Inför tävlingsdebuten - Klippingeracet

I eftermiddag bär det iväg, äntligen får vi lasta på cyklar och fylla bilen med väskor och barn och gasa mot Mora. Siktet är inställt på svärföräldrarnas stuga på Sollerön, där vi nästan alltid har vår bas när vi ska tävla i Dalarna. Då kan vi lämna barnen med farmor och farfar och göra en dagsutflykt till tävlingsorten, perfekt för alla. Särskilt lyx att komma hem cykeltrött och förhoppningsvis nöjd med dagen och sätta sig vid dukat bord efter en lång dag. Hoppas också det är mer snöfritt i Mora än här hemma så kanske man kan få till ett fint långpass runt Gesundatrakterna sen på söndag?

Förhoppningsvis blir det en tur till Gesundabergets topp innen helgen är över - 

om det blir ett handstående är dock oklart

Men nu går jag händelserna i förväg - först ska vi se om jag överlever den beryktade tekniska banan på Klippingracet! Som jag skrivit förut är det inte vardagsmat för mig att ta mig runt på såna däran XCO-banor... jag har kört nåra race i Härnösand på deras fina slingor och så tävlade jag ju faktiskt SWE-cupfinalen i Östersund 2017 och tog både några hopp och dropp, men det måste liksom vara "rätt" sorts hinder för att jag ska klara dem. Uppladdningen vet jag inte riktigt hur det vart, det verkar ju inte vara någon ände på sjukdomarna detta år och det blev åter en lång VAB-period över påsken då Sam åkte på en hemsk magsjuka. Så det blev till att åter hoppa upp på trainern och köra några pass för att få till träningen. Skulle säga att jag nog fått till några bra pass senaste veckorna men totalt har timmarna i sadeln vart något färre än jag önskat och jag har som sagt tappat tråden lite vad gäller strukturen och periodiseringen i träningen. Nu på morgonen körde jag några varv på vår hemmabyggda lilla pump-track slinga runt huset för att få lite terrängkänsla och sen försökte jag göra några 20-30sekundersryck på väg till jobbet för att väcka upp benen lite inför morgondagen. Men oj vad stumma ben det var, inte alls sådär sprättglada som man vill känna dagen innan ett race.

Kolla, jag har kört över hopp förut! SWE-cup i Östersund 2017

Hade ingen bild på mig så Tomas får agera modell från gårdagens pass på vår egen Veda-dirt 

Men men, oavsett trötta eller pigga ben ska det bli härligt att få dra iväg med familjen, det har vart så mycket jobb och vab och hemmaprojekt som inte hinns med under våren så en liten minisemester och cykelfokus är nog precis vad vi behöver för att fylla på energinivåerna!

Säsongen är ju här!

Nu har värmen även kommit till Sundsvall, även om det krånglar till det lite med klädsel då det är -5 på morgonen när jag ska till jobbet och + 15 på eftermiddagen när jag ska hem. Känns helt sjukt när jag kör barhänt och en vanlig cykeltröja att jag 8h tidigare drog iväg med elvantar och vinterjacka...

 Fortfarande mössa på!

Jag har inte riktigt fattat att tävlingssäsongen börjar nu! Redan nästa helg kör vi en smygstart med Klippingracet i Säter, jag är typ livrädd att cykla en XCO-bana nu när jag inte ens cyklat på en stig ännu. Men å andra sidan har jag inga som helst krav på mig själv vid en sån typ av tävling, jag vet att jag inte är nått vidare på det där med tekniska banor. Min målsättning är att inte bli varvad. Men det är kul och riktigt bra träning!

Annars går det lite sådär på halvfart nu. Kom som av mig i träningsupplägget av alla förkylningar och nu kör jag förvisso på, men ganska planlöst. Och planlöst för mig är inget vidare, jag  gillar att ha ett genomtänkt upplägg. Men jag har inte riktigt haft energi att styra upp det, det har varit rätt mycket annat i livet som jag måst anpassa mig efter och det är först senaste dagarna som sista förkylningen riktigt släppt också. Jag har försökt att cykla ute så mycket jag kan men en VAB-period i samband med jobbresa för Tomas satte lite käppar i hjulet för det.

Jag skulle inte säga att jag är omotiverad, men inte heller sådär supertaggad. Testat mig på en del stravasegment och även om det inte är dåligt så är jag inte i samma klass ännu som förra året. Säkert krävs det några race för att komma igång ordentligt.

Idag fick det bli löpning istället för cykel, lite knarr i hälsenorna har hindrat mig från att springa ett tag så nu riktigt längtade jag efter det. Och lite mer tideffektivt också när jag både ska lämna och hämta barnen på dagis. Varje gång jag springer slås jag av hur mycket jag gillar det! Och det känns rätt fint att fortfarande kunna dra av 4 tusingar i 4-minuterstempo, jag väger trots allt typ 5 kilo mer än under mina löparglansdagar. Om det inte vore för att jag fått smak för cykelcirkusen och vetskapen om hur lätt man drar på sig skador i löpning hade jag nog bytt tillbaka =)  Lite styrka blev det också, var själv på gymmet så jag kunde fota lite utan att känna mig urlöjlig.

...baksidan..

...djuuupa enbensböj

...och lite mage!

Sjukdomarna duggar tätt

Jag som tyckte att jag klarat mig bättre denna vinter, visserligen en del sjukdagar men inte alls såsom förra året, då kunde jag gå med hosta eller halsont 6-7 veckor åt gången. Men man ska inte ropa hej osv, sen vi kom hem från Grand Canaria i januari har förkylningarna avlöst varandra. En vecka här, två veckor där och så fullt ös däremellan. Klassiskt misstag? Man är snabbt igång och kör på så mycket man orkar, jag menar, man vet ju aldrig hur länge man får vara frisk denna gång... brist på återhämtning och dagisbaciller, några dåliga nätter och så är den där, den där lite svidande känslan i halsen. Man sväljer och känner efter, sväljer och känner efter lite till. Ibland är det tydligt vad som är på gång och man vilar, ibland är det tillräckligt vagt för att lätt ignoreras och man klämmer in ett pass till innan förkylningen är ett faktum.

Jag tror jag kan räkna till 5 sjukperioder sedan nyåret. Det är lite för många, den sista vändan nu blev jag rätt less. Men det är som det är, jag gör vad jag kan för att hålla mig frisk med sömn och kost, men det är liksom svårt att få det där optimalt mitt i småbarnslivet. Jag är inte i dålig form, men jag saknar en de längre distanspassen i kroppen. Det har vart svårt att få till dem av olika anledningar, och jag känner att de första racen kommer bli rätt kämpiga...

Men roliga saker händer också, vi var i Umeå förra helgen för upptaktsträff med teamet! Himla kul och peppande att träffa alla, särskilt då vi utökat teamet med 3! starka förmågor. Gå in på hemsidan och läs med om årets laguppställning. Extra kul att vi nu är två tjejer i teamet =)

Vi körde ett distanspass också, runt 6 mil blev det innan jag kände att det fick räcka då jag anade ännu en förkylning på gång... men ett bra pass, kul att cykla i grupp efter en lång vinter på egen hand. Och bra att få lite hjälp att pressa upp tempot också.

Men nu är det dags att ta helg, startade dagen med ett rätt hårt spinningpass så jag kan med gott samvete och ro i kroppen ta en lugn fredagkväll med kidsen (och kanske få något gjort på alla projekt därhemma...)