söndag 23 april 2017

Västernorrlandscupen #1

Idag blev det faktiskt, lite otippad, nummerlappsdebut för året. När det annonserades om Västernorrlandscup på FB tidigare i veckan blev vi sugna på en familjeutflykt till Härnösand och dom fina MTB-banorna på Vårdkasberget där, så i morse packade vi ungar, cyklar och fikaväskan och drog iväg. Eftersom Tomas är den som kommer köra race i Högbo nästa helg fick jag den äran att ställa mig på startlinjen idag tillsammans med ett tiotal andra cyklister, varav 4 tjejer. Dock ensam i min klass. 5 varv skulle köras på en 2,25 km lång bana som vi bekant med från DM förra året. Grymt bra bana för teknikträning med massa kurvtagningar, uppförskörningar och en del stenskrammel. Kurvor är ju min svaga sida så det var väl bara att ta tillfället i akt att öva.

Starten gick uppför en lång backe, så i min tävlingsiver fick jag känna på blodsmak i munnen och syra i benen med detsamma. Tänkte att detta kunde bli jobbiga varv. Men snart hittade jag rytmen och tempot, lade mig strax bakom juniortjejen Lia som var grymt startsnabb och kände in läget lite. Efter halva första varvet gick jag förbi och sen blev det solokörning kommande 4 varv. Skönt på sätt och vis att slippa ha någon i hasorna i de tekniska bitarna, blir så stressad av att känna att jag kanske bromsar upp någon. Men dåligt för viljan att verkligen pressa mig, utan någon att fajtas mot blir det svårt att få ut det där allra sista. Sen är jag lite för dålig på de svåraste partierna också för att fysiskt kunna maxa under en hel sån här bana.

Väl i mål som 3e cyklist och första dam fick Tomas som haft barnpassningen dra iväg på 5 varv, tävlandes mot klockan. Och det gjorde han bra, även om inte heller han fick till ett kanonlopp så hade han med den tiden landat först över mållinjen med ca 1 minuts marginal.

Ett bra pass fick vi bägge, helt kanon med den här typen av enkla arrangemang. En ordentlig genomkörarae och åtminstone för mig grymt bra teknikträning. Sen skadade det inte att vädret var på vår sida och bjöd på sol, så det var mysigt att hänga ute med barnen också.

 Kurvtagning - inte min starka sida

 Tomas gör det lite bättre...

 ...och en som håller på att lära sig!

tisdag 18 april 2017

Bekänner färg i långbacke

Ofta försöker jag klara av träningen i samband med hämtning och lämning, jag gillar känslan att vara "klar" när jag kommer hem med barnen. Ofta behöver jag plugga en stund på kvällen, eller bara pyssla runt och fixa för morgondagen.

Men ibland är det faktiskt skönt att dra iväg på ett pass på kvällen när Tomas kommer hem. Och ibland får jag inte ihop det under dagen, vissa pass funkar inte att köra i samband med dagisturen. Som idag, hade bestämt mig för att det var dags för långbacken upp till masten. Lång är den, det tar för mig runt 8-9 minuter att cykla uppför hela. Och tydligt blir det att det är en bit till toppformen, fick kämpa på rätt bra för att fixa 4 vändor idag, och då pressade jag inte ens så jättehårt. I höstas körde jag ofta 5-6 vändor, med ett helt annat tryck på pedalerna. 

Men, fan vad fint ändå att vara på väg igen, att sakta trampa åt rätt håll. Blir lätt stressad när jag tänker på dom första loppen som närmar sig alltför fort, redan om en månad är det dags för Skandisloppet i Uppsala. Får påminna mig om att jag inte kommer vara på topp, det är liksom inte meningen att jag ska vara det. Men en ska ändå orka köra race i 51km, det är inget man fiser ur sig när man inte är i form. 

 4 vändor fick räcka idag

måndag 17 april 2017

20-minutare och litet kvitto att det går åt rätt håll

Jodå, det blev en sväng till Kliss igår. Eller nästan, vände strax innan stugan. Vart ju bara sten och skrammel tillslut, fel vägval fick jag bekräftat av modern väl hemma igen. Lite lamt pass för att en skulle känna sig tillfredsställd, så siktet fanns på 2x 20 min på trainern när ungarna somnat. Fast att få dem att somna inom rimlig tid när dom såklart sov i bilen på vägen hem från mormor och morfar, det är en omöjlig uppgift. Klockan hann bli både 21 och mer därtill innan dom sussade sött, och eftersom min egna  läggningstid därmed passerats (nej, jag är inget vidare kvällssällskap...) ifrågasatte jag både en och hundra gånger beslutet att dra på mig blöjbyxor och dra igång dom planerade 20-minutersintervallerna. Men jag visste att jag egentligen inte hade något val, skulle vara så sjukt missnöjd med mig själv om jag bangade. Så valde ut en podd i lurarna och drog igång. 

