Vagnkris!

Ordningen är återställd och träningen är åter en del av vardagen. Fått till helt ok pass sedan i fredags, både cykel, spinning och löpning. Men jag har tappat en del kondis, det märks. Jag blir liksom lite sliten bara av att träna varje dag, även fast jag inte pressar så hårt. Sprang ett backpass igår, en backe som vanligtvis tar knappt 1min att kuta uppför. Första vändan, 58s, fint. Andra, 60s. Tredje, 65s... blev 6 st och tiderna allt sämre, mjölksyran var brutal! Känns lite sorgligt att löpformen är så körd i botten. Men men, det är väl bara att knata på. Och just det, det var ju cykla jag skulle göra!

På tal om cykla, vår budgetkärra till cykelvagn som vi köpte för ett år sen har börjat tacka för sig. Ekrarna flyger och snart barnen med om vi inte fixar den illa kvickt (ta det lugnt nu, vi ska såklart göra det). Fast vi har kommit fram till att vi nog måste köpa en ny, en till Chariot (eller Thule heter dom ju nu) får det bli. Det är ju tack vare den vi får ihop vårt liv! 

Cykelkärra är grejen

Om träningen flyter lite bättre gör plugget det motsatta, att det ska vara så j***a svårt med lite elkretsberäkningar! 

Illamåendet börjar lägga sig lite nu i allafall, gissar att jag är runt v.11. Och nog börjar det synas lite också tycker jag allt. 

Sjukstuga, igen

Nä, veckan blev inte som jag hoppats. Det har mer handlat om att få dagarna att gå än att leva dem. Redan i söndags kände jag ett sting i halsen och värkande bihålor, och mycket riktigt har hela veckan sedan gått i förkylningens tecken. Lägg på det ett visserligen hanterbart, men konstant, illamående och en trötthet från helvetet. Krydda med ett gäng komplexa tal i plugget och en Göteborgsvecka för Tomas, och nä, jag har inte ens funderat på att träna. Vilket är synd, för jag gissar att jag egentligen skulle må sjukt mycket bättre med lite vardagscykling! Men vågar inte trotsa förkylningen. Och jag fixar inte att kränga på sjutton lager kläder på två ungar och mig själv i värsta morgonillamåendet för att cykla med dem till dagis just nu. Fast jag misstänker att det är gravid-täppa som ställer till det, slemhinnorna i mina risiga bihålor svullnar upp och infektionerna frodas vecka efter vecka. Då har jag en lagom kul träningsvinter att se fram emot! 

Jaha, det här blev ju ett festligt inlägg! Nä, nu tar vi tidig helg och nya tag!  

En helg på Smidö

Ligger i soffan hos en god vän på Smidö, i Nynäshamn. Vi har tillbringat helgen här jag och fyra vänner från det fantastiska mammalediga året i Järvastaden. Så mycket positiv energi och inspiration jag tar med hem! Lite ovanligt att hänga så tajt med andra en tid, jag är ju inte direkt van att ha folk omkring mig ute i Veda-Skogen och normalt har jag rätt svårt att anpassa mig efter andra. Även om jag njuter av samvaro brukar umgänge kosta rätt mycket energi för mig. Jag har insett med åren att hag är ganska mycket av en enstöring. Men när man kan vara sig själv fullt ut, då kraven är obefintliga och tankar får delas utan dömanden, då fylls även jag av social energi. 

Nu ser jag fram emot att hoppa in i vardagen igen, förhoppningsvis en frisk sådan med stegrande träningstid, flyt i plugget och glada hjälpsamma barn 😜

Blev ett träningspass härute också, 5km löpning och ett riktigt bra styrkepass. Till och med det gjorde vi tillsammans! Jag njuter mycket av att springa nu. Tyvärr har jag fortfarande problem med höften så det lär inte bli några mängder löpträning, men vill försöka köra så gott det går fram till jul iaf. Det passar liksom bättre vissa dagar på vintern än cykel, särskilt när det regnar/snöar/blåser eller bara är jävligt kallt ute.

Njuter av soluppgången i soffan med en bok och en kopp te. Hur ofta händer det???

Har jag blivit bekväm?

Så fort det går att tappa flytet, den där träningen som förut blev av i bara farten känns plötsligt svår och lite jobbig att få till. En förkylning som sitter i lite för länge, och så blev det snömodd som knappt går att ta sig fram i med ungar på släp, och hoppsan nu var det visst snorhalt och vagnen bara slirar. Och mörkt, och det regnar. Jag får ta bilen på morgonen, och cykla när jag hämtar istället. Istället??? För bara någon månad sedan cyklade jag omvägar med barnen i vagnen både till och från dagis, vad hände? Nu känner jag mig hyfsat nöjd när jag fått till en bra cykel-lämning/hämtning. Ok, det tar typ dubbelt så lång tid att cykla med vagnen med dubbdäck och vinterväglag, men ändå. Jag håller på att bli bekväm! 

Idag var en sån morgon. Så jävla hal väg, borde egentligen inte givit mig iväg alls, men det blev bil och krypkörning i 10km/h. Cykelvagnen har inga dubbdäck så bara glider runt när det är såhär halt, och plötsligt har man vagn med två barn bredvid sig istället för bakom, och en cykel på tvärsen. Nä, det går ju inte. Men jag var inte nöjd, sitter ju med näsan i skolböckerna eller framför datorn hela dagen sen, jag BEHÖVER träna. Så löpskorna fick rycka ut på lunchen! Inte alls dumt, solen tittade fram och en folktom galet kuperad golfbana passade väl för både backträning och snöpulsning. Vis av tidigare graviditeter vet jag att mina springdagar är räknade, så jag få passa på lite nu innan det är försent.

Lite snö kvar att pulsa i

Och så blev det eftermiddagscykling på det, och jag skojar inte, det tar typ 35-40 min att cykla de 5 kilometrarna hem från dagis med vagn och barn. Idag fick jag dessutom vända tillbaka efter 5min, för Frida var i upplösningstillstånd då jag "glömt" stänga grinden till dagis. Spelade ingen roll att jag förklarade att det inte gjorde något för inga barn var kvar på dagis. Den skulle stängas! Så bara att vända på ekipaget och fullborda uppgiften. 

"Tack mamma, nu är jag inte arg och ledsen längre..." 

åh älskade unge ❤️

I morrn drar jag till storstan, och sen vidare till Nynäshamn för tjejhäng hela helgen med gamla gänget från Järvastaden. Så skönt. Löpskorna är med :-) 

Dåliga dagar

Är man för het på gröten får man skylla sig själv antar jag. Mitt kombinerade cykel-gym-löppass i måndags blev lite mycket för en småförkyld kropp och den lilla förkylningen blommade ut till fullo igen. Idag är det torsdag och fortfarande viloläge, segt. Man borde lärt sig... 

Segt går det med plugget just nu också, vi ska programmera i den här kursen och jag har aldrig pysslat med det förut och jag är inte ett dugg intresserad av det heller. Alltså fattar jag ingenting och är helt omotiverad, men måste ju på nått sätt ändå lösa det. Så efter goda råd från min bättre hälft har jag bokat in några pluggsessioner med både lärare och studiekompisar framöver. Jag får helt enkelt lämna min lilla studielya ute i skogen och beblanda mig med människor för några dagar. Hua, hur ska det gå?

Så det har vart med moll än dur här några dagar, men det börjar bli dags att vända på det. Nu väntar ett intressant möte på Sportson och sen en sväng till gymmet i allafall. Lite styrketräning skadar nog inte!