Teamhelg i Obbola

Helgen som var packade vi med hela familjen och cyklar till alla 4 i bilen och for till Umeå för en helg tillsammans med teamet och vår sponsor, Hi5. Såg mycket fram emot helgen, himla fint att dels få ta med barnen då det var familjeanpassade aktiviteter som väntade, dels träffa hela härliga gänget och nästan mest att äntligen få utforska den omtalade SCA-arenan som är utgångspunkten för klubbverksamheten i Obbola IK cykel.


Och inte behövde jag bli besviken! Uppmärkta välarbetade cykelleder i den typiskt stökbökiga och tekniskt utmanande Obbolaterrängen, och inne på själva arenaområdet fanns en bana för de små barnen och en rejäl pumptrack för de större (och mindre, Frida cyklade oräkneliga antal varv här, hon fick verkligen tycke för cyklingen under helgen). Själv var jag inbjuden att vara med på tjejcykling, vilket innebar inte mindre än ca 15 väldigt duktiga tjejer tillsammans ute i skogen. Normalt brukar gruppen öva olika tekniska moment på träningarna, men idag blev det mer "bara" cykling och en massa prat om träning och olika upplägg. Så skoj för mig som är van att alltid träna själv. Även om det finns bra tjejer i Sundsvall också att cykla med så är det tyvärr svårt att få ihop gemensamma pass med jobb och familjelogistiken. Jag cyklar ju nästan uteslutande alla pass till och från jobbet, och då blir det på mina tider. På helgen ska träningen ofta passas in med andra familjeaktiviteter och jag vill helst inte ta mer tid än nödvändigt från barnen. Därför blir det oftast ensamträning på hemmaplan, och därför extra skoj nu att cykla med andra!

Tjejcykling 👍

Efter cyklingen bjussades det på kaffe, och sen for vi hem till teamkamrat Henrik och hans familj där vi blivit inbjudna att tillbringa natten. Lämpligen nog har dom barn i samma åldrar som våra och särskilt tjejerna fann varandra direkt så dom såg vi inte mycket av medan vi var där.


Dan efter var det Familjedag med hela teamet och sponsor på plats ute vid arenan, fullt med barn och vuxna som cyklade runt på de olika banorna. Särskilt den 2km långa XCO-slingan blev välcyklad, Frida körde inte mindre än 3 varv på den! (Och Sam 0,75 varv, jag fick bära honom på axlarna sista biten då orken tröt.) Själv lyckades jag ta QOM:et med blott 2 sekunder, vi får se hur länge det står sig...

Frida i pumpen

Annars flyter vardagen på, jag fortsätter att cykla i skogen så mycket jag kan och har hunnit med några löppass också. På lördag funderar jag på att ställa mig på startlinjen till Sundsvalls terrängklassikers 7km klass. Lääängesen jag sprang ett lopp nu, och med tanke på att jag är upp i 4 löppass sedan cykelsäsongen drog igång i maj så kan jag nog förvänta mig en tuff stund i skogen om jag nu kommer till start.