Ett träningspass är så mycket mer än ett träningspass

Såhär i sjukdomstider efter tre dagars soffläge inser jag hur stor betydelse träningen har för balansen i livet. 

En vanlig dag hemma hos oss har ordet "Mamma" uttalats med  varierad röstvolym ungefär 7000 gånger innan vi börjar klä på oss för att åka till dagis (vi pratar då under ca 45 minuters tid). Sen kommer vi då till påklädningen. Frida får sitt första utbrott när jag frågar om hon kissat, för jag behöver minsann inte alls påminna henne om det. Det tar ca 10 minuter för henne att komma över detta enorma övertramp jag just gjort. Under tiden börjar den rationella och effektiva mamman klä på lillebror, som bemöter varje nytt klädesplagg med ett "Sam vill inte ha mössa" osv. Denna rationella handlig ska dock straffas då fröken får sitt andra utbrott för att jag skulle klä på henne först. Ehh- nej gumman, riktigt så funkar det inte. Men goda argument biter inte, mamman får sitt första utbrott och klär med milt våld på en ledsen dotter medan lillebror frågar upprepade gånger "Vad hände mamma?". 

Nåväl, det bästa med barn är att det är lika högt som det är lågt och kärleksförklaringarna vill aldrig ta slut innan jag till sist vinkar av dem i dagisfönstret. Hoppar in i bilen och drar vidare till jobbet. Dagen rusar på, det är rätt körigt på jobbet just nu då vi går underbemannade och täcker för varandra. Det är många olika personer att samverka med och det är inte varje dag jag känner den där sköna tillfredställelsen av att hinna med mig och göra ett riktigt bra jobb. 

Det är nu det händer. Trött och lite oinspirerad byter man om packar ut cykeln ur bagaget på bilen. Hoppar upp och rullar småhuttrande nerför backen från jobbet. Drygt två mil senare har allt negativt vänts till något positivt. Man har världens bästa jobb och man ser fram emot en kaosmiddag med familjen och att gnabbas med ungarna resten av kvällen. Man är åter taggad och motiverad till att träna mer alla hemmaprojekt som väntar på att vintern ska släppa grppet känns bara roliga att ta tag i så småningom. 

Jag slutar aldrig förundras över vad ett träningspass kan göra för den mentala hälsan - och jag lääängtar ut i skogen! Men den här gången ska jag nog verkligen se till att hostan ger med sig. Känns inte bra att den har suttit i nu över en månad mer eller mindre. 

Och alltså, våra ungar är inte monster hela tiden. Men alla som haft ett barn mellan 2 och 3 år vet att dom inte alltid är små änglar...

Ett pass för själen