Vi hade ett snack, jag och Tomas, om hur jag ska tänka kring alla dessa sjukdomar. Jag var inne på att lägga om målen och förväntningarna ytterligare, typ sänka nivån på alltihop. Bli en normal människa som tränar en del och tävlar sådär ibland bara för att det är kul. Springa lite, cykla lite... hänga med barnen och odla morötter. Och om det förändrar sig, om jag får vara frisk så kan jag trappa upp det hela igen. Tomas tyckte väl mer att jag inte gett mig någon riktig chans att bli helt frisk, tränat för hårt för fort efter varje förkylning. Han kan ha rätt i det, jag tycker jag tagit det ganska lugnt men antagligen pratar vi om veckor och månader, inte några dagar. Så han snitsade ihop en plan fram till första racet i maj. Det står typ "bli frisk, cykla lätt distans, träna teknik, cykla lite mer distans, träna teknik..." först om två månader ska jag lägga in mer intensiva pass igen.
Jag känner att jag lika gärna kan testa, har inte så mycket i formväg att förlora och teknik behöver jag verkligen nöta.
En annan sorglig sak är att Frida hux flux bestämt sig för att sova i eget rum! Våran supermammiga tjej som jag trodde skulle snusa mig i nacken på nätterna till hon blir 15, minst! Men nej, nu ska hon somna själv i egen säng i eget rum, lillskruttan. (När jag beklagar mig över att barnen stör nattsömnen pratar jag 99,9% av gångerna om Sam som oftast är helt omöjlig på nätterna. Frida brukar bara ligga stilla och vara varm och gosig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar