Tempobesked

En snabb uppdatering för jag är trött och sängen lockar. Men det gick ju fint det där! Körde 6 x 400m på bana och lyckades till och med kapa några sekunder från fjolårets tider när jag jämförde samma pass. Idag blev det 1.20 på de 4 första och 1.19 på de två sista. Dock var jag rätt slut efter den sista, så även om tempot finns så finns inte uthålligheten, i allafall inte på lite högre intensitet.  Frågan är om det räcker på 3 ynka veckor för att träna upp det?

Den som lever får se.
Go´natt

Dags för riktig träning

Så har ännu en helg förlöpt, och vi har haft besök av mormor från Sundsvall. På lördagen stod det Lidingölopp på schemat med mamma på startlinjen. Själv tog jag cykeln och kryssade mig fram mellan fotgängare och vägarbeten ut till Lidingö lagom till löparna skulle passera Grönsta gärde inför sista milen. Dock lyckades jag missa mamma, började frysa efter efter den svettiga cykelturen, fick hemlängtan efter Frida och cyklade hem igen. Dagens sämsta supporter. Näväl, mamma gjorde en strålande insats och sprang i mål på 2h och 46min vilket var nytt personligt rekord med marginal!
Och väl hemma fick jag själv mysa ner mig med Tomas, Frida och en stor kopp te i soffan framför upploppet i damernas linjelopp där Emma Johansson knep silvermedaljen.

I går var det dags för cykel igen, nu i mindre format i form av MTB DM ute vid äventyrsbanan vid Älta. Nu var det Tomas tur att göra sig startklar medan jag, mamma och Frida bänkade oss på en stubbe i solen och drack kaffe och fikade. Tomas följde sitt koncept från föregående helg och knep förstaplatsen =) För egen del var det en mycket trött dag och jag hade nästan tänkt skippa träningen helt men tog mig i allafall ut på en lufta lungorna-tur på rullskidorna.

Kaffe i solen i väntan på cyklister

..och här är cyklisterna!

Ikväll är det dags att köra igång med löpträningen på allvar, bara 3veckor kvar till Haninge Trail! Först på schemat står ett intervallpass så ikväll drar jag iväg till Farsta IP och kör 400-ingar! Det blir ett riktigt tempotest, lite nervöst faktiskt. Rapport kommer.

Studiebesök, kvalitélöpning och uppgraderat babygym

Blev en minst sagt onödig start på den här dagen, typiskt att när lillan sover som en ängel är det jag som ligger klarvaken från kl 02.00 och inte kan sova =/ Aja, 4 timmars sömn är bättre än ingen sömn! Gick upp redan kl 05.30 med Tomas som tänkte hinna till jobbet innan rusningen eftersom han var tvungen att ta bilen idag. På hojjen behöver man inte bry sig, då kan man bara garva åt alla stackare som sitter i bilköerna och susa vidare.

Idag var det dock inte bara Tomas som skulle iväg utan jag och Frida skulle till mitt jobb och hälsa på också och vara med en stund på deras studiedag (gissa om jag var populär som baxade in barnvagnen på tunnelbanan i rusningstid). Trevligt i allafall att träffa kollegorna och givetvis skoj att få visa upp vårt lilla underverk, som för övrigt skötte sig utmärkt och storflinade åt varenda en som gullade med henne. Löjligt stolt mamma =)

Hemma igen var det dags att ge mig ut på första löprundan utan barnvagn, kändes jättekonstigt och väldigt enkelt! Gav mig iväg till lilla elljusspåret i Fagersjö där jag drog upp farten och satte igång klockan. 12min 37sek och 3,2km senare pustade jag ut och joggade lugnt hem. Det ger ett snitt på under 4min och då är det en hyfsat kuperad bana. 

Jomenserni det blir nog en start på 16km på Haninge Trail. Det är ju bara 13km längre än idag, hur svårt kan det vara? 

Förresten, igår var jag ute och åt med kollegorna så Tomas och lillan var ensamma hemma några timmar, varpå detta möter mig när jag kommer hem:

 

Har ni sett något snyggare babygym? 

Öppna förskolan och backträning

Idag knatade jag och Frida bort till Farsta Strand och Öppna Förskolan där i sällskap med Martina och hennes Julissaga. Jag vet, Frida är fortfarande för liten för att uppskatta dom där sångerna och lekarna dom pysslar med men JAG tycker det är väldigt trevligt att träffa andra mammalediga och snacka lite skit (i dubbel bemärkelse...).

Nu när jag umgås så väldigt mycket med helt "vanliga" människor, dvs sådana som inte vigt sitt liv åt träningshysteri, så slås jag av vilken skillnad det är på hur man ser på träning och motion. De flesta är ändå "normalaktiva" och en promenad på ca 4 km från Hökis till Farsta strand ses som en skön höstpromenad och är inget konstigt alls. Sen finns det en del som reagerar med ett "Va, GICK ni hela vägen, vad DUKTIGA ni är". Vad svarar men på det? "Nej, det vet jag inte om jag tycker vi var så duktiga, det är ju bara en promenad på 4 kilometer!" Det funkar ju inte, då säger man liksom samtidigt att "Hur dålig kondis har du egentligen din late stackare", och det var ju verkligen inte det man ville förmedla. Så för att slippa den sortens kommentarer smög jag in på toaletten när jag bytte om till träningskläderna eftersom jag tänk köra dagens träning löpandes hem via Högdalstoppen.

Blev ett riktigt bra pass! Först ca 4 km distanslöpning, försökte hålla lite tempo men körde utan klockan så facit får jag aldrig veta. Sen drog vi 4 vändor upp till toppen innan vi fortsatte de återstående 2 km hem till lägenheten.

Är så himla glad att det funkar så bra att springa! Och att det funkar så bra att springa med vagnen också. Frida sover aldrig så gott som när vi är ute i den.

Frida på toppen

Jag på toppen

Sömnlogistik, finns den?

Åh vad jag önskar man kunde förstå sig på de små krabaterna. Efter några nätter med helt ok sömn kommer en sån där natt igen. Knappt har man hunnit lägga i amningsskyddet innan hon vill ha käk igen, och däremellan, i bästa fall, en timmes orolig sömn. Tror jag var uppe 5 gånger i natt. Djupsömn, hej vart tog du vägen?

Man försöker finna mönster som ska förklara de olika natt scenariorna, men den här gången kommer jag inte på något.. Vi hade en riktigt bra dag igår, hon sov gott både när jag var ute sprang i backar och fikade med vänner och hon var vaken och glad när vi var hemma. Sen, alldeles lagom till Tomas kommer hem (stackarn får ju mest se en rätt tråkig del dotterns humör) sätter det igång. Småkinkig, gnällig, vill bara bli buren och helst ligga vid bröstet och småsnutta hela tiden. Vi brukar studsa runt här både ståendes, gåendes och sittandes på bollar i några timmar tills vi inte orkar mer, då åker babybjörnen fram och vi går ut och pallar äpplen istället. I den somnar hon, och visst skulle vi kunna lägga henne där tidigare men då är jag rädd att hon inte sover på natten istället!

Ett annat sätt att få henne lugn är såklart att amma. Men jag vill inte "tröstamma", då hamnar vi bara i onda cirklar där hon vill småsnutta lite hela tiden och aldrig äter ordentligt. Dels skulle jag bli en mjölkkossa och sitta med henne vid bröstet från kl 17 till 22 varje kväll, dels skulle hon aldrig få i sig den goaste feta mjölken som kommer sist.  Därför försöker vi dra ut på det så det går minst 2h mellan amningarna. (vilket ändå är jävligt ofta! Har räknat ut att jg ammar mellan 5-7h varje dag...var hemma hos en kollega i söndags vars sambo fick gissa hur mycket tid man ammade, och han trodde ca 20-30 minuter/dag. I wish!). Efter sista matningen på kvällen brukar vi toppa upp lite extra med ersättning så hon förhoppningsvis ska sova riktigt gott och länge. Men trots att man försöker att tänka rätt, har en plan och lyckas följa den är det långt ifrån en garanti för god nattsömn. I natt bara vägrade hon komma till ro, Jag har accepterat att det bara är så ibland. Man får ta en skopa extra kaffe i bryggaren och se glad ut.

Och ändå. Nu precis satte jag fröken i bärselen, och då - tätt intill mig lägger hon huvudet mot bröstet, sluter ögonen och somnar så tryggt. Jag behöver bara böja huvudet lite framåt för att känna hennes mjuk fjun till hår mot läpparna och doften av henne i näsan. Kärlek

Underbara unge!

