När energin bara räcker till en sak...

... då tycker jag gott man kan tagga ner på andra plan. För en stund. 

Jag började mitt andra nya jobb idag, som sjukgymnast på en företagshälsovård i stan. Och jag börjar känna igen mönstret nu hos mig själv- när det sker stora förändringar i vardagen, ja då sinar den där riktiga inspirationen för träning. För stunden känns det inte riktigt lika viktigt som vanligt. Jag har också lärt mig att vila lite i den känslan. För jag vet att det snart är som vanligt igen. 

Så idag efter en introduktionsdag på Avonova var det ganska motvilligt jag gav mig iväg till gymmet för det tänkta löpbandspasset och lite styrketräning. Och jag lät det vara omotiverat, men grnomförde det ändå någorlunda för jag mår så bra av det resten av kvällen. Annars är detta en lugn vecka träningsmässigt, Tomas drar till storstan ikväll så fram till torsdag får jag vara glad om jag lyckas med bedriften att hålla uppfarten körbar, leverera barn till dagis och mig själv till jobbet inom rimliga tidsramar... 

Första blocket klart

Fick ju lite feeling förra veckan och satte ihop ett träningsupplägg efter alla veckors förkylning. Ett försök med blockträning. Nu är första veckan gjord

- 2 tröskelintervallpass,

- 1 vo2maxintervallpass

- 1 spinningpass med fokus på korta maxintervaller

Och så lite distanscykel och lätt löpning på det. Känns väldigt skönt att ha klarat av all kvalité i veckan och ha helgen fri till vad jag vill! Ett bra pass skidåkning hoppas jag få till men annars blir det nog lite lugnt på träningsfronten. Nästa vecka blir en lugn vecka, Tomas har en jobbabortavecka och det är helt enkelt för tajt med jobb och lämning och hämtning och snöskottning för att få till så mycket träning. Men det är ju också poängen med det här blockupplägget! Varva hårda veckor med lättare. Så efter nästa vecka kör jag två i intervallveckor med fokus på tröskel. Riktigt peppad faktiskt att se hur kroppen och huvudet svarar på det, kan villigt erkänna att sista intervallpasset den här veckan inte var superenkelt... 

I helgen har vi gäster i huset, Magnus, Helena och lilla Axel är här för att inkassera bröllopspresent på Himlabadets relax medan vi är barnvakt. Det  är supermysigt, finns inget bättre än nattgäster och att få spendera lite längre tid med fina människor. Hoppas på några grader varmare väder under dagen bara så vi kan vara lite ute och leva vinterliv. 

Det går bra just nu! Mår så mycket bättre sedan jag börjat jobba och fått lite rutin på vardagen. Skolan slet nog ännu mer än jag fattade just då. 

Vi har hunnit med en tågutflyckt till Härnösand och Teknichus också, helt fantastiskt ställe för barn

Den är inte speciellt bra, jag har ingen koll på watten, men den har revolutionerat mitt cykelliv- plötsligt kan jag köra kvalité på lunchen!  

Vågar jag skriva att jag är frisk?

Idag är första dagen jag inte haft ont i halsen eller värk från bihålorna. 7 veckor tog det. Först 4 veckor helt utan träning, sen lite småträning beroende på dagsform men helt bra har det inte vart. Först idag. Vi skulle till badhuset med barnen, drygt 27km bort och alldeles lagom för en cykeltur. Så jag drog iväg efter frukost, en timme innan resten av familjen. Och där var den! Känslan att kunna trycka på när det tog emot och ta tillvara på hjälpen som utförsbackarna gav. Så himla härligt, så längesen jag hade den känslan att jag glömt bort att sakna den. Och så brutalt vackert det är här nu. Som att leva i ett vykort, snö snö och mer snö. 

Med en frisk kropp dröjer det inte länge innan hjärnan börjar spåna träningsupplägg. Och med inspiration från en cykeltidning har jag lagt upp ett blockträningsprogram för kommande veckor, 2 veckor med intervallfokus följt av 2 veckor lugnare distans. Jan-feb kommer intervallerna ligga runt 

tröskel och vara långa, sen är tanken att de ska kortas någon, intensiteten höjas något och VO2 Max förbättras massor 😊. Men det får vi se. Jag håller egentligen bara tummarna för att få vara frisk en stund. Allt annat är en bonus.

Hittade en kompis på jobbet

Ser sjukt fokuserad ut. Jag var nog mer rädd, första intervallpasset på många många veckor

Frida debuterar i slalombacken! 

Snö så det räcker... 

Tröskelpass

Ett problem för mig med jobbpendling och vintercykling var hur jag skulle få till tröskelpassen- dom där typiska intervallerna på trainern när man har råkoll på watten. I somras körde jag en del av dem på känsla under pendelsträckorna, tyckte det funkade bra trots att jag inte pysslar med wattmätare och sånt tekniskt krafs annat än inne på trainern. 

Men på dåligt vinterväglag kolsvart mörker och klädd med dubbla lager vantar som gör att jag inte ens kan få med mig en vanlig klocka- nä det blir inte mycket till kvalité då. Jag är glad att ta mig helskinnad de 23km till jobbet på rimlig tid. Och med heltidsjobb, småbarn och en kvällströtthet som ber mig somna med barnen, då blir det inte mycket trainertid till vardags.

Men idag slog mig tanken, det skulle möjligen kunna finnas en testcykel på jobbet? Och jodå, där stod den. Troligtvis inte använd på flera år. Men den funkade över förväntan, och efter att ha friskat upp minnet om hur man räknar ut watten utifrån motstånd och kadens fick jag till ett fint lunchpass med ett gäng enminutare. Och med mig fick jag också träningsmöjligheter för framtiden som jag inte alls räknat med, känner att detta kommer underlätta jakten på någon slags cykelform under vintern.

Annars blir bjuder vinter på en del snöskottning också, så gymmet känns överskattat just nu!

Lunchdaten

Har stigit upp 5.30 på morgnarna för att skotta fram parkeringen innan jobbet... nu räcker detfaktiskt med snö för en stund! 

 Laddar för lunchpass

Och Frida har slalomdebuterat!