Kamp mot tiden

Har haft en riktigt bra träningssommar. Vinterns sjukdomar har lyst med sin frånvaro och vecka har lagts på vecka fyllda med cykeltimmar och ett och annat kort löppass. Så det känns ju lagom typiskt men ändå inte så oväntat att ett förkylningsvirus har rymt från ungarnas snoriga näsor och infiltrerat hos mig. Haft en liiiiiten känning i två dagar och under dagens pass med MTB-gänget kände jag tydligt att det är nått skit i kroppen.

Så nu ligger jag och glor på hästhoppning i soffan (go Peder!) medan ungarna sover sig till en mycket sen kväll bredvid. Men jag är så trött, det är så tyst och lugnt och skönt när dom sover! Vill inte väcka dem... inte än. 

6 dagar till Bockstensturen. Kommer jag bli sjuk? Hinner jag bli frisk? Hur påverkar några sjukdagar nu prestationen på lördag? Inte så mycket tror jag. Träningen är gjord, de sista dagarna är mest finlir. 

Några dagars vila, lite huskurer för placebons skull och pluggfokus istället för cykeltänk så hoppas jag att jag står på startlinjen på lördag. Annars drar jag nog ner ändå och hejar på Tomas. 

Soffhäng...