10 km + cykelsupport

Bättre väder kunde vi knappast få under vår Hellas-utflykt där Hammarby Hill gick av stapeln med Tomas på startlinjen. Jag och Frida passade förutom att heja på cyklisterna på att få en fin löprunda längs med Sicklasjön bort mot Duvnäs. Planen var att testa mer kontinuerlig löpning och se vad kroppen tyckte om det, vilket gick utmärkt! 10 km blev det med 6 x 2min tempoökningar (och däremellan rätt lökigt tempo, men ändå!) Totalt tog det oss 48 minuter men tiden kändes inte viktig idag, segern var att springa oavbrutet en mil.

Så nu blir det definitiv start i Haninge Trail om en månad, frågan är bara vilken distans... milen känns just nu mer lockande, ska jag ställa upp i 16 km vill jag känna att jag är i såpass bra form att jag i alla fall kan göra ett försök att försvara segern från förra året, och det känns nog lite orealistiskt.

Fast den största segern stod ändå min kära sambo för som kammade hem vinsten i H30, grymt trampat!

Nöjd efter dagens löprunda

underbara sömn!

Efter några dagars ganska tuff träning tog jag en skön vilodag igår, och den kunde inte kommit lämpligare för Frida hade bestämt sig för att inte sova mer än max 1 timme i sträck natten innan. Så det var med viss vånda jag väntade in gårdagskvällen, inställd på ännu en vaken natt. Men lillan var en riktig praktunge, vaken och glad fram till kl 21 (fattas bara annat för jag hade chefen här på finbesök =), åt och somnade. Sov till 02.15, åt, somnade om. Vaknade sedan 05.30!

Känner mig som superwoman idag!

Hon somnade dessutom om nu på morgonen så nu har jag lagat mat, städat, kört styrka, satt en surdeg och betalat räkningar. Sällan har sådan effektivitet skådats. Nu ska vi mysa en liten stund innan Frida och Emmylou kommer för en promenad, fram med regnkläder. Fast Frida har inga.. hon får nog rum innanför min jacka i bärselen. Tanken är en tur bort till denna trevliga butik där jag tänkte kitta upp med lite fina mjöler till framtida degar och en glad kyckling till morgondagens middagsbjudning. Eller alltså, nu är den död. Men jag hoppas den var glad innan dess.

Sen får vi se, hade tänkt köra rullisar ikväll men det vete fan om det inte blir inomhusträning på gymmet istället... såna här dagar längtar efter att kunna springa som vanligt, då spelar det mindre roll om det så är storm ute. Men rullskidor i regn, det är inget hit...och löpningen vill jag spara tills i morgon, vill ännu inte springa mer än typ 2 ggr/veckan och helst med några dagars mellanrum.

Roddintervaller

Att ställa in alla planer för gårdagen var ett klokt beslut, behövde det. Var knappt itanför dörren på hela dagen, frånsett en kortare promenad med Babybjörnen mellan två regnskurar. Jag försökte sova lite på dagen men har tyvärr extremt svårt med det, räcker att någon liten tanke dyker upp i skallen så ligger jag och klurar på det istället för att somna.

Men en lugn dag fick vi a alla fall så när Tomas kom hem från jobbet kände jag mig ändå hyfsat taggad att dra iväg och träna.

Sprang till gymmet, det är inte mer än drygt en kilometer så det räknas knappt men ändå jäkligt skönt att dra på lite och få igång kroppen! Det funkar faktiskt väldigt bra att få ihop träningen. Kör några pass med barnvagnen på dagtid, backintervaller och distanslöpning tex funkar fint. Även styrka på utegymmet kan gå ibland om fröken sover riktigt djupt... sen turas vi om att träna kvalitétspass på kvällarna, för min del har det då framförallt handlat om rullskidor men planen är att gradvis köra mer och mer löpning igen. Tomas cykelpendlar 16km till jobbet så han får sin mängdträning där.

i alla fall, väl framme på gymmet drog jag till konditionsmaskinerna och satte mig i den mest förhatliga, roddmaskinen. Men igår var även den ok, det är så himla skönt att bara vara igång igen! 7 x 3 min blev det och höll ett tempo under 2.10/500m. Om det är bra eller dåligt har jag ingen uppfattning om, men svettig blev jag!

Sprang hem så fort jag kunde, kände mig lätt och glad. Sen blev det knappt mer än en dusch innan jag stupade i säng!

Idag ger vi upp

Planen var en sväng in till stan och hälsa på kollegorna på jobbet, jag hade sett fram emot att få visa upp lillan. Man är ju löjligt stolt =) Men, efter knappa 4 timmars sömn (nej, inte i sträck, det hade varit lyx) så känner jag att det blir oss övermäktigt. Dessutom är det min träningskväll ikväll och jag hade tänkt köra superduper-högintensiva intervaller på roddmaskin + lite löpning vilket kräver en något mer utvilad kropp än vad min är för tillfället.

Så, vi ställer in alla besöksplaner, laddar upp med film och täcke och mackor och bröstmjölk och härbärgerar oss i sängen tills Tomas kommer hem och tar över rodret.

Så kan det bli ibland. Tack och lov för regnet ;-)

Två trötta tjejer

Wohow, första löppasset!

Så himla skönt att dra på sig löpardojjornaoch dra ut p en runda i all sin enkelhet! Ingen hjälm, ingen cykel, ingen lokal att ta sig till. Bara ut genom dörren och iväg, tillbaka 40 minuter senare trött, svettig och nöjd =) Som jag saknat det, tror det var typ 4 månader sedan senaste turen...

Nu blev det ju inte ren vacker distanslöpning utan jag växlade lite, sprang 5 min och gick 2 min. Men de sträckor jag sprang körde jag rätt ordentligt, känns som det är bättre för kroppen att springa på aktivt än att lufsa fram. Musklerna aktiveras effektivare och tekniken blir mycket bättre.. så jag försökte hålla mig under 4.30-tempo  och det var faktiskt inga större problem, även om det kändes att löparmusklerna var rätt ovana. Frida gjorde som hon brukar och sov sig genom ytterligare ett träningspass =)

Väl hemma körde vi bägge lite styrketräning...

...Frida i sitt gym...

...och jag i mitt!

Sen satt det fint med en fika på Farsta Gård i trevligt sällskap =)

Sen blev det helg igen och nu verkar middagen vara serverad!

Trötter och Glader

Vaknade i morse efter att typ inte sovit. Kan man vakna från vakenhet? Aja, en mindre bra natt kan man säga. - "Man får passa på att sova på dagen då barnet sover". Bra tips, men är det någon småbarnsförälder som följer det? Gjorde jag det skulle jag snabbt bli en oupplyst mjukisbyxelurv utan kontakt med omvärlden och ett socialt umgänge begränsat till en 4-veckorsbebis (inget ont om Frida men sååå stor intellektuell stimulans får man inte av henne). Nä, det är ju när dom små sover som man passar på att ta de där underbara långa höstpromenaderna, tränar, umgås med en vän eller bara får möjlighet att röja undan frukosten.

Men idag är jag astrött. Frida är jätteglad och pigg. Vi kompletterar varandra kan man säga ;-)

Det är dock en stor dag idag, hade tänkt vi skulle ge oss ut på en första liten löprunda nu innan lunch. Har ju tjuvat och provsprungit lite uppför backen och så, men ingen direkt distanslöpning ännu. Det blir det väl inte direkt i dag heller, planen är att springa 5 min i taget och gå någon minut mellan. Och ja, jag vet, det är bara 4 veckor efter förlossning. Kanske är jag för ivrig, kanske kommer det straffa sig. MEN det känns ju så bra i kroppen och jag kommer ta det löjligt försiktigt.

Rapport kommer

Mål i sikte

Tänkte fortsätta skriva lite på ämnet målsättning. Har ju som sagt haft en hel del tid i sommar att sukta efter och fundera på nästa säsongs tävlande. Helt klart att jag kör vidare på terrängspåret, eller Trail som man visst ska säga ;-) Det är det som är roligast och som jag är bäst på, så varför inte? Och så kan man hitta såna där okända små lopp i någon liten håla så har man chans att plocka åt sig en och annan pallplats också :-) Det är onekligen svårare på typ Stockholm Marathon.. 

Men det är lite svårt att sätta ett mål på den typen av lopp. En tidsangivelse säger inte mycket om man inte känner till loppets karaktär, dvs vilken terräng det är och hur höjdprofilen ser ut. Har man sprungit samma lopp tidigare är det lättare, då kan man alltid utgå från gamla tider (men det blir ändå svårt att briljera på jobbet med 4.30 på ett fjällmaraton när dom har en granne som kutat en asfaltsmara en hel timme snabbare). 

Att sikta på en viss placering är också svårt på förhand, särskilt på mindre lopp, och säger många gånger mer om motståndarna än om den egna prestationen.. 

Men nu tänkte jag ju också kuta några lite större hyfsat välkända lopp där jag klurat lite extra på just målsättning: Stockholm Marathon- sprang det för en himla massa år sedan på typ 5.20 eller nått sånt. Sen dess har jag bara sprungit terrängmaror, och mitt pers på distansen är från Vansbro terrängmaraton med tiden 3,34. Så vad kan vara ett rimligt mål inför Sthlm Marathon 2014? Spontant vill jag säga 3.15, men jag borde nog sikta högre. Så 3.10 får bli mitt officiella mål! 

Andra målsättningar är 38 på milen och 2.15 på Lidingöloppet. Jepp, nu har jag iaf inte fegat! 

Tävlingsdebut

Idag var det tävlingsdebut! Ja alltså som supporter (så kul ska vi inte ha ännu). Men det var i alla fall rätt dag att vara supporter, Sigtuna visade sig från sin bästa sida denna strålande sensommardag och Tomas var inte sämre han. Med en sommar på cykelsadel och blott en månads löpträning får man lov att imponeras över de 38.34 han tog på sig för att avverka milen idag.

Dagens prestation

Och gissa om det suger i tävlingstarmen... snart, snart.. har ju tjuvstartat lite och börjat smyga in korta löpsessioner i promenaderna, och peppar peppar... det känns fint.

Men för egen del stod det rullskidor på programmet idag (igen...), så i morse efter amning rullade jag iväg mot Hellas för en lite lugnare halvlångt pass. Kände mig rätt seg till en början men som vanligt nästan på rullskidor kom jag igång allt bättre under passet. Dryga 30km på 1h 40min, det är ändå helt ok för mig på rullskidor. Körde skate idag igen, dels är det så mycket roligare men framförallt inbillar jag mig att det är bättre för löpformen =) Om det nu gömmer sig någon sådan i kroppen efter alla dessa veckor? Ahh det kliar i benen att få testa! Tålamod, yes, det är ju min starka sida....

Tacksamhet

Just hemkommen från ett tufft backpass. Skickade iväg sambon på sitt cykelpass. Ligger och läser en bra bok med finaste ungen sovandes på magen. 

Blir som överväldigad av tacksamhet ibland... Vilket jag ska minnas om en liten stund när det numer rutinmässiga kvälls-kinkigheten kulminerar ;-) 

Älskar min lilla familj! 

Målsättningar

Jaja, det har bara gått 2,5v sedan jag krystade ut lilla underverket och med allt förnuft borde jag inte börja sätta upp mål med löpningen redan i höst. Men sen när började jag agera förnuftigt? Det känns alldeles för bra i kroppen för att inte sätta upp bara ett liiitet mål =) Typ Vinterloppet på 8km i början av november. Det känns fullt rimligt. Om jag sen skulle råka känns mig stark redan till Haninge Trail den 20 oktober så kanske det blir en efteranmälan till 10 km där också... kanske.

Provsprang lite igår, lade in några 30 sekunders joggbitar under barnvagnspromenaden. Inte mycket men en liten början och det viktigaste, det kändes bra! Inte ont någonstans och jag tyckte kroppen satt ihop skapligt ;-)

Idag är Tomas inne på kontoret så jag och Frida har egen primetime hela dagen. Började morgonen med amning, blöjbyte, amning, blöjbyte, frukost, och så en 45 min promenad i Babybjörnen. Ett sant nöje att se alla stressa iväg mot jobb när man själv strosar sakta fram på gatorna och luktar på hösten =)

Morgonpromenad

Backe med barnvagn

Känns som saker börjar falla på plats. Med god planering finns utrymme för både Fridatid och Träningstid. Igår drog vi iväg i regnet (som sagt, man får hugga de tillfällen som bjuds) på första barnvagnspasset. Som en riktig Powerwalkare (Gud jag längtar till jag får springa!) drog jag och Frida iväg mot Högdalstoppen. Hittade en barnvagnsvänlig väg upp och fick till ett riktigt bra pass, 6 vändor upp och ner. Innan vi vände hemåt knyckte jag åt mig en puss av Tomas som också kommit dit för att köra sitt backpass. Hela familjen samlad :-) 

Frida sov lugnt i varma torra vagnen, omedveten om både regn och backar

...medan jag blev desto blötare! 

Idag blev det första lite längre passet,rullskidorna fick tjänstgöra som transportmedel i 30 blåsiga km vilket tog exakt 1h och 45min att avverka. 

Nu är vi på väg till årsmöte för NVSK, dags för Frida att introduceras i klubben!