Flow är något man förtjänar

Jag är (eller var i alla fall tills nyss...) inne i ett bra flow med träningen. Sådär så man såg fram emot nästa pass redan inna det förra var slut. Wattsiffror på uppåtgående och rutiner som gör det möjligt. Tog mig en funderare vad som gjort att jag hamnat i den där skönt uppåtgående spiralen, när jag inte allt för länge sedan kände mig lite låg på motivation. Och det jag kom fram till var - jag gör jobbet.


Jag ställer för att träningen ska funka så bra som möjligt, vilket innebär att jag går och lägger mig runt kl 21 för att vara pigg nog kl 05 när jag oftast kör mina kvalitétspass. Och jag körde som planerat där i början av vinterträningen trots ben som protesterade mot att spinna fort på trainer, och efter någon vecka är man liksom över tröskeln. Jag varvar hårt med lätt, när det blir mycket intervaller på trainer blir distanspassen ute i desto lugnare tempo, vilket jag tycker passar bra på vintern med en massa klädlager och dubbdäck.


Så fram till ungefär just nu var jag inte i ett riktigt bra flyt, tills jag kom på att jag ju ska köra backe på vägen hem från jobbet idag! Jag är så van att ha träningen klar där redan på morgonkvisten så jag hade helt glömt bort detta. Och jäklars vad många anledningar att hoppa över passet som dök upp i huvudet! Trött skalle, sega ben, kallt och jävligt ute, långt att bara cykla bort till backen. Passar det inte bättre att flytta passet till en annan dag kanske?? Nej nej, försök inte. Idag är perfekt. Ingen hämtning på dagis och middagen gjorde jag klart redan igår. I morrn vill jag springa, och i helgen vill jag cykla vad som faller mig in.


Så, ut och gör jobbet, jag kommer tacka mig själv efteråt!

Träningsplanering och vardagsliv

Sitter och läser min käre mans blogg om hur han liksom bestämmer passet efter dagsformen, ibland till och med en bit in i passet. Känns benen bra blir det hårdkörning och känns dom slitna blir det lugnare distans. Jag imponeras av förmågan och konstaterar samtidigt att på den punkten är vi så lååååångt ifrån varandra vi kan vara! Jag skulle nog våga påstå att 95% av mina pass blir precis som jag planerat dem i förväg. Det är någon enstaka gång som jag ändrar planen under passet, och då är det i princip alltid att jag skippar hårdkörningen och bara cyklar lugnt eller vilar helt. Orsaken är oftast att det är huvudet som inte är på plats, särskilt om det varit ovanligt tjafsigt med barnen så blir jag liksom för tömd på energi för att kunna köra hårt.


Men att sticka iväg för ett lugnt rullpass, känna att benen är pigga, och styra om till hårdkörning- Åhåhå, det händer inte! Alltså, jag är alldeles för LAT för det! Är jag inställd på myscykling, då är det myscykling som gäller. Jag måste liksom peppa igång mig och energiladda om jag ska kunna bränna benen i backarna.


Och det är ju både bra och dåligt. Dom hårda passen blir av, det är som sagt sällan jag ursäktar för mig själv att inte köra hårt om jag tänkt att köra hårt. Men jag blir rätt oflexibel och vill gärna ha en plan för veckan några dagar i förväg vad gäller lämna och hämta barnen och annat som ska in i livet, inträffar sedan något oplanerat som rör till det kan jag få det lite jobbigt i skallen innan jag hunnit göra en ny träningsplan för mig själv. Men när det flyter på gillar jag att göra på det här viset, jag slipper liksom fundera så mycket under veckan, bara kör det som står. Oftast lägger jag upp detaljplanen veckovis, så i slutet på denna vecka bestämmer jag hur jag ska köra nästa vecka utifrån en mer övergripande plan över året.


Nu har det varit flera helger i rad som jag varit på resande fot och utan möjlighet att cykla, och sen jag stukade foten har det inte funkat att springa heller. Så träningen har mest legat på vardagarna, vilket funkar bra för intervallpassen men det blir lite sämre med längre distanspass. I morse fick jag ändå till det, började med 1,5h på trainern och skarvade direkt med drygt 1h pendlingscykling till jobbet. Om en liten stund ska jag trampa hemåt också och kan lägga på ytterligare 30 min, så för första gången på rätt länge lyckades jag klämma in 3h i sadeln på samma dag åtminstone!


Men nu är det slut på lunchrasten så det är bäst att sätta igång med jobbandet igen så jag får cykla hem innan vi drar vidare till vänner i Stockholm över helgen.

Gamla Goa Rutiner

Det är något speciellt med att vara inne i vinterträningen. Man sitter på trainern och håller koll på watten medan intervallerna bockas av. Lätt ångest innan, grymt skönt efter. Igen, och igen, och igen. Ibland går det lätt, både med watten och motivationen. Ibland är det som att bestiga ett berg. Men utsikten däruppe är för det mesta underbar. 

Jag gillar känslan av att vara under uppbyggnad, att kroppen blir starkare och starkare. Den här tiden på året påminns man också om hur mycket träning som ligger bakom vårens fina siffror på mätarna. 

Under uppbyggnad

Jag hade tänkt göra några justeringar i rutinerna i år. Jag trodde att det i år skulle funka att träna mer efter jobbet, innan eller efter middag, trots att barnen är hemma. Men det blir liksom inget bra, dels för att det inte är någon bra tid för mig att träna, dels för att barnen fortfarande har svårt att inte störa mig. Tomas får ett jäkla göra för att hålla dem på gott humör och jag känner mig mest stressad och som en dålig mamma. Så nä, jag kör på med mina tidiga mornar. Dom är faktiskt inte alls så dumma! 

Uppdatering!

Tagit en ordentlig bloggvila nu under hösten. Har inte varit sugen helt enkelt. 

Men hösten började fint, jag drog igång med en hel del löpning och det var så himla kul att få fara fram över stock och sten igen! Tävlade några terränglopp och tänk, när jag springer är jag helg befriad från den där tävlingsångesten jag brottas med på cykeln. När jag springer i tuff terräng behöver jag inte jaga position från start, jag har ingen större nytta av ligga i nån klunga och kan därför göra mitt eget lopp helt och hållet. Kommer nog aldrig vänja mig helt vid hysteriska cykelstarter. Men, för att avsluta historien om löpningen, för två veckor sen sprang jag ett 15km terränglopp och stukade foten sådär som man inte vill stuka foten, med en rejäl smäll, och efter att ha haltat mig 9 km till mål insåg jag att det blir några veckor av löpvila framöver... 

Men det betyder inte att motivationen saknas, har faktiskt redan kört några veckor med strukturerad träning. Tänkte jag skulle hinna med ett block med intervaller innan vi drar till Gran Canaria en månad över jul och nyår där jag kommer satsa på att få en massa distans i benen. Mellan intervallpassen försöker jag cykla så mycket i skogen jag kan, har behövt den avkoppling jag får av träden och stigarna. 

Klart är det också vilket cykel jag kommer köra på, jag kommer för första gången sitta på en heldämpad skönhet i form av Scott Contessa. Tack till Sportson Sundsvall för hjälp med det ☺️

Just denna vecka är det lugnare på träningsfronten, och då njuter jag verkligen av att ta det lugnare! Hårt när det ska vara hårt, lugnt när det är lugnt. Kom ihåg det. 

Hemma på egna pumpen

När jag skulle visa upp mina bästa stigar och någon gömt dem under träden!

Inte bara jag och Tomas som cyklar!