Och som vanligt är det sällan så vidrigt som man trodde när man väl sitter där. Hade väl kanske inte motivationen att ta ut mig så mycket jag hade kunnat, men snittade ändå 3,7watt/kg. Förvisso inte så värst imponerande i cykelkretsar, men det är bra mycket bättre än det tröskeltest jag gjorde i början av året, tror jag fick ihop 3,3 watt/kilo då på ungefär samma upplevda känsla av intensitet. 


Bara att fortsätta trampa på! 

Idag fick kidsen följa med på träningspasset, packade lite fika och tog sikte på en påskstängd förskola = lekplats. 28km med vagn på släp i maklig fart var alldeles lagom idag. I morgon blir det ett hatkärt återseende med långbacken upp till masten, det kan bli jobbigt. 

lördag 15 april 2017

Mer cykling på banorna vid LV5!

En sån påskhelg. Jag som trodde den skulle handla om att överleva snarare än att leva som gräsänka med ungarna hela långa helgen. Men jag har ju inte varit själv. Svägerska, kusiner och föräldrar, nykläckt tremänning, mina egna kusiner, morbror med sambo. Familjen. Såna dagar prisar jag beslutet att flytta hem. Och barnen, som senaste veckan slagit pers i gnäll och gråt, har tvärvänt och varit glada och drivna. Finns väl inget värre än att försöka bryta ett gnällhumör och peppa igång en 3,5-åring att göra något. Och finns väl inget bättre än att bara hänga med som en skugga i bakgrunden och se samma tjuriga 3,5-årings egna driv, upptåg, pysslande, fixande och lekande. Lyssna på hennes pladder där hon avbryter sig själv, se hur hon växlar från "jag, jag, jag" till att bli uppmärksam och omtänksam mot alla runtomkring. 

Det är värdefulla stunder som jag sparar i minnet och plockar fram när nya gnäll och gråt-rekord ska sättas. 

Och cykla har jag fått göra med. En timme innan middag igår sa mamma, "ska du inte sticka ut en sväng nu då så är jag ute med barnen?". 25s senare var jag ombytt och klar. Satte av i hundra knyck nerför backarna bort mot 
LV5 och MTB-banor som finns där. Konstigt, trots att vi hänger i Sidsjön så mycket har jag aldrig fått till ett riktigt bra pass på de banorna. Tills igår, så jäkla skoj det var! Försökte hålla uppe tempot lite på dom rätt trixiga banorna, och ofta går det ju faktiskt bättre då. Farten är förlåtande när rötter och skrammel ska övervinnas. Klarade flera partier utan större svedor som jag haft problem med tidigare. Måste få till fler pass där, jag som är sämst på att nöta teknik behöver cykla tekniskt för att bli bättre. 

Avslutade kvällen med en filmkväll, Prinsessan och Hrodan gick på TV och Frida och jag såg hela filmen medan Sam grejade på med allt möjligt runt omkring. Skönt ibland att bara skita i läggningstider och inte ha en lista på saker att göra efter att barnen somnat. 

Filmkväll!

Idag drar vi hemåt, men först hoppas jag få till en morgontur på Klissberget. 

torsdag 13 april 2017

Hoppar Högbo

Redan mitten av april. Påsk. Tomas har dragit till Norge för att skida upp och nerför berg, jag drar till Sidsjöbodarna och letar påskägg. Inte så dumt något av det. Fast jag får ju hänga med kidsen 😊 Svägerskan är också gräsänka så vi tänkte ägna påsken åt att göra en del utflykter med alla barn, Norra och Södra berget står på agendan. Cykeln är också medpackad men frågan är om jag får till så mycket träning. Hoppas mamma och pappa kan passa barn någon timme så tar jag en tur upp till Klisstugan någon dag. 

Annars har det faktiskt vart en rätt bra period, förutom en förkylning med 5 dagars vila har jag fått vara frisk nu 1,5 månad. Låter kanske inte så mycket men för mig är det en evighet! Dock har jag bestämt att skippa säsongens första tävling, Högbobiken. Enda chansen för både Tomas och mig att få köra är att jag startar i elitklass då de har en senare starttid (vi åker med barnen så kan inte köra samtidigt). Men att tävla XCO i elitklass känner jag mig inte bekväm med, så jag står över och passar istället på att cykla så mycket jag bara kan på alla fina stigar i Högbo. 

Glas påsk på er!