Efter en fantastiskt fin dag med familjen i Enköping där vi njöt av solen och värmen drog vi så iväg i morse mot ett betydligt mer kylslaget Uppsala. Barnen lämnade vi hos farmor och farfar, så idag skulle både jag och Tomas få stå på startlinjen. Ödmjuk inför den uteblivna formen ställde jag mig en bit bak i startfållan, men på nått konstigt sätt befann jag mig plötsligt nästan längs bak. Hur gick det till? Nåväl, hade ändå inte så mycket förhoppning om farten så tänkte att det blir nog bra. Men alltså, det är inte kul att trängas på cykeln. Full fart, tvärnit, oj där blev det kö och vi cyklar länge i knapp styrfart, och plötsligt en lucka, full kareta och jaga bättre position, och tvärstopp igen. Nä, det slipper man helst. Men efter några kilometer så reder det ut sig ändå, lyckas ta ryggen på några killar som jag kör rätt jämnt med.
Som vanligt får jag kämpa för att inte tappa i de mest tekniska partierna, brukar alltid få några meter upp att jaga ikapp. Så också idag, men tycker ändå att jag relativt lätt lyckas täppa igen de luckor som uppstår. Vi kommer ifatt Ingrid och klungan växer. Bakåt har jag tydligen ingen koll för det visar sig senare att det låg fler tjejer i hasorna, men det var nog lika bra att jag inte visste om det. Då hade jag nog försökt köra hårdare och knäckt mig totalt! Vi rullade på i vår klunga, fick inte riktigt till någon klungkörning på transportsträckorna även om Ingrid försökte styra upp det.
Inför varvningen började jag bli rejält trött, avsaknaden av långpass började göra sig påmind. Men ville heller inte släppa klungan och den potentiella draghjälp den skulle kunna ge. Så jag försökte hänga i. Och jag upplevde det som att tempot gick ner betydligt på vissa delar av andra varvet, och förutom några hårdkörningar för att täppa till luckor så började jag nästan känna att krafterna kom tillbaka.
Vi var fyra tjejer i klungan och ungefär lika många killar, men hela sista milen var det vi tjejer som körde först. Hörde att grabbarna pratade om att inte störa vår fight, det var sjysst. Tempot fortsatte variera en hel del, märktes att alla började bli trötta nu. In mot varvet runt slottet som avslutades med Slottsbacken och sedan målgång drogs tempot upp rejält, och plötsligt var det bara att ge järnet. Fick ett bra flyt i fart och positionering inför sista backen, så med benen full med mjölksyra lyckades jag knipa andraplatsen i spurtfighten och sjätteplatsen totalt i loppet, ca 12 min efter segrarinnan Jennie Stenerhag som tycks oslagbar.
Jag kan inte vara annat än nöjd. Med den sopiga vintersäsongen var det över förväntan. Blir dock under varje race påmind om mina svagheter i tekniska partier och inte minst kurvtagning, men där är nog tävling den bästa träningen. Banan var jättefin, betydligt mer stig och backar än jag trodde.
Nu är det två veckor till Långa Lugnet, och om inget oförutsett inträffar står jag på startlinjen även då. Där får jag om inte annat bra kurvträning...
Försöker hitta bättre position inför spurtbacken
