söndag 29 april 2018

Att inte sova...

Man har glömt hur det var. Att inte få sova. Att bli väckt mitt i den där djupa sömnen och dessutom förväntas stå till tjänst med vad det än må vara som föranledde behovet att väckas upp. Den här gången var det en hostig kusin som saknade mamma och pappa. Så mycket att hon behövde min surrogatmammanärhet mer än att jag själv skulle kunna somna om. Med ett barn klistrat mot kroppen och hostandes en i nacken känner jag visserligen mina moderliga omsorger men är ändå inte helt bekväm med smittorisksituationen. Och varje försök att röra minsta finger så vaknade hon och sövningsproceduren började om. 

Smått desperat en timme senare föreslog jag att vi skulle gå ner och slå på en film och lägga oss med täckena i soffan. I bästa fall skulle jag kunna slumra medan hon såg på tecknade älvor. 

Yeah right. Snart nog vaknade kusinens lillebror och var orolig då både storasyster och faster var försvunna ur sängen. Min egen dotter vaknade och erbjöd sig att bistå med det hon kan bäst: -"MAMMA, TIM ÄR VAKEN!" Jag hastade uppför trappen innan lillebror nr 2 väcktes och lade mig mellan de två vakna med förhoppning att dom kunde sövas om. Men det ville sig inte, och en våning ner började storasyster-kusin bli orolig igen. 

Jaha, det var bara att samla ihop hela hostande vakna barnaskaran i soffan framför dom tecknade älvorna och själv krypa ihop i en boll på mattan och försöka få mig en blund. Det gick inte. Snart nog var älvornas äventyr över och kraven på underhållning från de små behövde tillgodoses. Valet föll på Micke och Molle, den längsta film vi hade. Klockan var fortfarande bara 04.30 och jag hade ännu visst hopp om en liten
 liten slummer. Men nä. Vårens ljus må vara ljuvligt men ack så förrädiskt för en som försöker somna på morgonkvisten i ett rum utan persienner. 



Så nu sitter jag här med en kopp kaffe, på golvet, och ser på en fullständigt orimlig vänskap mellan en hund och en räv. Klockan är 05.00 och jag har varit vaken i drygt 3 timmar. Snart börjar dagen på riktigt och jag skänker en öm tanke till alla föräldrar med spädbarn. Jag har glömt hur det är att inte få sova... 😴

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar