Den känslan - antar att det är det ruset som gör att man håller på såhär? Och inte nöjer sig med att trampa runt i skog och mark och bara njuter av naturen. Känslan av att ha kört skiten ur sig, det finns liksom ingen motsvarighet. Men det behövs någon yttre sporre för att göra det, kampen under en tävling eller blotta tanken på ett kommande race som får en att ge det där sista i träningen. Tror mer det är det som lockar än själva kampen om placeringarna. Att få ge det man har. Såklart kul om det räcker en bit upp i resultatlistan också ;-)
Idag blev det åtminstone 30 min lull-trampande på trainern under förmiddagen, fortfarande inte läge för någon större anstränging. Gissar att det blir 1-2 dagar halvvila till, så i bästa fall hinner jag cykla typ 2 pass innan start... toppen!
Inte ens någon idé att slå på fläkten idag, lätträknade watt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar