Inför Engelbrektsturen med sviktande självförtroende

Ett litet pre-race inlägg ikväll. I morrn kl 11 går starten för Engelbrektsturen. Sitter här i stugan med mina sovsnosande gullungar och ett stukat självförtroende. Cyklade första och en del av sista milen på banan tidigare idag, och formen känns väl sisådär. Sen har jag ju dumt nog kollat i tidigare resultatlistor och insett vad jävla fort alla kör det här loppet! Dameliten snittar runt 27-28 km/h och i min damer 30 runt 24-25, det är fort i 70km. Jag är en bit från det. Så jag har två val. Känna mig värdelös och sura ihop, eller utgå från min form just nu och vara glad över chansen att få köra race och möta mig mot de som är bättre än jag. Helt ärligt, skulle jag inte anstränga mig skulle det tyvärr bli det första. Men jag väljer det andra. Och nu när jag väl bestämt mig för att bara köra hårt och ha kul så känner jag mig faktiskt ännu mer motiverad till att komma hem och träna hårdare! Kanske framförallt snabbare träning, jag är inte van att hålla högt tempo så länge. 

Och med det kryper jag till kojs och hoppas få ladda med åtminstone lite sömn i natt, kottarna har ju inte precis bjudit på hela nätter senaste tiden. Fast dom är då väldigt söta när dom sover..