Härnön Runt

I söndags var det dags för race igen, tredje loppet på tre veckor! Denna gång var det ett mindre mer lokalt race, Härnön runt i Härnösand. Vi hade lyxat till det med barnvakt så både jag och Tomas skulle få köra de 35 kilometrarna medan bror och svägerska hängde med ungarna på en badplats i närheten.

Med blott 44 startande utgjorde loppet en kontrast mot förra helgens Engelbrektstur, dock en välkommen sådan. Underbart med såna här lite mindre tävlingar utan trängsel och hets. Och man behöver ju inte köra mindre slut på sig för det 😊. Men hade gärna sett lite fler tjejer på startlinjen, som vanligt... 

Starten gick och jag kom iväg hyfsat, började med några snabba kringelikrokar uppe på berget där starten gick innan det bar av utför ner mot civilisationen. Fick på riktigt bra flyt på ett längre hyfsat lättkört stigparti, drog ifrån klungan jag körde med för en stund. Egentligen gasade jag nog lite över min förmåga för dagen, men tänkte att jag skulle passa på att träna att köra fort på stig när jag hade chansen! Idag spelade det inte så stor roll om jag körde slut på mig för tidigt, loppet var tillräckligt kort för att jag antagligen skulle ta mig i mål i hyfsat skick ändå. När stigen blev större var snart klungan ifatt igen och det var välkommet med sällskap och draghjälp. 

Vi var 5 stycken som körde tillsammans, mestadels var det jag och klubbkamraterna Jörgen och sonen Jakob som hjälptes åt att sköta dragjobbet. En kille från ART var snabb på de snabba vägarna och då gick han upp och gjorde jobbet. Fina stigpartier och mycket grusväg, perfekt väder. Benen var inte tipptopp, istället för att gå upp och höja farten tog jag tillfällen att återhämta mig dom stunder tempot var lågt. Sista 5 kilometrarna låg vi alla och luskörde lite med vetskapen att målgången låg upp på berget, loppet avslutades således med en rejäl klättring. Jag hade inte speciellt stark tilltro till min klätterförmåga idag, men den räckte till en tempoökning sista biten in mot mål så jag fick rulla först över mållinjen i vår lilla grupp av cyklister. Vinst i damklassen men det säger inte mycket i brist på konkurrens. Tror jag var 5a totalt. Efter en målkorv och en kopp kaffe rullade vi i maklig fart den dryga milen bort till badplatsen, och bättre än alla segrar i världen var att få se Frida helt överlycklig med hackande tänder bemästra sin respekt för vatten där hon simmade runt med armpuffar utan att nå botten!