Solo med barnen

Är på solokvist med kidsen hela helgen, Tomas drog till Polen för att shotta vodka och fira bröllop. Lite trist att inte vara med (syftar då INTE på vodkan, jag må vara svag för alkoholhaltiga drycker men snapsar har jag aldrig förstått mig på..) men jag var inte jättesugen att ta ledigt från jobb och fixa med barnvakt så så fick det bli. 

Har ju vart lite småkrasslig i veckan så det passar rätt bra med en lite lugnare helg också. I morse drog vi upp till grustaget, barnen med varsin balanscykel. Frida är livrädd och vi ska plocka bort stödhjulen på trampcykeln så nu vägrar hon helt att cykla på den. Våran försiktiga lillskrutt, aldrig göra något hon inte har full kontroll över... tänk om Sam hade bara ett uns av den egenskapen, så mycket lugnare vi skulle ha det! Nåväl, till skogs kom vi och kul var det. Sam körde för första gången en  lite längre sträcka utför och jag har inte alls fattat att han fixar balansen så bra! Bästa var ändå att han tyckte det var så kul, en himla massa gånger upp och ner blev det. Frida lessnade snart och började samla kottar istället. 

Hänger med dessa hela helgen! 

Sen blev det dags för mig att trampa lite också, barnkalasdags och med lite omvägar fick jag ett någorlunda pass med vagnen på släp. Fortfarande inte helt hundra kry dock, nått skit som inte vill ge sig. 

Nu har jag iaf bestämt mig helt för att köra i Norberg om tre veckor. Måste se till att få in några ordentliga långpass innan, men förhoppningsvis ska det gå lättare att få till nu när Tomas går på semester och man inte behöver passa dagistider. 

I morgon blir det cykel igen, till stranden denna gång. Vad skulle vi göra utan cykelvagnen? Hur klarar sig folk utan?