lördag 5 maj 2018

Det drar ihop sig

Nu är det verkligen nära första racet för året, Ottarsloppet på torsdag och Billingeracet på lördag. Det blir ett stort följe som rullar söderut, hela vår familj och Viktor som kommer med tåg från Umeå. Sen kommer brorsan med familj också att åka ner, men dom hoppar Ottarsloppet och tar sikte på Skövde direkt där vi allihopa ska bo hos min andra bror vid foten av Kinnekulle. Det blir en härlig cirkus med familj, vänner, barn och cyklar!

Förväntningar?
Tja, även om vinterträningen inte riktigt blev som jag hoppats med alla sjukdomar där i februari-mars så har ändå de senaste veckorna varit bra. Känns som att varje pass tar mig närmare tävlingform just nu, men det är en bit kvar och jag ser dessa två lopp som ett bra sätt att ta mig ändå fram. Tävla sig i form brukar funka rätt bra. Igår cyklade jag till Norra Berget och mötte upp med klubben för ett stigpass. Var lite osäker på om det verkligen fanns cykelbara stigar, men det hade tinat fram mer än jag trodde så man kunde få ihop en hel del lite tekniska bitar. Och så skoj det var! Efter allt trainertramp, asfaltstramp och grusvägstramp. Det är ju något helt annat att cykla stig. Och ytterliggare något annat att cykla snabbt på stig! Jag undrar om inte den här sommaren ska få gå i teknikträningens tecken, man blir ju inspirerad av att cykla med ungdomarna som tricksar runt och har sig. Och tack vare min nya arbetsplats finns det bättre möjligheter, den ligger såpass nära att det finns tidsutrymme att cykla omvägar på olika hitan och ditan, typ upp i skogen och snurra på olika tekniska slingor. Tidigare har jag haft sånt avstånd så själva transporterandet har ätit upp större delen av cykeltiden. Jag ska verkligen nyttja detta - mer intervallträning i skogen.

Men nu gled jag lite från ämnet - vad har jag för förväntningar på helgens race? Det är skitsvårt att säga, första loppen för året. Jag får nog lov att glida lite på svaret och säga att jag hoppas på ben och hjärta som orkar driva hela loppen igenom och en skalle som släpper lite på nervositeten, njuter av cyklingen och som klarar av att pressa kroppen ordentligt. Vackert väder och glada barn vore inte helt fel heller!

Norra Berget i solsken - med sällskap för ovanlighetens skull!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar