fredag 28 september 2018

En kylig fredagmorgon

Hösten är här med besked. Med hög klar luft och sina vackra färger. Men också med mörker och kyla, skalkläder och fleece till barnen och små vantar som tappas bort. Vintercykelskor och tjocka vantar. Pannlampa och reflexer.


Jag både gillar det och gillar det inte. Jag brukar när jag har möjlighet vilja köra ett långt pass på fredag morgon innan jobbet, liksom sätta guldkanten på helgen redan där. Komma till jobbet trött och nöjd i kroppen och känna att det så gott som är helg. Då nyttjar jag vår friskvårdstimme, och tack vare den kan jag dra hemifrån runt 05.30, komma till jobbet runt 8-8.30 och ändå sluta vid kl 16!


Och nej, det är inget martyrskap jag håller på med utan jag trivs ju faktiskt de allra flesta dagar med att starta tidigt. 100 gånger hellre än att dra iväg på ett kvällspass! Och en sak som är så fantastiskt med hösten och tidiga morgnar är att det är KOLsvart och helt tomt på gatorna när jag drar iväg, men under passets gång vaknar världen och människor till liv. Solen går upp och jag kan slå av cykellampan. Jag älskar den känslan. Som att jag har ett liiitet övertag över alla andra, jag har liksom redan gjord dagens träning när du sätter fötterna i morgontofflorna. Sen går jag runt med en myskänsla i kroppen resten av dagen. Jag har ju den där enligt mig ganska bra egenskapen att jag blir så löjligt nöjd när jag åstadkommit något, jag gottar mig verkligen orimligt mycket av att ha gjort något  bra. Allt från ett utfört 10-milapass till att ha vattnat blommorna (typ). (Detta medför dessvärre att saker och ting går ganska långsamt för mig, eftersom jag är sjukt nöjd när jag tex dammsugit bilen och därför känns det helt på sin plats att alla andra 17 punkter på attgöra-listan kan vänta en dag eller två...)


Nåväl, i morse var jag ute på en sån där tidig morgontur. Men jag var inte beredd på hur kylan påverkar en då an är ute längre stunder, och kanske särskilt när man kör innan frukost och därför har lite lägre energinivå redan från start. Fy fasen vad jag frös på slutet! Trots mina tjocka vintervantar kunde jag inte växla för jag tappade både känsel och kraft i fingrarna, och benen var oerhört sega redan från start. Kan vara gårdagens benövningar på gymmet som ligger bakom?? Eller så var jag bara trött. Men- gissa om jag mår gott nu! 


Kram på er och ha en fin helg, bor du i Sundsvall med omnejd så kom och cykla Höstrusket med oss på söndag! Start från kl 11 på Södra berget, kidsen börjar och när alla gått i mål startar ungdomarna och vi gamlingar.

Snart är vi där igen! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar