Vissa dagar är skönare att cykla till dagis än andra - men faktum är att det funkar i de flesta väder även om vår last nu börjar bli rejält tung att dra uppför backarna. Ungarna blir ju liksom inte mindre. Vår Thule Chariot har verkligen gjort skäl för priset.
Det blev en köksdag sen. Frida var tillräckligt pigg för att vara med laga mat och baka och fixa, och jag gick loss ordentligt på vad jag hittade i skåpen. Frida ville baka något gott och och satt och bläddrade i en bok där hon fastnade för chiapudding. Inte så konstigt, det är ju vackert på bild, men jag tror hon blev lite besviken på smakresultatet. Inte vad hon väntat sig kanske, och allvarligt, det var inte speciellt gott. Men Instavänligt! Då var hamburgarna och bröden bättre.
Brödbak. Jag tror alla som har en deg på jäsning mår
liiite bättre! Själv fastnade jag för surdeg under den värsta
hypen för flera år sedan och sedan dess fortsatt. Här blev
det hamburgerbröd.
Ursäkta dålig bildkvalité. Men det här att laga mat med barn. Visst kan man bli tokig på söl, kladd och spill över hela köket men samtidigt ett av mina bäste lifehacks i småbarnslivet - jag slipper leka urtrista barnlekar där jag ska ha någon slags roll och inte får bestämma ens vad jag själv ska säga, och istället får jag umgås med barnen mer på mina villkor, vi har kul och förhoppningsvis lär dom sig något också.
Men jag hade ju inte bara tänkt att laga mat, skulle ju faktiskt cykla en sväng också. Så när Tomas kom hem från jobbet drog jag iväg. Hade tänkt mig köra ett tävlingslikt pass med högt tempo i ca 30-35 km och sen rulla av lite lugnare sista 20. Men efter att stångats med motvinden hela fartdelen av passet kändes det ju snöpligt att slå av på farten när jag vägen vände och jag fick vinden i ryggen. Så jag fortsatte trycka på och fick ett bra pass med hyfsat tryck på pedalerna i ca 55km. Ni vet ett sånt där pass när man förväntansfullt plockar fram Strava för att se hur det gått för en på riktigt (jag är inte tillräckligt modern för att köra med cykeldator eller annan klocka, nöjer mig med strava på mobilen nerstoppad i fickan). Vilken besvikelse när mobilen levt sitt eget liv där i fickan och passet är uppdelat i 7 olika sekvenser och jag lyckats ladda upp foton från hela bildarkivet. Fan, 55km hårdkörning som inte finns registrerarde, nästan som att inte ha gjort passet. Jag tog antagligen QOM på alla Stravasegment (eller inte). Tur att benen inte bryr sig om tekniken.
VABen fortsatte hela veckan, en rätt pigg tjej på dagarna men ordentligt hostig på nätterna, kvällar och morgnar. Alltid svårare tycker jag att få ihop träningstid när man inte har den naturliga pendligen till och från jobbet, men det blev en tidig morgon på trainer och ett till kvällspass igår med 40/20-intervaller. Jag är inget fan av att stick iväg sådär på eftermiddagen/kvällen, vill helst ha träningen gjord så tidigt som möjligt på dagen. Men när solen skiner och det är ljust in på natten så är det ändå rätt najs att rulla iväg innan middagen och få lite ensamtid efter en dag med barnen.
Och så rapporten från hönshuset =)
Jodå, det går framåt. Igår öppnade vi upp för en lucka ut till gården, ett genombrott i dubbel bemärkelse.
Idag blir det långpass, får passa på medan solen skiner och innan Fridas förkylning sprider sig vidare. Kan ju knappast drömma om att jag inte skulle få den, finns knappast ett virus som missar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar