Några dagar efter Cykelvasan testade jag att börja träna igen. Antagligen var det i tidigaste laget för 100% frisk var jag ännu inte. Men det är så lurigt med mina bihålor, jag kan känna mig sjuklig för att de är så igentäppta men ändå går det bra att köra på... nåväl, nästan två veckors träning, rätt intensiv sådan, har jag fått i kroppen. Med siktet stadigt inställt på Bockstensturen som går på lördag. Men med sjuka barn och krasslig man och själv balanserades på kanten mellan frisk och sjuk var jag inte direkt chockad när jag vaknade igår med en olustig känsla i kroppen. Körde trots det ett hårt tröskelpass tidigt på morgonen, tänkte att känslan kanske ljög. Det gjorde den såklart inte. Så nu har fighten mot tiden börjat, jag har knappa tre dar på mig att brotta ner dom små virusdjävlarna som härjar i kroppen. Jag vill så gärna köra på lördag! Det är den sista stora tävlingen för i år, vi har barnvakt så tanken var att både jag och Tomas skulle få cykla och det är alltid dom roligaste loppen. Förra året vann jag damer sport som tredje snabbaste tjej totalt och Tomas kom 2a i H30, så det finns goda minnen från Varberg. Jag har flera gånger i år varit sjuk nära inpå ett race men ändå lyckats köra bra, så helt kört är det inte. Vore fint om jag lyckades bättra på mina totalpoäng i cupen och för det krävs det en bättre placering än 6a.
En bra dag i Varberg 2017!
I näst bästa fall får jag ändå heja på Tomas och i sämsta fall, om ingen av oss hinner friskna till, får vi ändå en hotellhelg i Varberg tillsammans och det är fasen inte illa det heller!
I övrigt börjar jag känna mig peppad inför vinterträning, håller på att lägga upp en plan som ska göra så sjuuuukt snabb och stark inför nästa år... ☺️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar