måndag 5 februari 2018

Nackdelar med sociala medier

Vet inte hur ni har det, men mina sociala flöden fylls med rapporter från gnistrande lååååånga långpass såhär års. Den ena har cyklat 3h på frostiga stigar, den andra 8 mil vintrig grusväg. En tredje har trotsat kyla och slask för flera timmars träning in på kontot. 

Själv sitter jag mest på trainern och matar tröskelintervaller. Och tvivlar till och från på mitt upplägg. Kan inte låta bli att påverkas av alla dessa stenhårda långdistanscyklister som matar mil efter mil. Kör jag för lite distans? För korta pass? Kommer jag inte hinna få till uthålligheten innan tävlingssäsongen är igång? Eller är det så att det är jag som just nu höjer min kapacitet och kommer med superform till startlinjen? Svårt att veta, svårt att lita till egna upplägget när man inte har så rackarns mycket cykelerfarenhet att luta sig mot.. 

Nåväl, i går kände jag att jag behövde ett av de där långa distanspassen utomhus. Dels för att känna att jag kan, dels för att jag längtade ut efter all denna inomhuscykling. Så efter ca 45 min påklädning av klädlager, elvantar, elstrumpor, skoöverdrag och punkakittad rygga var jag äntligen redo. Och det var skönt. Åtminstone dom sträckor där inte vägbanan lutade brant mot diket och samtidigt var superspårig till följd av allt snöande senaste tiden. Jag trampade på och njöt. Började frysa lite efter ett tag och var glad när jag började närma mig hemmet igen. Rullade in i garaget och tänkte att nu är det min tur att lägga upp en frostig vinterbild och skriva något klatschig om långa vinterdistanspass. Plockade upp mobilen för att kolla Strava - 37 km. 37 ynkliga kilometer, det var vad jag klarade innan tårna frös bort. Trots elsockar och vinterskor och vinterskoöverdrag. Hur fan gör ni andra???

Dagens träning: 60 min på trainern med 10st 30sekunders maxdrag innan jobbet + 45 min spinning med "backintervaller" efter jobbet. Svettigt, varmt och förhoppningsvis effektivt. Långpassen, dom tar jag senare

Bilder? Nä inte en chans att jag tar av mig mina trippla lager vantar för att frysa fingrarna av mig för en vintervit långpassbild. Ni får en från Barnens Vasalopp istället, Sam och Fridas andra skidtävling! Sam kom ungefär lika långt som första gången innan han tyckte det räckte och tog av sig skidorna, ca 100m. Han har inte riktigt greppat tävlingskonceptet än, och lika bra är kanske det... 

Kusin Tim i täten och Sam bakom

Frida och kusin Ida, laddade på startlinjen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar