torsdag 26 oktober 2017

Tentafailure, energilåg och löpband

Den här veckan körde jag igång med lite mer prioriterad träning igen. Grejen med säsongsvila för mig är att då vilar jag verkligen. Ute och rullar, joggar en sväng, men jag blir sjukt lat och så fort det blir jobbigt saktar jag ner. För mig kräver det mental energi att pressa mig, och är jag inställd på vila så kan jag inte plocka fram den energin. Då får det räcka med tre veckor, sen blir jag skraj att jag blir alltför och tappar förmågan att köra hårt!

Men det blir ändå hyfsat lugnt, åtminstone på hojen. Under några veckor framöver kommer fokus ligga mer på styrketräning. Och så har jag kommit igång mer med löpningen också, vilket jag tänkte ägna mig lite mer åt under vintern när kylan gör cyklingen betydligt mer obekväm. Och för att bygga upp central förmåga, hjärta och lungor, är löpning outstanding. Åtminstone om man gasar på lite. 

Dagen idag startade hemma hos mamma och pappa, brukar försöka sova där natten innan tenta så jag vet att jag får sova ostört. Men inte gick det bra för det, kan ha skrivit min sämsta tentanågonsin. Bara hoppas det inte blir den första jag kuggar också..

Så totalt dränerad på energi och fylld med negativa tankar stannade jag till på gymmet på vägen hem. 3*2km i 4-min tempo, det var det rejälaste löppasset jag gjort sen jag lade ner löpningen tror jag. Inte spektakulärt, men för mig nu så var det jobbigt! Vet inte om jag mådde så mycket bättre efter, men jag var tröttare i alla fall!  

Nu försöker jag ladda om inför morgondagens hemtenta, kan knappast gå sämre åtminstone. Sen ser jag fram mot en pluggfri helg med lite mer cykel och förhoppningsvis ska jag få lite gjort på hönshusprojektet också!

Många besök här nu




tisdag 10 oktober 2017

Mer reflektion över säsongsvila

Den här säsongsvilan. Hur skön är inte den? Att inte "behöva" prioritera träning och hitta motivation att köra de där intervallerna som står i programmet. Att låta övriga livet få styra och låta  avkopplingen och naturen vara drivkraften till att cykla och springa. 

Men, vem bestämmer att det inte kan vara så resten av året med? Vem har sagt att jag måste maxa träningen, slå nya rekord och överträffa mig själv? Varför inte bara chilla och njuta lite mer av livet? Jogga 45 minuter tre gånger i veckan och vara nöjd? 

Nääääääääää..... fy vad trist! Redan nu in på andra "viloveckan" har jag börjat fantisera om känslan att vara totalt slut i kroppen. Det är som ett strategispel som pågår mitt i livet, det här att se hur långt man kan nå med hjälp av olika strategier. Det är ett spel jag tycker om att spela, och det här är tiden på året man har gott om tid att välja nya strategier och det är nästan kittlande att snart få sätta dem i verket. 

Velar lite om när jag ska köra igång igen. Jag gillar liksom att ha ett bestämt datum för när lattjolajbansträningen ska bli seriös igen, annars får jag svårt att njuta av den. Ivrig att köra igång men njuter ännu så mycket av att inte bry mig om träningstimmar. En vecka till får det nog bli. 

Just nu är jag i Umeå och laborerar med elmotorer hela veckan. Lite av ångestvecka, labbar är inte riktigt min kopp av te... men hittills har det gått bra och det är nice att hänga med övriga klassen några dagar och inse att man inte är ensam om att tycka det är rätt svårt det här med transistorer och transformatorer. Vi bor nära en superfräsch simhall här i Umeå så jag varvar löparskor med baddräkt på mornar och eftermiddagar. Peppar peppar så verkar löpningen funka nu utan skador och skit... 

Likströmsmotor... önskar jag tyckte det var kul men tyvärr... 


onsdag 4 oktober 2017

Höstvila, utvärdering och omladdning

Helgen som var körde vi swecup i xco i Östersund, ett bra arrangemang som tyvärr drog alltför få deltagande. Jag var ensam i min klass, startade samtidigt som en tjej i D40 som även hon var själv i klassen. I elitklassen var det blott två startande... 

Tävlingen är egentligen inte mycket att skriva om. Inga toppenben men tillräckligt för att få en rejäl lucka redan från start och sen blev det liksom aldrig någon tävlingskänsla av det. En bra träningsdag, fick hoppa och ta mig över lite hinder som ändå gick över förväntan, men utan någon att fajtas mot blir jag lite lat och får svårt att pressa det där sista. Kollar man på var tider körde jag väldigt jämnt med Kajsa Snihs i elitklassen, hade varit mycket roligare att få starta med dem. Dock körde de två varv mer... 

Nåväl, det var i allafall riktigt kul att cykla på en xc-bana och jag fick helt klart mersmak! 

Kul bana!

Men nu är det säsongsvila på riktigt. Tid att ladda om, framförallt mentalt. Låta cyklingen vara nedprioriterad några veckor, bara köra det jag vill och när jag vill. För mig innebär det mest långsam cykling. Njutacykling. Och en del löpning. Samtidigt som det görs ett avslut spritter det i knoppen av inspiration. Det är något speciellt med den här tiden på året, allt framför en är ännu oskrivet. Det finns tid till förändring, tid att testa nytt, tid att träna både långt och hårt innan formen åter ska slipas. Nya mål ska sättas men de ligger ännu behagligt långt fram i tiden. 

Jag tror 2018 blir ett bra år