XC-lopp på lördag. Tror han kommer köra 4 varv på en bana på ca 6km, perfekt publikvänligt för mig och kidsen! Sen växlar vi uppdrag och på söndag ställer jag mig på startlinjen och Tomas tar ledningen över supporterklubben. Hoppas bara jag kommer till start, har ju vart lite krasslig i halsen några dagar nu och bara tagit det lugn här i Skellefteå efter löppasset i tisdags. Fast med lite god vilja känns det redan bättre så jag är försiktigt hoppfull.

Vila eller ej, fullt upp är det ändå! Om jag trodde jag skulle ha massa tid över till annat än plugg denna höst lär jag bli besviken. Nog för att jag läst en massa matte på gymnasiet men det var just det - på gymnasiet. Börjar bli rätt längesen... 

Men nu slår jag igen böckerna för kvällen och hoppas på en god natts sömn, den sista ostörda natten på ett tag...